2020 – Året av K.E.N.T

Jag inledde året med projektet K.EN.T. Kost, Ekonomi, Näring och Tid. Ett årsprojekt för att bli en bättre version av mig själv. Blev det som jag tänkt mig då?

Jag tror inte detta året, 2020, blev som någon tänkt sig. Jag inledde starkt med att Börja göra listor och diagram över allt jag företog mig. Planerade min tid, tränade, skrev. Jag gick till psykolog och fokuserade på att må bra.

I början av mars träffade jag Ida. Jag fick då ett annat fokus och jag blev kär. Och hon blev kär i mig med. Alla listor och diagram for ut genom fönstret och jag slutade så småningom att gå till psykologen. Och jag fann att jag inte behövde fokusera på att må bra. Det föll sig naturligt när jag delade liv med Ida och hennes två söner. Under 2020 blev jag bonuspappa till fantastiska August och Edvard. Sally har en flock. Vi flyttade in.

Så för att summera mitt årsprojekt:

Kost – Jag lever numera med en kock och äter godare än vad jag nånsin gjort. Jag och Ida har gått på viktväktarna i några månader och (om man bortser från julhelgen) så har vi gått ner en del kilon. Jag börjar närma mig min målvikt. Jag hade i början på året tankar på att börja äta HUEL, en slags ärtbaserad näringsshake, men tack och lov hamnade jag inte där.

Ekonomi – Jag har blivit sambo så hyran har sjunkit. Mina aktier och fonder går bra och lönen trillar in den 25e. Däremot så finns det fler munnar att mätta. Men på det stora hela går det åt rätt håll. Ida har fått jobb så vi kan nog kunna spara ihop till bröllopet nästa höst.

Näring – Denna kategorin handlade inte bara om nyttig mat utan också om näring för sinnet. Jag har väl misslyckats med denna. Det har unnats en hel del onyttigheter fram till slutet av sommaren. Jag har inte läst så mycket som jag trodde jag skulle. Men att bli bonuspappa är nog ett av de mest näringsrika sakerna för själen som kunde hänt mig. En sak som jag gick till psykolog för var att jag kände ett utanförskap utan anledning egentligen. Jag kände att jag inte befann mig i ett ett sammanhang och kände mig ensam. Nu känner jag att jag är precis där jag ska vara. Jag känner mig behövd. Däremot ska tilläggas att de böcker jag läste om stoicism har gjort jättemycket för mitt välmående.

Tid – Jag lade i början av året schema för mina dagar. Hade aktiviteter och checklistor över vad jag gjorde. Jag har väl mer eller mindre lagt av med det. Men i en familj handlar det också om att hålla koll på ens tid (och andras). En sak jag inledde året med, och som jag saknar är mina skrivstunder på café. Nu är det ju inte optimalt i en pandemi, men när det väl är över ska jag se till att komma ifrån och sitta på café med Sally och ägna mig åt skrivande igen.

Året blev alltså inte alls vad jag tänkt mig. Det blev så oerhört mycket bättre. Trots pandemin. Jag har hittat den stora kärleken i Ida. Jag har hittat ett lugn och en trygghet. Både i mig själv och i livet. Jag lärde mig att livet inte finns i listor, protokoll och scheman. Jag lever det istället. Men jag ska börja skriva dagbok igen. Det är bra att göra. Reflektera lite liksom.

Nästa års projekt är att lära mig sticka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *