Upptäckten av en saknad gammal vana

För länge sen, innan streamingtjänster och våra ägodelars konstanta kamp om vår uppmärksamhet lyssnade jag på musik.

Man kan ju säga (och ha rätt till stor del) att jag har lyssnat på musik sedan dess. Men det är som om musiken mer och mer har hamnat i baksätet. Man har igång den, kan uppskatta den… Men musiken blir liksom en halvgenomskinlig följeslagare. Den pumpar igång oss på gymmet. Den gör en bra bakgrund till middagsbjudningen.

När jag flyttade hemifrån för länge sedan hade jag och en vän ett lokalradioprogram (en podcast innan podcaster fanns) och att fixa musik över nätet var jobbigt och eller i stort sett ett okänt fenomen. Men man fick hem Ginzakatalogen i brevlådan och så kunde man beställa skivor därigenom. Jag, ständigt på jakt efter ny musik till radioprogrammet, brukade köpa skivor helt på rekommendation av vänner eller kollegor. Och när jag fick hem skivorna satte jag mig i min fåtölj, tog på mig hörlurar, och lyssnade på en skiva från början till slut.

Jag gav en skiva min hela uppmärksamhet mellan 45 minuter till en timme. Det är så långa skivor är ungefär. Det är något jag har saknat. Så nu har jag helt enkelt börjat göra det igen. Jag har ju ingen stereo än, så tacka telefon och streamingtjänst. Men det är en oerhörd avkoppling att pausa och låta musiken ta sin rättmätiga plats i mitt medvetande. Att verkligen lyssna. Jag leker inte med telefonen samtidigt. Jag läser inte, äter inte, tänker inte på vilken dag det nu var jag hade tvättid (den 19e) eller något annat. Just den timmen är det musiken som har min fulla uppmärksamhet.

Det är något jag är glad att jag återupptäckt. Det ger mig väldigt mycket. Den senaste skivan jag lyssnade på var Van Morrison – Three chords & the Truth. En riktigt bra skiva. Lyssna på den. Verkligen lyssna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *