Ett ögonblick

allmänt, hobby, skrivande.

Jag fann några gamla texter jag skrivit i en dropboxfolder. Det är kul att läsa sådant man glömt bort att man skrivit. Det blir liksom något nytt, fast det är gammalt. Här är en. Jag lägger nog ut de andra med nån dag.

Tick.
En våg har nått så långt den kan upp på stranden. Den nuddar precis en stor vitmålad sten och kommer att sakta dra sig tillbaka mot havet den kom ifrån.

En mås har landat på en gammal lyktstolpe. På grund av måsens vikt och landningshastighet fjädrar den böjda stolpen några millimeter.
Ett saltstänk landar på en fönsterruta.
Varm sand möter ett barns nakna fotsula för första gången.
Solgatan glittrar i havet på ett sätt som gör det nästan outhärdligt att se på.

Ett fåtal små moln hänger helt stilla i himlen.
En badboll i vattnet snurrar ytterst lite.
I ögonvrån ser en man att en kvinna betraktar honom och ler. Hans nackhår reagerar omedelbart.
En droppe av mjukglass i handen på en äldre dam lämnar struten för att ramla mot marken.

En lampa släcks.
Det luktar engångsgrill.
Ett dun från en liten fågel verkar hänga helt stilla i luften. Så lätt att det inte bryr sig nämnvärt om gravitationen.
En kakafoni av röster och skrik. Skratt och plask. Allt sker samtidigt.

Detta ögonblick som är mellanrummet mellan sekunder.
Vi tänker inte på det. Det passerar. Det är inget viktigt. Det är det viktigaste. Vi kommer inte minnas det.
Förutom mannen som för första gången såg vad som skulle visa sig vara hans livs kärlek le mot honom.

Förutom barnet som upplevde sand mellan tårna för första gången. Det blev ett minne som hon bar varmt i hjärtat hela livet.
Mellan två sekunder. Det skapas historia i ett ögonblick.
I ett enda ögonblick, där fjädrar hänger i luften och saltstänk träffar en ruta och lämnar en pytteliten droppe…
Där. Det är där vi är. Alltid i ett ögonblick. Aldrig i ett ögonblick.

Allting rör sig alltid.
Tack.

Den enda vägen är upp

hobby, kul, träning

Jag har ju beslutat mig för att prova en sak jag aldrig provat förr varje månad. I januari låg jag en timme i en floatingpod. Idag har jag ansträngt mina fingrar och tår till det yttersta i två timmar.

Det var när jag satt i fikarummet på naturum och berättade om floatingen som min kollega Erik nämnde klättring. Det har jag ju aldrig provat förr, så det skulle jag ju såklart testa. Och Erik, han hängde med.

Det arrangeras klättring på Kristianstad högskola två dagar i veckan och det var bara för mig och Erik att fäktas lite med våra kalendrar för att hitta en dag som passade. Idag var vi ute i lite för god tid men klockan sju gick vi in i gympasalen på HKR och började spänna på oss selar och alldeles för små skor. Nja. Erik är lite erfaren, så han hade sina egna grejer med sig. Men jag som har 46 i skor fick låna ett par klätterskor som mina fötter sakta men säkert protesterade mer och mer mot. Klätterskor ska vara lite för små. Det ger tårna mer styrka och stabilitet. Det vill man ha när man är flera meter upp på en vägg. Men inte så tajta som mina var tror jag.

Och upp kom jag. På andra försöket. Jag klättrade upp för den där väggen några gånger och för varje gång så ömmade det mer och mer i fingrar och tår. Men det är kul. Samtidigt som kroppen får arbeta. Armar, ben, rygg, axlar… Så går huvudet på högvarv. Var är ett bra nästa grepp? Var kan jag sätta min fot? Om jag tar det steget, vart är då nästa? Sakta men säkert.

Erik säkrade mig. Så de gånger jag föll dalade jag sakta ner till golvet, graciöst som en säck potatis. Men när Erik klättrade var det aktivitetsledaren som säkrade. Man brukar inte få lov att säkra någon förrän man varit med några gånger. Det är ett speciellt sätt man ska dra i de där repen så att ens vän kommer ner tryggt. Så jag kunde ta det här fotot.

Så kommer jag göra det här igen? Ja, det kommer jag med största sannolikhet. Det är klättring på HKR på tisdagar och söndagar mellan sju och nio på kvällen. Det kostar inget, det är trevliga människor där och de spelar bra musik. Dessutom håller den ena aktivitetsledaren i boxning på onsdagar. Så det ska jag också testa.

Reklam gör oss matta… Ändå…

foto, hobby, inspiration, Livet, skönt, träning, Yoga

Ändå ska jag göra reklam för min matta. Eller rättare sagt mattor.. Jag har designat yogamattor och jag tycker att alla borde ha en. 

För något år sedan så aktiverade jag en onlineshop där jag säljer min konst i olika former. En av mina tavlor heter ’Morning Yoga’ och ser ut såhär:

Nu har society6, där jag har min shop, börjat erbjuda yogamattor. Givetvis ska man kunna ta med sig dessa två filurer med till sitt pass på en fin soluppgångsfärgad matta.

Om man tycker att man behöver lite mer stillhet och harmoni så har jag lösningen på det med. Det finns något väldigt rogivande i att titta upp bland trädkronor och liksom följa med i det lugna svajandet av grenarna. Och där finns det en koppling till yogan. För visst svajar det, i alla fall för mig, men det finns en stabilitet och ett lugn. Därför har jag designat två mattor med motiv av trädkronor. Här är en bit av den ena.

Den andra är mer åt det röd-rosa hållet och motivet är lite annorlunda. Vill ni se den så besök gärna min shop på society6.

På nya stigar

allmänt, hund, kärlek, katter, Livet, studier, vänskap, verkligheten

Lägenheten är såld. Vi fick vad vi begärde och är nöjda. Jag får tillträde till min lägenhet den första februari och Leona får nycklarna till sin ungefär två veckor senare. 

Det har varit en trevlig lägenhet att bo i och jag har många fina minnen härifrån. Det var här jag påbörjade min utbildning och det ville sig så att jag kommer avsluta den från en etta i Österslöv.

Det visade sig att jag och Leona insåg att vi inte skulle vara gifta längre. Det hade varit inte bra länge och vi insåg det inte förrän det var för sent. Vi skiljs som de bästa vänner och kommer fortfarande ha delad vårdnad om hunden och säkert umgås en del också. Man är inte tillsammans i tio år utan att liksom bli van vid att den andra är i närheten. Men vi vill inte fortsätta bo ihop.

Leona flyttar in till centrala Kristianstad med Guiness. Zigge har hittat ett nytt hem hos en riktigt härlig familj. Jag beger mig ut på landet. Vi får se hur länge jag bor där. Om man ser det positivt (vilket jag gillar att göra) så har ju hela landet öppnat upp sig för mig i fråga om arbetsmöjligheter. Och ute i Österslöv händer det inte så mycket, så jag kommer ha fullt fokus på mitt examensarbete. Lite annat får man ju hitta på. I närheten finns en badplats vid Råbelövssjön och där är rätt så gott om fåglar som man kan kika på. Och när Sally är hos mig så får vi ju ut och upptäcka trakten. Och är det riktigt uselt väder så finns ju Netflix.

Det kommer bli bra det här.

Floating

allmänt, inspiration, Livet, skönt

Det kom som en eftertanke och blev någon sorts nyårslöfte av något slag. Varje månad ska jag ha en upplevelse jag inte haft tidigare. Idag gjorde jag den första. Floating.

Tanken med dessa upplevelser är inte att pressa sig långt utanför sin comfort zone bara för att. Jag känner mig inte dragen till bungy jumps och fallskärmshopp. Man säger man vill testa saker eller besöka platser eller se någonting, men kommer sällan till skott.

Jag har länge haft lust att testa floating. Efter en bastu lägger man sig i en pod där det finns 35 grader varmt vatten med 37% salthalt. Man stänger luckan och flyter i mörker och i början och slutet spelas det lugn meditationsmusik.

Jag googlade och fann ett företag i Kristianstad som är medlem i Svenska Floatingförbundet och det lät ju betryggande. Det är en gård ute på landet och hon som driver det är en lite udda men väldigt trevlig tant. Det bjöds på te och kakor efteråt.

Så hur var då själva upplevelsen? Det var min första gång i en infraröd bastu. Även om den bara var 52 grader varm så var det en annan slags värmeupplevelse än i en vanlig bastu. I stället för att värmen gick utifrån och in som vanligt, så blev hela kroppen värmd samtidigt. Det är svårt att förklara.

Själva floatingen var fantastisk. Man ligger i en timme. Eftersom vattnet är samma temperatur som huden så när man väl slappnat av lite grann (vilket går väldigt fort) så känner man inte riktigt vad som är i vatten och vad som inte är det. Det är en känsla av viktlöshet samtidigt som det känns som att man ligger i den bekvämaste sängen någonsin. Jag vet inte om jag somnade, men någon annan form av medvetande hamnade jag i. Jag andades annorlunda. Det blev längre och lägre uppehåll mellan andetagen. Pulsen gick ner. Det var riktigt skönt.

Jag kommer nog vilja göra om det fler gånger. Jag kan tänka mig att om man har någon meditation i åtanke och fokuserar på den så blir det nog en väldigt givande meditation. Idag fokuserade jag bara på avslappning.

Yoga med Adriene

inspiration, internet, träning, verkligheten, youtube

Jag har gått på Yoga på Friskis & Svettis då och då sedan Leona blev yogaledare där. Det är en himla skön träningsform både för kropp och sinne. Och efter man mest går och lyfter och drar i saker på gymmet är det riktigt skönt att sträcka sig.

Leona följer en yogainstruktör på sociala medier och konstaterade att hon skulle göra en 30 dagars yogautmaning. Jag kollade på introduktionsvideon och bestämde mig för att göra det jag med.

Jag kom igång en dag efter det började, men vad gör det. Jag rullar ut mattan i vardagsrummet, ser till så jag inte slår i taklampan med händerna och låter Adriene leda mig genom passet från tvn. Jag kan varmt rekommendera det. Även för nybörjare. Jag är ju nybörjare. Det är vissa moves jag inte klarar än, men jag blev glad när jag klarade att stå på alla fyra och sedan föra fram ena benet och ner med huvudet så jag kunde peta nästippen på knäet.

Ja man kan bli glad för massor av olika anledningar. Näsa mot knä är tydligen en… Idag var dag fyra. Tjugosex kvar. Häng på!

Här är hennes hemsida om man vill veta mer.

Nytt år: Nytt projekt

inspiration, pengar, verkligheten

De senaste åren har jag, istället för nyårslöften, vigt det kommande året till ett projekt. Mitt första var att läsa 100 böcker under 2017. Jag gick i mål på 97 st.

Under 2018 var projektet att lära mig spela ett instrument. Valet föll på Mandolin. Jag gick starkt ut och plinkade mig igenom en mängd av skalövningar och lektioner på Youtube. Men efter några månader plockades mandolinen fram allt mer sällan. Ett av målen var att kunna spela en jullåt på julafton. Det klarade jag. Och på nyårsafton fann jag mig i ett musikrum och spelade med i flera låtar när vi satt och lirade och sjöng. Så ja. Jag lärde mig spela mandolin under 2018.

Nu är det dock 2019. Årets projekt är att lära mig om aktier och gå med vinst. Jag har gett mig själv 3000 kr. Jag får inte sätta in mer pengar innan midsommar. Då gör jag en utvärdering. Har jag gått med 5% vinst eller mer då, så får jag sätta in 2000 kronor till om jag vill. Målet är att när 2019 går mot sitt slut så ska jag ha gått med mer än 10% vinst på mitt Avanzakonto. Det kanske är rätt så lågt, men det är i alla fall inte en förlust. Vi får se hur det går. Spännande ska det bli i alla fall.

 

För ditt öra och din själ

musik, skönt, youtube

Det var ett tag sedan jag delade med mig av musiktips, och jag har börjat lyssna mer och mer på musik på det senaste så jag delar med mig av tre artister jag lyssnar mycket på nu.

Ibland hittar man den där musiken som inte bara låter bra utan som också känns så himla rätt rakt in i själen. Musik som man undrar hur man klarade sig utan efter det att man hört den första gången.

Det första bandet heter Mandolin orange. Här är en video från ett livegig på en radiostation.

 

Nästa band är en duo som heter Caamp. Jag spelade själv i en duo ett bra tag så dels så tycker jag att deras musik är helt fantastisk men sen så minns man också hur kul det var att spela musik tillsammans.

 

Sist ut är Colter Wall. En ung kanadensare som idag släpper musik som låter som det är sjunget av en äldre försupen countrysångare från djupaste södern på 70-talet. Man får vibbar av Cash och Van Zandt.

 

Det var mina tre musiktips för den här gången. Musik som i mina öron är som en massage för själen. Har ni också någon sådan musik? Tipsa  mig gärna.

GIS II – The Rectifying

dator, studier, teknik

Vi går dubbla kurser på landskapsvetarprogrammet just nu. Dels en kurs i vetenskaplig metod, som är en inledning till vårt examensarbete nästa år, och dels en påbyggnadskurs i geografiska informationssystem. Det är intensivt nu mot slutet.

I veckan har vi fått fördjupa oss i rektifiering av gamla kartor. Det kan vara bra att kunna. Säg att man går igenom gamla lådor på farfars vind och hittar en gammal karta över något gammal socken eller en gammal härad från 1700-talet. Det är ju kul. Men så vill man jämföra den med en modern karta. För att se hur landskapet har förändrats på olika platser över tid och spekulera på varför, är lite vad landskapsvetare gillar att göra.

Så man scannar in den gamla kartan (varsamt) och lägger in den i ett GISprogram. Men ack! Den gamla kartritaren från 1714 visste inte att jag skulle sitta här 2018 och behöva ett aktuellt koordinatsystem att arbeta med. Här kommer rektifieringen in i bilden. Man tar och hittar punkter i båda kartorna som är beständiga och parar dessa punkter med varandra. På så sätt kommer den gamla kartan att anpassas, roteras och skjuvas så att den får samma skala och storlek som den nya. Lättare sagt än gjort.

Många gånger får man gå steg för steg bakåt. Från dagens karta till den häradsekonomiska kartan (från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet) till gamla enskifteskartor över området (från början av 1800-talet) och till sist vidare till farfars gamla karta.

Det är ett pilligt arbete. Ett tidskrävande arbete. men det är himla kul att se hur gamla linjer i kartor blir överlappande och hur landskapets historia växer fram i lager efter lager. De beständiga punkterna jag nämnde innan är ställen där vägar korsar gränser, eller stora korsningar. Kyrkor är bra att använda eftersom de inte flyttar sig särskilt ofta. Vattendrag och grusvägar är mindre bra. På gamla kartor kan åkertegars gränser vara bra att använda.

Vi får också lära oss 3D analyser av kartlagren. Var ligger åkrar i topografin och varför. Varför ligger gårdarna där de ligger och varför ligger de inte där idag? Man lär sig att kartor är nästan lika mycket gåtor som verktyg.

Att hålla måttet

höst, kul, teknik, verkligheten

Vi går en GIS-kurs på landskapsvetarprogrammet just nu. Idag lärde vi oss avvägning. I höstrusk, ute på ett gammalt skjutfält.

Innan det fanns satelliter och lasrar så var kartritare tvungna att vara ute mer i fält än vad de är idag. Och när man ska bygga vägar eller diken och liknande är det bra att ha koll på vilket håll saker lutar. Då är det bra att kunna avvägning.

Man behöver från början ha koll på en enda fixpunkt som är utmätt redan. Så man vet var man befinner sig i världen och hur högt över havet man är när man börjar. Därifrån beger man sig då med sin långa måttstock, sin kompass och sitt avvägningsinstrument. Av det jag beskriver ovan kan man räkna ut att man behöver i alla fall minst en god vän med sig som kan tänka sig att hålla en lång pinne en stund.

Med avvägningsinstrumentet i våg och med kunskap om vilket håll norr är kan man kika efter kompisen med den långa pinnen.

I kikaren finns ett hårkors och genom det kan man med lite knowhow räkna ut hur långt borta från instrumentet kompisen med måttpinnen står och även hur högt i förhållande till instrumentet hen befinner sig. Det blir en hel del siffror om man ska kartlägga, till och med ett relativt litet område. Det beror i och för sig på hur noga man vill vara. Men det kan vara bra med en kompis till, som för anteckningar.

Vårt lilla område i det gamla skjutfältet, som idag är en betesmark, låg det en vall mitt i alltihop. Vi mätte ut hundra mätpunkter i området och lade tonvikten på sluttningarna. Det blev en hel del regnblöta siffror som ska knappas in på onsdag. Förhoppningsvis får vi då en fin 3D-karta över vårt lilla område som bär en någorlunda likhet med verkligheten. Det är intressant att lära sig, inte bara hur man hanterar datan utan också hur man faktiskt hämtar in den. Någon måste ju göra det. Man blir lite blöt och frusen kanske. Kanske får man stå och hålla en pinne rakt upp och ner i ett par timmar. Men man kan ha rätt kul också om man gör det med goda vänner.