Tänk i väldigt gamla banor

Det senaste året är det några namn som dykt upp då och då i de böcker jag läst. Citat från dessa personer tilltalar mig ofta och jag har har lärt mig att de är från prominenta personer inom stoicismen.

De främsta tre är Epiktetos, en romersk slav som blev frisläppt och filosof. Seneca var kejsar Neros lärare och Marcus Aurelius (känd med Max von Sydows ansikte i filmen Gladiator) var en romersk kejsare. Dessa tre är ansedda att vara de tre största namnen inom stoicismen. Det är också de tre vars läror överlevt till våra dagar så det kan ju ha något med det hela att göra.

I vilket fall som helst så handlar stoicismen i krassa ordalag om att skita i att oroa oss för saker vi inte kan kontrollera. Och det enda vi egentligen kan kontrollera är våra omdömen och våra handlingar. Våra känslor kan vi i viss mån hålla i schack. Vår kropp kan vi i viss mån påverka, men har egentligen ingen makt i att bestämma om vi kommer råka ut för en sjukdom eller en olycka.

Marcus Aurelius har ett citat som jag gillar. ”Det upphör aldrig att förundra mig att vi älskar oss själva mer än andra, men anser deras åsikt mer värd än vår egen.” (Fritt översatt av mig från engelsk översättning på nätet.)

Epiktetos menar att det mesta av människans olycka handlar om att vi tor att vi kan ha kontroll över saker vi inte har någon kontroll över. Som andras åsikt om oss, att andra har mer än vad vi har och så vidare. Det är ju inte heller meningen att hårddra gränserna vid vad vi har kontroll över och inte och sätta oss i soffan och vara nöjda med att vi i alla fall bestämmer vad vi tänker och gör. Det mesta i livet har vi ingen kontroll över, men vi har ett inflytande. Som med kroppen, med vår arbetsmiljö, med familjelivet. Vi får helt enkelt ta ansvar för våra egna handlingar och vara nöjda där.

Det har flera gånger i mitt läsande dykt upp liknelser med en tennismatch. Du ska inte gå in och tänka att du ska vinna. Det har du ingen kontroll över. Du har ingen aning om din motståndares förmåga, dagsform, vindarna över planen och så vidare. Det du kan göra är att förbereda dig så gott du kan och gå in och spela efter bästa förmåga. Inget mer.

Jag finner de stoiska tankebanorna väldigt befriande. Varför gå och oroa sig för saker som ligger helt utanför min makt? Samtidigt… Vad kan jag, med den makt jag faktiskt har, försöka påverka de områden av mitt liv som jag anser kan behöva förbättras? Vi kanske inte har makt över så mycket, men vi har makten över det som krävs för vårt välmående.

Seneca skriver: ”När vi är redo att faktiskt börja leva, så är våra liv nästan över. Det är inte det att våra liv är för korta; problemet är att vi slösar så mycket tid.” (min översättning från Lessons in Stoicism av John Sellars)

Det är så många som väntar på att livet ska börja. När jag jobbade på fabriken var snacket i omklädningsrummet ofta om vad man skulle göra när man gick i pension. Detta av grabbar i tjugoårsåldern… Livet är det som pågår medan vi väntar på det. Det stoicismen lär mig är att ta ansvar för mina handlingar, speciellt mot mig själv. Och att sluta oroa mig så mycket för saker jag inte kan påverka.

Jag har tre nya böcker från biblioteket i väskan. Författarna. Epiktetos, Seneca och Marcus Aurelius.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *