GIS II – The Rectifying

dator, studier, teknik

Vi går dubbla kurser på landskapsvetarprogrammet just nu. Dels en kurs i vetenskaplig metod, som är en inledning till vårt examensarbete nästa år, och dels en påbyggnadskurs i geografiska informationssystem. Det är intensivt nu mot slutet.

I veckan har vi fått fördjupa oss i rektifiering av gamla kartor. Det kan vara bra att kunna. Säg att man går igenom gamla lådor på farfars vind och hittar en gammal karta över något gammal socken eller en gammal härad från 1700-talet. Det är ju kul. Men så vill man jämföra den med en modern karta. För att se hur landskapet har förändrats på olika platser över tid och spekulera på varför, är lite vad landskapsvetare gillar att göra.

Så man scannar in den gamla kartan (varsamt) och lägger in den i ett GISprogram. Men ack! Den gamla kartritaren från 1714 visste inte att jag skulle sitta här 2018 och behöva ett aktuellt koordinatsystem att arbeta med. Här kommer rektifieringen in i bilden. Man tar och hittar punkter i båda kartorna som är beständiga och parar dessa punkter med varandra. På så sätt kommer den gamla kartan att anpassas, roteras och skjuvas så att den får samma skala och storlek som den nya. Lättare sagt än gjort.

Många gånger får man gå steg för steg bakåt. Från dagens karta till den häradsekonomiska kartan (från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet) till gamla enskifteskartor över området (från början av 1800-talet) och till sist vidare till farfars gamla karta.

Det är ett pilligt arbete. Ett tidskrävande arbete. men det är himla kul att se hur gamla linjer i kartor blir överlappande och hur landskapets historia växer fram i lager efter lager. De beständiga punkterna jag nämnde innan är ställen där vägar korsar gränser, eller stora korsningar. Kyrkor är bra att använda eftersom de inte flyttar sig särskilt ofta. Vattendrag och grusvägar är mindre bra. På gamla kartor kan åkertegars gränser vara bra att använda.

Vi får också lära oss 3D analyser av kartlagren. Var ligger åkrar i topografin och varför. Varför ligger gårdarna där de ligger och varför ligger de inte där idag? Man lär sig att kartor är nästan lika mycket gåtor som verktyg.

Att hålla måttet

höst, kul, teknik, verkligheten

Vi går en GIS-kurs på landskapsvetarprogrammet just nu. Idag lärde vi oss avvägning. I höstrusk, ute på ett gammalt skjutfält.

Innan det fanns satelliter och lasrar så var kartritare tvungna att vara ute mer i fält än vad de är idag. Och när man ska bygga vägar eller diken och liknande är det bra att ha koll på vilket håll saker lutar. Då är det bra att kunna avvägning.

Man behöver från början ha koll på en enda fixpunkt som är utmätt redan. Så man vet var man befinner sig i världen och hur högt över havet man är när man börjar. Därifrån beger man sig då med sin långa måttstock, sin kompass och sitt avvägningsinstrument. Av det jag beskriver ovan kan man räkna ut att man behöver i alla fall minst en god vän med sig som kan tänka sig att hålla en lång pinne en stund.

Med avvägningsinstrumentet i våg och med kunskap om vilket håll norr är kan man kika efter kompisen med den långa pinnen.

I kikaren finns ett hårkors och genom det kan man med lite knowhow räkna ut hur långt borta från instrumentet kompisen med måttpinnen står och även hur högt i förhållande till instrumentet hen befinner sig. Det blir en hel del siffror om man ska kartlägga, till och med ett relativt litet område. Det beror i och för sig på hur noga man vill vara. Men det kan vara bra med en kompis till, som för anteckningar.

Vårt lilla område i det gamla skjutfältet, som idag är en betesmark, låg det en vall mitt i alltihop. Vi mätte ut hundra mätpunkter i området och lade tonvikten på sluttningarna. Det blev en hel del regnblöta siffror som ska knappas in på onsdag. Förhoppningsvis får vi då en fin 3D-karta över vårt lilla område som bär en någorlunda likhet med verkligheten. Det är intressant att lära sig, inte bara hur man hanterar datan utan också hur man faktiskt hämtar in den. Någon måste ju göra det. Man blir lite blöt och frusen kanske. Kanske får man stå och hålla en pinne rakt upp och ner i ett par timmar. Men man kan ha rätt kul också om man gör det med goda vänner.