Tid lagd på text

Jag har ju Tid som ett begrepp att tackla under året. Vad lägger jag min tid på egentligen? Vad vill jag lägga min tid på? Jag har några nya vanor.

Seneca sade att det är inte det att vi har lite tid, men att vi slösar bort så mycket av den. Samtidigt sade John Lennon: ”Time you enjoyed wasting was not wasted.” Så problemet är ju inte tiden man lägger på saker som kanske är oproduktiva och meningslösa, men kul, utan tiden man lägger på… Ja ni vet… Vad gjorde jag egentligen i torsdags? Vad hade jag till middag? Kvällen var så anspråkslös att jag inte minns den. Nu behöver ju inte hela livet vara ett kalas, även om det hade varit spännande.

Jag vill lägga mer tid på mitt skrivande har jag kommit fram till. Ett mål för året är att till nyår ha en liten novellsamling att visa upp och låta läsare njuta av. Som jag skrev i ett tidigare inlägg måste man ju vara sin egen förälder och samtidigt försöka låta bli att vara sin egen trotsiga tonåring. Jag har schemalagt skrivcafé för mig själv ungefär två dagar i veckan. Då tar jag min dator och sätter mig på café. Jag tar en kopp kaffe och kanske en kaka och skriver i minst en timme. Ibland blir det längre, men aldrig kortare. Espressohouse i Karlskrona är hundvänligt så jag kan ha Sally med mig och det underlättar en hel del.

Ibland kommer ju livet i vägen för vanan. Och ibland kommer man på något roligare eller så måste man gör något tråkigare. Det handlar inte om att stenhårt från dag ett hålla sig till skrivcafé två dagar i veckan. Gym tre dagar i veckan. Lägga sig klockan nio varje kväll och så vidare.

Epiktetos sade att ingenting är skapat plötsligt och drar paralleller till fikon. Om du begär ett fikon måste du låta det finnas tid. Först låta växten blomma för att sen bära frukt. Nu kan vi ju gå på affären och köpa fikon när som helst. Det kunde man ju inte i romarriket. Men det han menar, eller så som jag förstår det i detta avseendet är att jag måste ge mina vanor tid att mogna för att i slutändan bära frukt. Jag förväntar mig inga resultat från dag ett. Jag måste komma ihåg att ge växten näring. (Jag fortsätter med metaforen här.) Ge den tid. Så småningom kommer jag blomma, för att sen bära frukt. Jag har inte bråttom. Allt har sin tid. Vanorna börjar sätta sig.

Jag har i alla fall kommit en bra bit i novellen som för tillfället heter Ödets agent.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *