Tack för allt naturum Vattenriket

jobb, kärlek, Livet, vänskap

I slutet av september 2017 fick jag en timanställning på naturum. Det har drygat ut kassan lite grann för en fattig student. Men det är inte det bästa.

Under min tid på naturum har jag träffat människor från hela världen. Jag har visat och berättat om djur och natur för barn och gamla. Om allt från små kryp i våra bäckar och vattendrag till tranorna som flyger in över landet om våren. Jag har tipsat turister om olika utflyktsplatser och fått frågor som har verkat omöjliga men som ändå löstes. (Ett exempel som sticker ut är kvinnan som kom in och visade ett foto på en rosa bajskorv och undrade vilket djur som lämnade sådana. Vi kom fram till att det var en mård.)

Det har varit lugna dagar och hektiska dagar. Jag har varit med och fixat inför konserter och föreläsningar och fått hålla i guidningar och safari på spången utanför. Jag har från min arbetsplats se kungsfiskare susa förbi, utter leka med sin unge och en häger stå still i nästan en timme för att den lite för stora fisken den fångat skulle glida ner genom halsen. Jag har upplevt att en havsörn susat förbi några meter över skallen. Jag har fått teckningar av barn som kanske, tack vare mig eller en kollega, fått en aha-upplevelse och ett frö till en framtida biolog eller landskapsvetare såtts. Man kan ju hoppas.

Jag har haft skitkul på jobbet. Men det bästa är de kollegor jag har haft, som jag idag vill kalla goda vänner. Maken till trevligare, snällare och mer stöttande människor får man leta länge efter. Jag är så tacksam för min tid på naturum Vattenriket. Jag har haft en underbar tid med er. Jag lovar att komma och hälsa på.

Jag klarade min sista dag utan att fälla tårar. Det var bara när jag tog av mig min namnbricka efter vi stängt och jag drog av tejpbiten med mitt namn som jag blev lite fuktig i ögonen. Den lilla handlingen kändes så definitiv.

Färgtänk i vardagen

drömmar, inspiration, Livet, verkligheten

Det växte fram som av en slump. När man packar upp lägger man saker lite här och var tills man har en plats åt dem. Men ibland faller saker på plats precis där de ska helt enkelt.

Det som växte fram var att jag bestämde mig för vilka färgteman mina olika rum i lägenheten ska ha. Jag märkte att saker jag samlat på mig över åren har flera saker gemensamt. Och när jag satte prydnadsgrejer och pinaler i fönsterkarmen för att vänta på vidare direktiv så kom idén.

Grundläggande har jag en hel del vita och svarta (eller väldigt mörkt bruna) möbler. Dessa kompletteras av andra möbler i jordiga eller gyllene toner. Dessa kan vidare accentueras av dova röda, gröna och blå toner. Det kommer bli hur snyggt som helst. I alla fall i vardagsrummet. Sovrummet kommer inredas i blått och grått, med lite gulaktiga toner för att bryta av. Som till exempel min egenhändigt byggda bambuklädhängare.

Köket har redan fått fina nya köksstolar i två olika nyanser av ljusgrönt (Träsk tror jag den ena nyansen hette.) och med lite tavlor med naturtema så kommer det bli hur tjusigt och trevligt som helst.

Ateljén/kontoret kommer få ALLA FÄRGER!!! Ingen hejd där.

Jag har nog tidigare tänkt att om något är fint så passar det säkert in hemma. Men med en tanke på vilken känsla man vill att varje rum ska uppbringa eller förmedla så blir det lite mer eftertanke i vad man i framtiden skaffar sig. Det kommer bli bra det här. Jag känner det.

Mot nya horisonter

drömmar, inspiration, Livet, verkligheten

I min nyckelknippa sitter nu nyckeln till min nya lägenhet. Imorgon går det stora flyttlasset och om åtta dagar är jag permanent boende i Karlskrona.

Ja. Jag flyttar längre österut. Efter min examen har jag fått ett jobb på Lantmäteriet och eftersom jag befinner mig i en position där jag inte är geografiskt ankrad så har jag möjlighet att flytta dit jobbet finns. Jag var med på besiktningen och efteråt flyttade jag upp lite pinaler som är ömtåliga och svårnedpackade i flyttlådor. Efteråt tog jag en lunch på stan.

Det slog mig när jag satt där och njöt av min focaccia med kyckling och pesto och min alkholfria öl, att detta verkligen är början på något nytt. Och något eget. Chansen att någon man kände skulle gå förbi var minimal. Allt var nytt. Och det var spännande. Jag vill upptäcka.

Jag gick förbi biblioteket och tänkte att det var lika bra att skaffa lånekort. I foajén fanns lappar om skrivargrupper och konserter. Wiehe kommer i höst och tolkar Bob Dylan. Det får jag ju gå och se.

Men först ska jag komma i ordning. Jag har torsdag och fredag på mig att göra en hel del. Jag jobbar i Kristianstad i helgen. Och sängen är kvar i Österlöv några dagar till. Men på fredag får jag gå ner till havet i Karlskrona och titta ut en stund över min nya horisont.