Att fullfölja

En av de jobbigaste sakerna med att vara vuxen är när man inser att man måste vara sin egen förälder. Annars blir det rätt så lite gjort.

Att vara sin egen förälder är till exempel att säga till sig själv att gå och lägga sig när man är trött och det egentligen inte är något bra på tv. Att vara sitt inre barn är att stanna uppe trots detta, för man har faktiskt ingen tid att passa och det är inte jobb imorgon ändå…

Förhoppningsvis är detta inte två olika röster i ens huvud utan mer olika sidor av ens personlighet. Men det är svårt att göra vad man borde, eller vad man sagt att man ska göra, eller ibland också vad man faktiskt har lust att göra.

Det är lätt att uppskjutande av plikter, göromål och måsten blir en dålig vana. Hur många gånger har man inte sagt ”jag gör det imorgon”, ”jag är inte så sugen ändå”, ”det är ändå inte så viktigt”, ”jag orkar inte”… Och så hamnar man på soffan. Och så känner man sig lite kass.

Det är oerhört motiverande och byggande av ens självkänsla när man faktiskt börjar göra vad man sagt att man ska göra. Även de minsta små framstegen skickar signaler till belöningscentralen i hjärnan och får oss att tycka om oss själva lite mer. Lita på oss själva lite mer.

I förrgår kväll hade jag packat gymväskan för att ta med den till jobbet. Jag planerade att sticka inom gymet efter jobbet och innan jag gick ut på fredagsquiz på puben. På fredag morgon stod jag någon minut vid väskan och vred och vände på koncepten. ”Jag kan ju gå till gymmet på lördag istället.” ”Jag är ju lite mör.” ”Det spelar ju ingen roll egentligen vilken dag jag går…” Men jag hade ju en plan. Så jag fullföljde den. Och det kändes bra. Riktigt bra.

Jag har också regeln att jag har 500 kronor till nöjen veckan. Merparten av de pengarna gick i går kväll. Efter maten och min andra öl hade jag 13 kronor kvar på kontot. Det hade varit så himla lätt att snabbt föra över ”bara lite pengar” till en eller två öl till och ”låna” från nästa vecka. Men jag gjorde inte det. Jag gick hem och drack kaffe istället. Jag kände mig väldigt nöjd med det beslutet. Jag börjar bli bättre på att fullfölja mina löften till mig själv.

Ett problem är dock att jag har planerat att gå på café för att skriva idag. Det finns inga café där en kopp kaffe kostar 13 kronor. Jag löser det på något sätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *