I gudarnas dal.

Valley of the Gods var sista stoppet på dagens utflykt. Vi lämnade klockan åtta i morse och var hemma strax efter sex. En lite över tio timmar lång skoldag. Det är lite slitigt, men samtidigt vill jag inte ha dem kortare. Inte här.

OBS: Internet här är riktigt dåligt. Jag har försökt ladda upp bilder men det verkar inte funka. Igår tog det jättelång tid för varje bild, och idag har jag försökt tio gånger med första bilden och tappat tålamodet. Att gå igenom detta med alla bilderna gör jag inte. Jag lägger upp bilder från idag när jag är på en plats med bättre internet. Troligtvis söndag eller måndag. Tills dess så länkar jag till vettig sajt för varje lokal, så kan ni klicka på den om ni vill veta hur det ser ut.

Första stoppet (efter matinköp) var Butler Wash. Det är ett område där vatten urholkat klippsidorna och Anasazikulturen gjort bosättningar i alkoverna. Dels har de gjorts ur en skyddsaspekt, dels så är det svalare på sommaren och varmare på vintern. Men även dessa bosättningar övergavs någon gång i slutet på 1200-talet.

De ljusgula klipporna har eroderats av vatten. Eftersom de består av kalk till stor del och ligger i lager ar vatten trängt igenom berget tills det har kommit till en hårdare bergart. Då har det letat sig utåt istället för neråt. Därför har linsformade alkover skapats. Lagom stora för en indianbosättning

Efter det for vi till Natural Bridges National Monument. Som ni såg i förra inlägget så har San Juanfloden meandrat och eroderat bort berglager i flera miljoner år. När svängarna kommer för nära varandra så slits den tunna remsan och floden tar en närmre väg. På Natural Bridges har de undre lagren eroderats bort och skapat broliknande formationer. Vi klättrade ner och fick både se den från sidan och underifrån. Det är en imponerande plats.

 

Vi for vidare och befann oss strax vid Muley Point. En utsiktsplats där man kan se San Juan River ringla sig genom Goosenecks från en högre höjd. Man kan också se Monument Valley i fjärran. Det hårda översta lagret eroderar inte lika snabbt som det undre. När det smulats sönder tillräckligt djupt och vikten blir för stor så knäcks kanten av det övre lagret av i fyrkantiga bitar på storlek av en genomsnittlig studentlägenhet. Det ser ut som om jättar lagt sina tärningar längs kanten.

 

Vi slutade med några stopp i Valley of the Gods. En rödsandig öken med liknande formationer som i Monument Valley. Jag vet inte varför det heter som det heter. Men med lite fantasi kan man tycka att några av de formationerna som finns längs bergstopparna ser ut som stora humanoida skapelser som tittar ner på en. Vägarna var sliriga och dammiga och slingrade sig längs bergskanterna. Det var riktigt kul att köra. Jag fick dock tömma större delen av min bil. Den är lite lägre än de andras bilar. Vikten behövde minskas och därför satt bara jag och Ida i bilen och skrattade när vi halkade och skuttade omkring längs vägarna.

Ikväll har vi ätit pizza vid lägerelden och druckit några öl. Både gitarr och munspel har gjort sig till känna och det har varit en riktigt trevlig kväll. Imorgon åker vi på vår sista exkursion. På söndag är det resdag tillbaka till Tempe, och på måndag har vi tenta och kursavslutning. Det har gått fort.

Genom titthålen

Jag fick en kommentar på Facebook på mitt förra vlogginlägg. Jag tog tag i det och flummade mig igenom några minuter i soffan.

Kommentaren från Felix löd: ”Tjabbla om: Problematik som kan uppstå när personer försöker återspegla sin ”grandiosa” självbild på sociala medier.” Jag vet inte riktigt om det var det jag pratade om. Men det är i samma område i alla fall. Håll till godo.

 

Och om det finns något ni gärna vill höra mig prata om så kommentera gärna. Det är rätt så svårt att komma på egna ämnen. Det är lättare att svara på en fråga. Eller frågor. Ju fler desto bättre.

Jag är ute och spelar

Men jag spelar inte Pokemon Go. Jag spelar ett betydligt bättre spel. Ett större spel. Dock av samma skapare. Det spelet heter INGRESS. Och det är så himla kul.

Jag provade på Pokemon Go. Då hade jag redan spelat Ingress i flera månader. Man såg att Pokemon var byggt på Ingress. Många av de portaler jag hackat där jag varit och spelat flockas nu av folk som desperat vill ha en egen Pikachu. Jag tänker dock inte klanka ner på Pokemon Go. Tycker man det är kul så är det väl ett bra spel. Jag blev dock snabbt trött på laggandet. På den plötsliga bristen på serverkontakt. På krascherna. Ock faktiskt. Även på spelet i sig. Ingress är så mycket större. Så mer strategiskt. Och man kommer ut och rör på sig och får sett sig omkring.

Det var den här filmen som delvis fick mig att böra spela.

 

Det kan spelas på så många lager. Visst kan man engagera sig och åka ut och länka ihop stora ytor. Men man kan också hålla sin bakgård i lagets färger. Gatorna man rör sig på. Statyn utanför jobbet.

Ingress_Intel_Map

Här är en bit av världskartan. Det man ser är alla portaler och länkar som är på hög nivå.

Ingress_Intel_Map_skåne

Och zoomar vi hela vägen ner till Skåne så har fler portaler och länkar blivit synliga.

Ingress_Intel_Map_Kristianstad

Och här är en närbild på Kristianstad centrum. Mest grönt. Grönt är bra. Jag spelar för the Enlightened. De blå är the Resistance. Det är så kul att dels gå en tur på stan eller ut på en utflykt och hacka portaler. Men det är också kul att kolla på kartan på hemsidan och planera en mission så man länkar ett stort område. Eller tar över ett område där blå är dominerande.

Jag har redan träffat nytt folk som spelar Ingress och det känns mer som ett riktigt spel. Ett seriöst spel. Mer än ett spel än vad Pokemon Go någonsin skulle kunna göra. För mig, bör tilläggas.

Vill man veta mer och få lite inspiration kan jag rekommendera en serie på youtube som heter ”ingress obsessed” där man följer två systrar i vardera lag som följer med på olika events. Jag skulle kunna skriva mer men jag har sett att min favoritportal har blivit hackad och jag måste ut och göra den grön igen.

Stand Still Stay Silent

Skandinavisk postapokalyps och saga. Som gammal rollspelare går mina tankar vid de orden först till Mutant. Men inte nu längre. Jag har sedan länge följt onlineserien Stand Still Stay Silent av Minna Sundberg.

Serien utspelar sig ca 90 år efter en stor katastrof som utplånade större delen av mänskligheten. Vi får följa en vetenskaplig expedition sammansatt av människor från alla av de nordiska länderna när de åker till det väldigt farliga ruinerna av Danmark. I mörkret och vildmarken finns många mystiska faror.

 

Stand_Still__Stay_Silent_-_webcomic__page_482

 

Det är saga, magi, historia och spänning. Serien är väldigt vacker ritad och uppdateras frekvent. Det är en av de första sidorna jag besöker på nätet varje morgon. Emellanåt bryts storyn för kapitelavdelare som gör att man får en djupare inblick i Minna Sundbergs framtida Skandinavien. För att återkoppla till ingressen; Jag är en gammal rollspelare och denna värld kittlar alla mina rollspelsnerver. Det är oerhört välbyggt och genomtänkt.

Läs serien! Du kommer inte att ångra dig.

Köp min konst

Jag har så många små projekt som jag går och lattjar med som det inte blir något riktigt av. Jag har nu tagit tag i en av dessa tankar som legat och pyrt ett bra tag och gjort något. 

Det finns en sajt som heter Society6 där konstnärer, grafiker, fotografer och illustratörer med fler samlas under ett tak och kan få sin konst såld. Man kan variera sig. Vill jag ha mina bilder tillgängliga på tavlor bara? Eller vill jag att min konst hamnar på kaffemuggar, klockor och duschdraperi eller kanske som en fin kudde i någons soffa?

Än så länge har jag bara två tavlor där men det kommer bli fler och mer så småningom.

Kom förbi och kolla in vad jag har att erbjuda! På Society6.

 

rotvältanglimt_jpg

RPGC

Efter jag lyssnat på en podcast blev jag inspirerad och full av idéer. Men så insåg jag när jag tänkt på saken ett tag att det skulle bli för jobbigt.

I en av de podcaster jag lyssnar på, Faq-podden, nämndes det i ett avsnitt sådär lite i förbigående om en idé som var bra. Men som de själva inte orkade med. Det får nån annan göra. Idén var att ha en podcast där en grupp diskuterar och producerar innehåll till rollspel. Slps, miljöer, koncept, länder, äventyr… Listan kan fortsätta. Man kan som lyssnare bli inspirerad och man skulle kunna donera en liten slant för att få ta del av pdf-er som skulle produceras snyggt. Något lockade mig i den idén. Att samla ett kreativt gäng och spåna tillsammans och skriva ihop. Och också ses nån gång i relativt regelbundna intervaller för att spela in poddar.

Men så efter man har fokuserat på hur kul det skulle vara så börjar man tänka på vad som krävs för att göra verklighet av idén. För det första hade jag behövt inspelningsutrustning. Det räcker inte med att lägga en iphone på bordet. Inte om man sitter ett helt gäng. Jag hade behövt större hårddisk. En ny domän på nätet. Sitta och klippa en massa ljud. Få en massa av mina vänner att haka på idén och vara lika peppade som jag så att det inte bara blir en engångsgrej. Ha mer tid. Mycket mer tid.

Uppförsbacken blev för brant. Men jag gillar ändå idén så mycket att jag tänker göra den i mindre skala. Utan att lägga in podcastdelen i det hela och utan att vara intvingad i någon form av kontinuitet i producerande av rollspelmaterial så kör jag på egen hand.

Längst uppe på bloggen har jag skapat en ny sida. Där kommer jag efterhand lägga upp länkar till pdfer av rollspelsinnehåll. Jag har kallat den RPGC. (Role Playing Game Content) För det låter coolare än RSI… Jag vet inte om jag kommer att göra saker för specifika spel. Jag tror inte det. Jag håller det relativt löst så att man kan stoppa in innehållet i vilken setting man nu föredrar. Jag gillar dock tanken på att kasta mig vilt mellan genrer. Så det kommer jag göra.

Snart kommer den första upp. Jag har huvudet fullt av idéer.

Monster med covers

Ibland älskar jag verkligen internet. Okej… Jag älskar internet nästan alltid, men när man hittar sådana här filmer älskar man det lite mer. 

En holländsk konstnär och grafiker som heter Kristof Luyckx har gjort en del musikvideor och reklam och har en massa annat i sin portfölj. Men det som jag hittade var hans små kortfilmer om monster som gör covers på sina favoritlåtar.

Och den bästa av dem alla.

Vill man se mer av vad Kristof har gjort (vilket man kanske bör för det är fina grejer) så hittar man det på hans sajt som heter just Kristof Luyckx

 

Skivomslaget

Det cirkulerade en grej på facebook för en hel del år sedan. 2009 tror jag det var. Att slumpa fram sitt skivomslag.

Man var inte artist. Eller, det kanske man var men det var inte det som var grejen. Man skulle välja vilka vänner som spelade vilka instrument i det här totalt framslumpade bandet med det totalt framslumpade namnet, titeln på skivan och omslaget. Jag satt och surfade runt lite grann efter skrivinspiration och hittade en blogg där detta dök upp och jag var ju tvungen att göra mitt eget en gång till. Jag gjorde det ju givetvis redan 2009 och då hette bandet ”The Desert Saints”. Sån tur hade jag inte nu.

bild

Nu vill du givetvis göra ditt eget. Inget kunde vara enklare.

Först går du in HÄR! Namnet på ditt band är titeln på den slumpmässiga artikeln som dyker upp.

Skivan behöver ett namn. Den HÄR! länken går till en sida med slumpmässiga citat. Titeln på skivan är de fem eller sex sista orden i det sista citatet på sidan.

Och så omslagsbilden. När du tryckt HÄR! väljer du den tredje bilden. Bild nummer tre blir alltså omslaget till ditt påhittade bands första skiva.

Så förenar du de tre på ett snyggt sätt med valfri app eller ritprogram eller så skriver du ut och klipper och klistrar som du vill. Häpp! säger du sen.

Serier på nätet

Jag har sedan jag var liten älskat serietidningar. Och upp i vuxen ålder har jag i stort sett alltid antingen prenumererat eller varit dum nog och köpt varenda lösnummer istället. Det behovet finns inte längre. 

Jag läser en del serier på nätet. Vissa tappar jag intresset för efter ett tag. Och då har jag inte en massa oönskade tidningar liggande. Vissa kollar man upp då och då och läser ikapp. Men det finns två serier som jag följer slaviskt. De uppdateras varje veckodag och har gjort det i några år. Det som är så väldigt kul är att man kan se hur tecknarstilen och skickligheten utvecklas och förändras med åren.

Den ena av de två är Questionable Content, av Jeph Jaques.

Den handlar om livet och kärleksbekymmer, samt musik och vänskap och galna robotar. Det är en umgängeskrets kring huvudkaraktären Marten Reed. Från början rörde det sig om tre eller fyra karaktärer. Men Jeph har byggt upp ett stort karaktärsgalleri och man är nyfiken på och investerar intresse i varenda en. Från början duggade indiebandsreferenserna tätt. Jag hängde inte alltid med men har upptäckt mer än ett band tack vare QC. Serien tar också stundtals upp självmord, hbtq-frågor och mental ohälsa på ett respektfullt och bra sätt. Men framför allt är det en underhållande serie med en punchline i sista bilden i stort sett varje dag.

Den andra jag vill rekommendera är Girls with Slingshots, av Danielle Corsetto.

Två tjejer, en bar och en talande kaktus. Så var premisserna i början i alla fall. Men Danielle har också byggt ut persongalleriet till att inhysa allt fler karaktärer. Det är caféägaren, killen som låtsas han är pirat, dominatrixen som drömmer om att bli bibliotekarie, Den lesbiska redaktören som blir avskedad och får ett nytt jobb med att sälja korv på en sportarena. Angel, den magiska bartendern, med flera. Och så Jamie. Den glada kärleksfulla vännen med stor aptit på livet. Och Hazel som mest har det jobbigt och dricker lite för mycket. Den talande kaktusen McPedro dyker fortfarande upp lite då och då.

Det går inte en dag utan att jag läser dessa två serier. Börja från början. Vig en dag åt det. Bara gör det.

Härliga tider för rollspelare

I dagarna har det kommit lite nyheter som är lajbans för rollspelare i Sverige. Eller rollspelare i världen som talar och läser svenska. Jag länkar lite…

Det är i år trettioårsjubileum för Drakar och Demoner och det firas med att nästan alla gamla äventyrsböcker ligger uppe gratis för grabs på nätet. Det verkar dock som att förlaget själva piratat de piratkopierade scansen från t.ex piratebay för egen del.

Här hittar man dem.

En annan nyhet är att Fria Ligan (Svavelvinter, Coriolis) nu ger ut en ny version av Mutant. Nu mer suffixet: ”År Noll”. Jag kollade precis in deras sida och det verkar väldigt häftigt.

Här hittar man mer om det.

Jag hade kunnat skriva mer om detta men jag har redan fortskridna planer på att spela in en pod om topp tre rollspel i veckan som kommer. Så vi har bara lite mer att prata om då.