Följ med på hundpromenad

Har man en hund så kommer man ut i alla typer av väder. Idag var det riktigt bra väder och det blev en promenad upp till kohagarna i närheten. Och det blev en film.

Jag filmade lite snuttar här och var under vår promenad och har sedan sammanfogat dessa till en slags helhet. Jag är inte på något sätt nära att vara bra på filmredigering. Så jag passar på att under min process att lära mig denna konst vara rätt så klyschig.

Så det blev en film om en höstpromenad med allt vad det innebär. Gula löv i slowmotion… Smäktande långsam musik… Solen i ansiktet… Håll till godo.

En liten film från en bil

 

Jag frågade Leona vad jag skulle prata om i bilen för att ha ett intressant samtal med mig själv. En sammandrag av det resultatet blev den här filmen. 

Visst svamlar jag. Men jag tror att man lär sig rätt så mycket av sig själv, och kanske till och med om sig själv när man bara låter munnen och tankarna gå. Det blev en vlogg. Jag kan tänka mig att göra några till. Vad ska jag och Kent prata om?

Något som sågs till slut

Alla har sådana filmer som man inte sett än fast än det verkar vara helgerån att inte ha sett.

Ikväll betade jag av en sån från listan. Efter en dag av grävande och klippande och fixande i trädgården så var det med gott samvete som vi planterade oss i soffan ikväll. Efter ett samtal om Russell Crowe vi hade igår så kom det fram att jag aldrig sett A beautiful mind. Min fru var bestört. Hon hade inte sett Gladiator. Jag blev bestört.

Ikväll såg vi den förstnämnda. Shit vad bra den var. Men det visste ni ju redan. Alla har sett den utom jag.

Agents of S.H.I.E.L.D

Jag såg första avsnittet av den länge väntade serien och var inte så överväldigad som jag trodde jag skulle vara. Långt ifrån faktiskt.

S.H.I.E.L.D är i serietidningarna och i Avengersfilmen den megastora hemliga organisationen som är jädrigt bra på det där med spionage och action så det står härliga till. I TVserien får vi i första avsnittet se hur det sätts samman ett team av tuffingar och svåra typer med både mystiskt förflutet och samarbetssvårigheter nedtecknade i sina personalfiler. Vi har superspionen som ser sig själv som en One Man Show. Den asiatiska kvinnan som inte vill ut i fält men övertalas när hon ”bara ska vara chaufför” och det visar sig att hon är kampsportsexpert. De två brittiska whizkids som är mästare på allt som har med gadgets, CSI, datorer och vetenskap att göra. Givetvis kommer både två och tre Harry Potter-referenser. Och så den motvilliga snygga tjejen som är en så bra hacker att hon från en skåpbil kunde hacka världens säkraste nätverk. Och sist men inte minst. Agent Coulson. Mannen som dog i Avengers. (Sorry SPOILER!) Han är nu tillbaka på ett mystiskt vis. Det är så mystiskt att Robin Sherbatsky viskar ”He must never know…” och gå dramatiskt ur scen.

SHIELD-cast

Dels så får jag vibbar av Alphas. En serie jag hade svårt för. Dels för att det var en grupp ihopasatt som hade stora samarbetssvårigheter och istället för dynamik mellan karaktärerna så skavde det bara. Dels så är det för mycket gadgets. James Bonds Q hade skakat på huvudet och låsts in i en vadderad cell mumlandes ”för mycket… för mycket…” Och det är inte ens gjort med glimten i ögat. Värre. Det är gjort med försök till ögonglimt.

Vad hade jag önskat mig då? Jag hade önskat mig ett större persongalleri. Så man kunde få sätta ihop ett team som passade olika uppdrag. Det hade kunnat vara relationer mellan olika team till exempel. Ett större persongalleri ger också känslan av att det är en enorm organisation. Inte bara ett superduperteam som kan allt och en massa personer framför monitorer i bakgrunden. Jag hoppas verkligen att Nick Fury kommer gästa senare i serien. Men det känns inte så sannolikt med Coulson som gängledare för sitt lilla specialprojekt. I ett större sammanhang så hade det varit mer trovärdigt med Fury i avsnitt.

Jag hoppas också att serien kommer spela på lite metagrejer som man kommer kunna få en aha-känsla av när det väl är premiär för Avengers 2. Avengers var ju startskottet för den här serien så att de skulle vara sammanlänkade är ju troligt.

Hur som helst så får första avsnittet av Agents of S.H.I.E.L.D en väldigt svag trea av fem. Men jag kommer fortsätta titta. Det kan bli bättre. Och jag vill ju inte missa någon ledtråd eller uppbyggnadsgrej inför Avengers 2.

Monster med covers

Ibland älskar jag verkligen internet. Okej… Jag älskar internet nästan alltid, men när man hittar sådana här filmer älskar man det lite mer. 

En holländsk konstnär och grafiker som heter Kristof Luyckx har gjort en del musikvideor och reklam och har en massa annat i sin portfölj. Men det som jag hittade var hans små kortfilmer om monster som gör covers på sina favoritlåtar.

Och den bästa av dem alla.

Vill man se mer av vad Kristof har gjort (vilket man kanske bör för det är fina grejer) så hittar man det på hans sajt som heter just Kristof Luyckx

 

Mina vänners Shoggoth

En sak som är kul med kreativa vänner är att det ofta händer roliga saker. Två kompisar till mig har gjort en skräckfilm och i morgon ska jag gå på filmpremiär, tillhörande lunch och fest på kvällen. 

De började prata om det tidigt  somras. Filmprojektet. I slutet av augusti hade de fått tillräckligt med frivilliga vänner som hjälpte till som skådisar eller annat som kunde vara till hjälp. Och efter efterproduktionen, klippning, originalmusik, diverse fixande och trixande, så har nu filmen premiär på Röda Kvarn i Ängelholm i morgon förmiddag.

Jag blev ombedd att skriva något för att läsa upp strax innan filmen sätts igång. En stor ära för mig. Senare blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig vara typ värd för dem. Presentera skådespelarna och filmskaparna på bion och lite sånt. Självklart! I morgon kommer bli otroligt kul. Jag vet inte riktigt hur många biljetter de sålt men jag tror att det finns platser kvar om man vill se filmen. Gillar man skräckfilm inspirerad av Lovecrafts Chtulhu-mythos och 80-tals slashers så var på Röda kvarn i Ängelholm strax innan tio imorgon.

Man kan läsa lite till om mina vänner i dagens tidning. Här är en länk till HD!

God Bless America?

Igår såg jag den här filmen:

I allt övervåld är det ändå så att man relaterar för man har ofta stört sig på många av de typer som Frank och Roxy dödar i filmen. Nu säger jag inte att folk som pratar i mobiltelefon på bio och folk som protesterar mot homosexualitet i guds namn bör skjutas. Men jag har ofta önskat att de bara kunde försvinna. Eller vakna upp en morgon och inse vad fan de håller på med och sluta med det.

Filmen ställer också frågan varför vi har blivit ett samhälle där snackisen inte är vem som presterat vad, eller skapat eller lyckats med något… Istället fylls våra liv av dryga toppmodeller, kändisar som visat skrevet, folk som äter gult snö, och så vidare… Och vart är ett sånt samhälle på väg

När jag ser filmen tänker jag på filmer som Falling Down, Idiocracy och Super.

Följ min blogg med bloglovin

Tucker and Dale vs. Evil

Igår såg jag en väldigt underhållande film. ”Tucker and Dale vs. Evil.” En kul twist på temat: Skolungdomar i skogen som blir mördade en efter en av inavlade rednecks.

Det är en film om hur förutfattade meningar och fördomar kommer i vägen för enkla lösningar. Det är en film om hur vi är färgade i våra uppfattningar om vad som är ont och gott. Och framför allt är det en sevärd rulle. Inte den bästa filmen som gjorts, men helt klart sevärd.

Följ min blogg med bloglovin

Mahna mahna eller Mah Na Mah Na?

Jag läste om en lite kul grej. Saker är inte alltid som man tror. Du vet den där låten från mupparna… Mahna mahna… Den från 1976… Den här:

Hur fjantig den än är och hur mycket ”mupparna” man trodde att den låten var sså är den faktiskt skriven för ett annat ändamål sedan innan. Det är en låt som användes i den italienska mjukporrfilmen: Sweden. Heaven and Hell. En slags påhittade dokumentär om den svenska sexualiteten. Låten spelas när ett gäng blonda storbystade svenskor klädda i päls (såklart) ska in i en bastu mitt i en vinter.

Okej, det fanns ett par brunetter… I alla fall så tänkte jag att den här lilla biten total onödig information hamnar under kategorin: ”Heh, där ser man…”

Följ min blogg med bloglovin