Väddälvans dans

väddälvans_dans_jpg

I höstas var vi med skolan på exkursion på Ire natur och kulturskola för att lära oss om landskapsekologi. Det är väl värt ett besök för er som inte varit där. Men utöver att lära mig saker om ekotoner och slåttermarker så blev jag inspirerad av det vackra landskapet där.

Jag plockade fram mobilkameran ett flertal tillfällen och fick ett par fina bilder. Tanken är ju att rita in de små väsen som finns där men som vi inte ser. Ett sådant har jag gjort nu. Jag vill presentera Väddälvan. Det är en liten kvick krabat som trivs bäst på ängar och öppna betesmarker. Där springer den omkring och dansar så att ängsvädden blommar om tidig höst. Älvan blir ca tjugo centimeter hög.

Även om den är en glad liten krabat kan den lätt hugga ifrån om den känner att den, eller ängen är hotad. Då utdelar den ett litet, vad som kallas, jävelsbett.

 

Jag brukar ju lägga upp mina alster på society6 men jag tänker att jag gör inte det denna gången. I stället har jag lagt ut en helbild av tavlan i god kvalitet i mitt galleri här som ni gärna får hämta hem och göra vad ni vill med. (Förutom att tjäna pengar på den.) Känner ni att ni tycker den är värd något så har jag en paypal där ni gärna får lägga upp en summa i utbyte. Men det är inget tvång. Ladda gärna ner tavlan och njut av den som skrivbordsbakgrund, eller skriv ut den och häng upp den. Eller gör en tapet av den… Skicka gärna en bild om den hamnar på din vägg. Då blir jag jätteglad.

 

Det finns ny konst

Kent_Johnsen___Society6

Det har tagit lite tid men igår lade jag upp två nya tavlor på min shop på society6. Jag har gott om bilder nu. Nu ska bara inspirationen bubbla över lite oftare. Snart kommer det mer.

Ja jag är en periodare men det gör också att jag får variation i vardagen. Igår satte jag mig ner och skapade två nya bilder som går att köpa som tavlor, kuddar, telefonfodral och kläder. (I skrivande stund är det bara den ena av tavlorna som kommit upp men den andra är på väg så ha tålamod.) Jag har fler bilder som jag ska fnula lite över innan jag låter väsen framträda på dem också. Här är två smygtittar på bilderna. Om du vill se hur hela bilden ser ut så besök gärna min shop på Society6.

kvistfilurpreview_jpg

Detta är en snabelfluff. Det är de väsenden som dansar på grenarna så att träden rör sig även om det inte finns någon vind.

rävsjöpreview_jpg

Den här lilla  filuren sitter och väntar på hösten. Då börjar hen sitt arbete med att färga löven röda och orange.

 

Köp min konst

Jag har så många små projekt som jag går och lattjar med som det inte blir något riktigt av. Jag har nu tagit tag i en av dessa tankar som legat och pyrt ett bra tag och gjort något. 

Det finns en sajt som heter Society6 där konstnärer, grafiker, fotografer och illustratörer med fler samlas under ett tak och kan få sin konst såld. Man kan variera sig. Vill jag ha mina bilder tillgängliga på tavlor bara? Eller vill jag att min konst hamnar på kaffemuggar, klockor och duschdraperi eller kanske som en fin kudde i någons soffa?

Än så länge har jag bara två tavlor där men det kommer bli fler och mer så småningom.

Kom förbi och kolla in vad jag har att erbjuda! På Society6.

 

rotvältanglimt_jpg

Grön energi

Leona sade till mig en gång när vi gick på Skäralid att; Det här är min kyrka. Jag instämmer. När själen behöver ro och hjärtat behöver lugn är en skog precis rätt miljö att besöka.

Härom morgonen tog jag en vattenflaska och en kamera och körde till Skäralid för att dels ta lite foto. (Jag har fått en ny inspiration att fortsätta med ett av mina projekt, Väsen, om ni minns…)

väntarpåvåren

 

Men också för att hitta lugn och styrka. Bara ta det lugnt och njuta av stillheten och bäckens porlande. Bara vara och vara nöjd med det. Inte ha en klocka på sig. Det blev en hel del bilder. Eftersom jag inte är någon fotograf egentligen så raderade jag en hel del där fokus hamnade på något helt annat än det jag tänkt, men några bilder blev jag väldigt nöjd med. Här är ett urval.

skäralid2

skäralid3 skäralid4 skäralid5

 

Efter en morgon och förmiddag i så vacker natur kan man inte annat än bli glad. Glädje behövs lite extra mycket just nu. Men jag avslutar med en bild på en glad Kent så ni ser att det fortfarande finns ett leende i den här karln.

kentiskogen

I väntan på våren


Härom dagen när jag var ute med hunden hittade jag ett litet stentroll som någon hade satt ut vid en trästam. Det fick mig att tänka på alla de små varelserna som man trott bott i skogen. 

Allt från tomtar, troll, älvor och dryader… Elementarer, andar, knytt, rån, nissar och så vidare. Och när man går där och fantiserar är det lätt att föreställa sig var sådana skulle kunna bo eller leka eller helt enkelt bara vara. Och det blir så mycket roligare att gå i skogen då. Så jag fick idén att ta foto på dessa ställen och helt enkelt infoga de små varelserna som leker i min fantasi in i bilderna.

Här är ett urklipp ur den första bilden.

väntarpåvårencrop

 

Ett litet vårväsen sitter och väntar på bättre tider. Ett litet vattenväsen spanar och är nyfiket. Det är kul att befolka markerna runt omkring där man bor. Man kanske skulle göra samma sak med skrymslen och vrår i huset också…

 

Factory Girl

Härom kvällen såg jag och Leona den gamla filmen Factory Girl. Och jag har länge känt mig sugen på att måla igen. Vad har det ena med det andra att göra? Jo…

Jag har sett filmen förr men denna gången var det som om den kom åt en nerv den inte gjorde förra gången. Jag greps av Edie Sedgwicks öde och liv. Och så satt jag och bildgooglade lite och lekte med några bilder i min ipad och fick fram det här:

edie

 

Och så idag när jag kom hem så plockade jag fram mina färger och penslar och en duk och satte igång. Nere i mitt hobbyrum stod jag med ett staffli och målade. Inte liggande på golvet på en hög med tidningspapper som måste plockas bort direkt efter jag är klar. Jag lyssnade på musik högt. Både Joan Baez och Felice Brothers har spelats och jag har nynnat med mellan penseldragen. Jag blev klar. Det är ingen exakt avbild men det liknar i alla fall… Jag är nöjd.

oh, Edie

 

Jag gjorde en jordmacka

Det finns ett fenomen som heter Earth Sandwich. Ett kulinariskt äventyr där själva jorden blir pålägget mellan två brödskivor. Jag gjorde min egen variant.

Först en förklaring på vad detta fenomen är för den som inte vet.

Men eftersom jag bor i Sverige (eller Norden för den delen) så är detta omöjligt. Detta eftersom vår motpunkt på klotet befinner sig en bra bit utanför Nya Zeeland, mitt ute i Stilla Havet. Och jag ville inte bege mig till Madrid som de flesta andra europeer som tar itu med detta projekt. Och dessutom så gör jag väldigt sällan sandwichar för den delen heller. Jag kör nästan helt och hållet efter konceptet: Bröd-smör-pålägg. Så jag gjorde såhär:

Steg 1: Köp bröd och välj ut en av mackorna för hedersuppdraget. Köper ni oskivat bröd så skiva upp hela brödet och välj ut den finaste. Eller fulaste. Jag valde skalken för den äter ändå ingen.

steg1

 

Steg 2: Bred på valfritt smör eller margarin. Vem är jag att bestämma vad som ska användas. Jag använde bregott för det har vi två paket av i kylskåpet av någon anledning. Tag sedan foto utan att vänta på att bilden ska bli skarp.

steg2

 

Steg 3: Här kommer den knepiga biten. Tanken är ju att man ska lägga pålägget ovanpå mackan. Det krävs lite finurligt tankearbete här med tanke på att det är hela jorden som ska läggas på mackan och vi dessutom befinner oss på den nordliga delen av klotet. Men i rymden (förutom att ingen kan höra dig skrika där) så finns varken upp eller ner. Därför kan man säga att vi lägger pålägget ovanpå mackan genom att vi applicerar det smörtäckta brödet underifrån. Eller rent praktiskt… Lägger mackan upp och ner på marken. Såhär:

steg3

 

Nu har jag skapat en jordmacka. Otroligt stort känns det. Jag tror att detta fantastiska spektakel kommer att få turister att vallfärdas till Kvidinge. Turistnäringen kommer att blomstra. Matöppet kommer börja sälja vykort inte bara föreställandes monumentet utan också mackformade postkort som man kan skicka till släktingarna där hemma. Det finns en cykelväg en bra bit bakom vår trädgård. Där får man sätta upp kravallstaket och kikare som kostar en femma att titta i.

tadaa

 

Eller så har kråkorna redan ätit upp den under tiden jag skrev det här. Jag måste gå och kolla…

Jodå. Den är väck. Typiskt… Men det var kul så länge det varade. Mackan låg i alla fall på dessa koordinater: 56.1351°, 13.0370°

Om ni undrar hur jag vet detta så är det så att den sajt som gjorde hela den här Earth Sandwich-grejen till en grej (www.zefrank.com) har ett verktyg som man kan använda för att hitta motpunkten till var man än befinner sig.

Nu ska jag ut och beskylla ett gäng fåglar för att ha förstört den framtida turistnäringen för den här byn.

 

Man blir ju äldre

15 år

Det har röjts och fixats lite grann här hemma idag och det blev som så att allting stannade av lite för mig när jag hamnade i lådan med foto från förr. Gamla fotografier med varierande kvalitet från barndom fram till mobiltelefonkameror uppfanns. 

Det blir liksom en resa även om man inser att man mest fotograferat oväsentligheter från ens liv. Men de har ju varit betydande då. Klassresan i sjätte klass. Massor av fotografier på dinosauriestatyer och mina egna fingerspetsar. Fotografier på kompisar, kompisar och åter kompisar och det är ju kul att minnas de man lekt med genom åren. Men det fanns också en massa bilder på mig. Och man ser att man har gått igenom stadier. Växt upp. Blivit rynkigare.

Femton år. Jag gick på internatskola i Danmark och lärde mig spela bas och blev mer självständig. Självsäker och upptäckte musik. Innan dess fanns musiken på Mtv på mornarna och skivor med Kenneth and the knutters och Jive Bunny. Det året upptäcktes punken, ska, reggea och band som The Doors och Dead can Dance.

På gymnasiet tror jag nu i efterhand att jag inte visste vad jag höll på med egentligen. Men vem gör det? Jag gick medieprogrammet. Ena dagen kunde jag komma i det som jag hade på bilden. Nästa dag i kavaj och slips. Moppemustaschen är ju för jävlig men det där bockskägget var äkta vara.

Direkt efter studenten. Min första bil och jag. En beige opel från 1984 som jag och min bästis Björn lackade flames på. Det var frihet. Det var ett konstant elände då saker alltid gick isönder på den. På vägen hem från Linköping en gång dog den efter varje skarp vänstersväng och i Skånes fagerhult drog den sin sista suck. Nu hade jag upptäckt det där med hårfärg och färgade mitt hår lika rött som det helskägg jag med god vilja och ansträngning kunde få till.

Okej. Det där på näsan är fuktskada på fotot och inte ett födelsemärke jag skaffat efter 20 års ålder. Vid denna tiden, runt 2005 lyssnade jag oerhört mycket på stonerrock. Fu Manchu, Kyuss, Ridge med flera. Kort efter bilden togs introducerades jag till psychobilly av en tjej jag var förtjust i och min snagg växte ut och blev en blond elvisfrilla med mycket vax, brylcreem, spray och min haka och överläpp blev renrakad. Otroligt vad man kan ändra sig. Den lilla soulpatchen under läppen stannade dock flera år.

Idag ser jag ut såhär. Jag håller mitt hår relativt kort och oknussligt. Skägget varierar också lite i längd men försvinner aldrig helt. Jag har hittat hem i mitt utseende helt enkelt. Men jag funderar på nya glasögon.

Dag 30: Valfri bild.

Sista bilden i en trettiodagars utmaning som jag med rak rygg kan säga att jag fullföljde. Det kändes rätt så naturligt att ta ett foto av min pysselhörna eftersom jag spenderar en hel del av min tid där just nu.

Jag håller på att måla mina mordheimgubbar. Tyvärr så går det inte så bra just nu, men det är bara att ta nya tag och prova på andra sätt. Jag bygger också små byggnader som staden ska bestå av. Pappremsan nere till höger i bild ska bli grunden till en väderkvarn är det tänkt.

Följ min blogg med bloglovin