Vetenskapen och mysteriet

hängmattefunderare

Jag har läst till landskapsvetare i snart ett år. Jag har lärt mig så oerhört mycket om vår värld och natur. Det som lockade i naturen innan jag började plugga var lugnet, mystiken och miraklet som man bara hade vaga aningar om hur det fungerade. 

Så nu när jag har fått lära mig om ekologiska nischer, subduktionszoner, drumliner och kvävets kretslopp… Har magin försvunnit?

hammarsjö

Absolut inte! Jag blir mer hänförd och glad när jag är ute. Att ha en större förståelse höjer upplevelsevärdet. (Det gäller nog det mesta förutom trollkarlsföreställningar.) Jag kan se en historia. Jag kan se orsak och verkan. Jag kan se ett djup i tiden som jag inte ens visste existerade tidigare. Och då har jag bara börjat. Tänk så mycket som är kvar att lära.

väderbitentallpåklippa

Jag har fått nya intressen. Helt plötsligt plockar man stenar längs vägen för att titta på och spekulera över. Jag och några kurskamrater konstaterade att det blir lättare att studera om man låter den barnsliga förtjusningen för saker få lite spelrum. Det blir sannerligen roligare.

åkrarochängar

Just nu skriver jag på en landskapshistorisk syntes. Det är en kort rapport om en by och dess historia från år tusen fram till idag, med fokus på vegetation, markanvändning och demografi. Det är en del att göra. Men även om man som student sitter och kliar sig i håret och bläddrar i böcker för att hitta något att förankra sina teorier i, så slås jag ibland av insikten att: Fan! Här sitter jag och har teorier om ett landskaps utveckling på artonhundratalet!

Då sträcker jag lite på mig.

solgenommoln

Men även med allt detta så klarar jag fortfarande av att koppla bort trofiska kaskader, mekanisk vittring och primärproducenter när jag sätter mig någonstans i skogen. Då öppnar jag upp för miraklet att vi är här. Och att vi har en fantastisk natur omkring oss. För vetenskapen är bara ett sätt att förklara hur magin funkar.

Det spelar ingen roll att man får visat hur kaninen får plats i hatten. Det är ändå ett förbaskat bra trick.

skogsbäck

En skolutflykt till Öland

kent-pa-lange-jan

Det är kanske ett lite barnsligt ord att använda när man åker fyra dagar till Öland med högskolan för att åka ut på ett flertal exkursioner och ett studiebesök. Men det lät bättre än att använda ordet klassresa. 

Vi åkte inte direkt till Öland. Vi körde först norrut till Ryd och gjorde en exkursion ut på en mosse där. Vi lärde oss om växter och djur där samt hur den typen av ekosystem skiljer sig från andra. Jag tänker inte gå in på detaljer här. Vi fick i alla fall studera växtligheten med smårutor. Små träramar på en halv gånger en halv meter, där man studerar och räknar all växtlighet inom. Det är en hel del man inte vet. Men för varje gång man studerar växtlighet på det viset lär man sig fler och fler arter.

Intill denna mosse fanns det en gammal bilkyrkogård som tydligen är en slags attraktion. Det kan jag förstå. Det var också väldigt häftigt. Mina tankar for åt skandinavisk postapokalyps såsom den ofta porträtteras i svenska rollspel som t.ex. Mutant.

ryds-mosse dod-traktor

Resan till Öland var verkligen inte en lugn resa för att lära känna varandra och kolla på lite natur och så… Det var tidiga morgnar till sena eftermiddagar med olika exkursioner i bland annat landskapshistoria, beteendeekologi med inrikting på fåglar, växtsamhällen på alvaret och dessutom en nattvandring för att kolla på spindlar och kryp. Vi var också på ett studiebesök på Ottenby fågelstation på Ölands södra udde, där de ringmärker fåglar. Hela resan har varit intensiv och lärorik. Och framför allt kul.

hastar-pa-alvaret borgs-by

Men visst lärde vi känna varandra under resan. Främst de vi delade rum med såklart. Men också de vi hade grupparbete med. I fredags sammanställde vi all data vi samlat ihop på resan för att skriva en rapport. Det kommer vi fortsätta med på måndag. Min grupps rapport har titeln: Ölandstokens spridning på torr mark på Alvaret. Vi är en grupp på fyra personer som i några timmar lade ut stora rutnät över marken och gick och räknade små buskar på tuvorna. Och vi hade riktigt kul under tiden.

olandstok

Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag att jag valt rätt utbildning. Jag överraskar mig själv gång på gång. Jag kan plötsligt ryckas med och tycka att spindlar är vackra. (Inte så att jag låter dem klättra över mina händer och gulla med dem som andra i klassen inte har några problem med.) Eller… Fascinerande är kanske ett bättre ord. Och jag trodde aldrig att jag skulle tycka det var kul att titta på fåglar. Men med rätt motivation och rätt folk runt mig har det nu fötts ett nytt intresse. Vi fyra som delade rum har startat en egen liten fågelskådarklubb. De Nykläckta kallar vi oss. Så jag har köpt mig en fågelbok och en ny bra kikare.

Sand, stjärnor och vatten

Jag läste en artikel som en kompis länkat till på facebook i morse. Och jag har gått och tänkt på den lite då och då under dagen. Det handlar om hur stort allt är.

Utifrån frågan om huruvida det finns fler stjärnor på himlen än sandkorn på jorden kommer man fram till intressanta saker. Om man räknegissar på ett sätt som bara vetenskapsmän kan så kommer man fram till att det i otroligt runda slängar finns sju kvintiljoner och fem hundra kvadriljoner sandkorn på vår jord. De här siffrorna säger mig ingenting förutom att det är en otrolig mängd. Man kan lika gärna använda ”fantasiljoner” som måttstock.

Antalet stjärnor i himlen. Om man kallar det överskådliga universum för himlen så kommer siffran upp i sjuttio tusen miljoners miljoners miljoner. (Vilket tydligen är en betydligt högre siffra.) Det finns fler stjärnor i alla dessa galaxer och kluster än det finns sandkorn på vår jord. Att greppa detta känns ofattbart. Men så kommer det en liten twist mot slutet…

Det finns alltså sjuttio miljoners miljoners miljoner stjärnor i universum (som vi kan se). Lika många vattenmolekyler finns det i endast tio droppar vatten. Tio! Det är väldigt mycket på väldigt lite. Det är helt fantastiskt och mirakulöst detta universum vi lever i.

Jag länkar givetvis till artikeln.

Kent vs. Kundtjänst

Har man en fråga eller en fundering om en produkt bör man höra av sig tycker jag. Det var därför jag skickade detta mailet till via:

”Hej Via. Idag har jag tvättdag och jag använder ert tvättmedel. Visst blir det rent och luktar gott och så men jag har ett problem. Vi är ägare till tre katter som gillar att fälla. Detta hår som sprids i lägenheten försöker vi parera så gott det går med dammsugare och rollers. Men ändå är våra svarta kläder efter tvätt täckta av smått katthår. Det tar liksom bort av det hela renhetsintrycket man söker när man plockar ut tvätten ur maskinen. 

Har ni möjlighet att utveckla ett tvättmedel eller en tillsats till era existerande tvättmedel för oss djurägare? Något som får bort de där envisa håren som sätter sig i kläderna. Jag skäms inte över att vara kattägare. Jag vill bara inte gå runt med deras päls på mig dagligen. Tacksam för svar. Med vänliga hälsningar Kent Johnsen.”

Jag förväntade mig inte något direkt svar. Inte idag i alla fall. Men jag fick ett svar, samtidigt som det svaret kanske inte riktigt kvalificerar som ett fullständigt svar på min fråga. Med tanke på att min fråga kanske kan framstå som aningen oseriös (Jag försäkrar att jag bara försökte slå an en vänskaplig ton. Inte förlöjliga någon eller något. (kanske mig själv.)) så är jag ändå tacksam att de tar min fråga på ett sådant seriöst sätt. Så här lyder svaret:

Hej Kent och tack för din e-post! Katthår är mycket fint och tränger sig in  i tygfibrerna. Är mycket svåra att få bort. Det finns ingen medel som hjälper mot sånt, men givetvis kan jag vidareframföra dina önskemål.

Ha en bra dag

Med vänlig hälsning
VIA Direkt/xxxxx


Nu är ju bara frågan om de vidarebefordrar min fråga till forskning och utveckling. Jag kan se män och kvinnor i vita rockar bland brovrör, bunsenbrännare, E-kolvar och tvättmaskiner samtidigt som det springer runt en massa extra håriga katter runt deras fötter. Allt för att få bukt med en av mänsklighetens stora problem. Katthår som vägrar släppa taget. 

Ted

Jag har börjat kolla mer och mer på TED.

För dig som inte vet vad det är, så har du en hel del av fantastiska timmar framför dig. Ted är inte föreläsningar direkt. Inte tal… Mer prat. TED talks heter det och är gratis korta filmer från TEDkonferenser runt om i världen. Allt från fem minuter till halvtimmes långa prat om allt mellan himel och jord. Forskare, läkare, komiker, musiker, författare och filosofer med mera som delar med sig av insikter, tankar och väcker idéer.

Jag har tittat lite då och då förr. Men nu tar jag hellre och tittar på ett prat från Ted än jag låter tvn stå igång och titta på ett simpsonsavsnitt jag redan sett fjorton gånger. Om man väljer att titta på prat på datorn kan man få en hel del av dem med svenska undertexter. Det finns också som gratis app till smartphones vad jag vet.

Ett prat om hur datorspel kan rädda världen.

Ett prat om var bra idéer kommer ifrån.

Kolla upp fler på TED.com

Följ min blogg med bloglovin

Vägen till helvetet är kantad av molekyler.

Jag och Leona har precis sett dokumentären Underkastelsen på SVTplay. Herregud vad skrämmande den är. Tankeväckande och alarmerande och ger oss insikt om exakt hur oskyddade vi är.

Allting vi äter, allting vi rör vid och interagerar med är proppat fullt av, täckt med eller injicerat med av människor framställda kemikalier. Detta har pågått i nästan hundra år. Och först verkade allt så bra… Tanken var ju att vi skulle leva längre, bli sundare och vara skyddade mot skadliga ting. Och de senaste generationerna har varit sundare och haft en längre livslängd än sina föräldrar. Men vi har fått ett slag i nacken.

Dessa kemikalier har i det långa loppet visat sig vara skadliga. Till och med för ofödda foster som nu har högre halter av kemikalier i sin genuppsättning än vuxna. Kemikalier som beter sig som hormoner och i vissa fall ersätter naturliga hormoner i våra kroppar. Det angriper vår fortplantningsförmåga. 8% av barnen i Danmark det senaste året kom till med provrörsbefruktning.

Det sägs att vägen till helvetet är stenlagd med goda intentioner. Dessa forskare som började skapa kemikalier för att underlätta för oss alla har någonstans glömt att kolla upp vad kemikalierna gör i det långa loppet. Vem har egentligen tid att vänta så länge på att lansera något när profiten står och knackar på dörren? Testa ordentligt? Nej varför det? Ofta är det också så att flera små kemikalier som i sig inte är så farliga i kombination får våra fortplantningsorgan att växa fel och skjuta blanka skott. Får fiskar i våra vatten att bli tvåkönade. Framkallar allergier, ADHD, inlärningssvårigheter med mera.

Det jobbiga är att vi nått en punkt där det är omöjligt att skydda sig. Allt är påverkat. Plastburkar, konserver, mat, leksaker, möbler, kläder… You name it. Att bosätta sig i en stuga i skogen och bara leva på det man odlar själv klädd i enbart ett fikonlöv är inget alternativ. Allt som växer upp har spår i sig från bekämpningsmedel någon sprutade över en åker i Oklahoma på sjuttiotalet.

Vi visste det. Vi har alla sett apornas planet, Mad Max, Waterworld och andra postapokalypsfilmer för att veta vad det var som gick snett. Människan dömde sig själv… Det är deprimerande. Det man kan göra är att blunda riktigt hårt och tänka riktigt hårt: ”Allt är bara bra… Allt är bara bra…” och försöka tro på det.

Oj vad deprimerande det här blev… Se dokumentären ändå. Det är en ögonöppnare.

Följ min blogg med bloglovin

Du är som du sover

Jag har fastnat för lite märkliga resultat som forskare gör. Som till exempel det där med unitasking. Jag läste nyss på Aftonbladet att om vi vill veta vem vi egentligen är så ska vi se på oss själva när vi sover. Hur nu det är möjligt. Engelska forskare har alltså kommit på att det finns ett samband med hur vi är som personer under ytan med hur vi ligger när vi sover. Det här är alltså forskare som får lön för sin forskning. Som går till jobbet varje dag. Märkligt.

De har bland annat kommit fram till att man lättare snarkar om man ligger på rygg. Wow liksom… Det hade jag ingen aning om förrän nu. Om man sover i fosterställning är man tuff på utsidan men en riktig mjukis egentligen. Sover man på rygg med armarna ner längs sidan så ställer man höga krav på sig själv.

Nu har Aftonbladet förmodligen inte publicerat hela rapporten men jag tror ändå inte på den här. Jag tror helt enkelt det har att göra med dels vilken säng man har, om man har någon annan i sängen när man sover samt vad som är bekvämt. Är det kallt eller varmt i sovrummet? Är fönstret öppet? Är det ljust eller mörkt? Jag tror alla dessa faktorer spelar in. Eller så är det hur vi har inrett våra sovrum och bäddat våra sängar som formar oss som personer. Helt plötsligt blir heminredning och Feng Shui det nya sättet att ta itu med våra personligheter.

”Jag skulle gärna få fler vänner. Alltså vara en sån som lyssnar och är betrodd men jag vågar inte riktigt vara i centrum.”

”Ja då ska du ha den hä sängen. Den tillsammans med vår specialframställda kudde gör att du kommer sova på rygg med armarna upp runt kudden. Sover du på detta viset ett tag så kommer din personlighet ändras undermedvetet och du blir en ny människa.”

”Tack så mycket.”

Eller hur? På ett sätt tycker jagatt man kan ta och lägga ner en hel del av all bullshit-forskning som pågår och lägga pengar på att få väck AIDS och Alzheimers… Men det har ett underhållningsvärde och skulle det försvinna… Vad skulle jag då skriva om?