Pop-ulärt experiment

Hela veckan har Edvard pratat om ett ”lifehack”. Ett youtubefenomen som tydligen skulle vara helt fantastiskt. Skittlespopcorn.

Detta skulle tydligen vara det bästa som hänt snacks sedan konceptet uppfanns om man fick tro myriader av överentusiastiska youtubers. Och eftersom detta ändå kan ses som ett harmlöst experiment och som kanske till och med kunde vara riktigt gott, så skaffade vi skittles och satte igång efter videons instruktioner.

Första batchen gick inte så bra. Det luktade kemiskt från popcorngrytan. Sött stickande, blandat med aromen av billigt diskmedel. När vi smakade på de klibbiga popcornen, bruna av att de härliga färgerna från fruktpastillerna blandats i oljan, så rynkade vi alla på näsan.

Men vi insåg att vi kanske gjort fel. Vi hade nog lagt in skittlesena för tidigt. Så vi gjorde en ny batch. Denna gången lade vi i godiset lite senare, när de första popcornen börjat poppa. Den enda förändringen var att det luktade unket och lite fis innan den kemiska lukten återkom.

Dessa popcorn smakade heller inte bra. Så det vi lärde oss var att allt man ser på youtube inte funkar. Ibland blir det fel trots att man gör allt enligt instruktioner som en ung kille i luvtröja skriker åt en.

Men vi sade att nästa gång det dyker upp ett experiment som pojkarna gärna vill testa så ställer vi upp. Nyfikenhet och upptäckarlusta ska inte tryckas ner bara för att det eventuellt kan ställa till lite oreda i köket. (Och en sur arom som ligger kvar till morgonen efter.) Jag undrar vad vi ska göra nästa gång. Men skittlespopcorn kan vi nog hädanefter kalla för skit-tlespopcorn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *