Skivomslaget

internet, kul

Det cirkulerade en grej på facebook för en hel del år sedan. 2009 tror jag det var. Att slumpa fram sitt skivomslag.

Man var inte artist. Eller, det kanske man var men det var inte det som var grejen. Man skulle välja vilka vänner som spelade vilka instrument i det här totalt framslumpade bandet med det totalt framslumpade namnet, titeln på skivan och omslaget. Jag satt och surfade runt lite grann efter skrivinspiration och hittade en blogg där detta dök upp och jag var ju tvungen att göra mitt eget en gång till. Jag gjorde det ju givetvis redan 2009 och då hette bandet ”The Desert Saints”. Sån tur hade jag inte nu.

bild

Nu vill du givetvis göra ditt eget. Inget kunde vara enklare.

Först går du in HÄR! Namnet på ditt band är titeln på den slumpmässiga artikeln som dyker upp.

Skivan behöver ett namn. Den HÄR! länken går till en sida med slumpmässiga citat. Titeln på skivan är de fem eller sex sista orden i det sista citatet på sidan.

Och så omslagsbilden. När du tryckt HÄR! väljer du den tredje bilden. Bild nummer tre blir alltså omslaget till ditt påhittade bands första skiva.

Så förenar du de tre på ett snyggt sätt med valfri app eller ritprogram eller så skriver du ut och klipper och klistrar som du vill. Häpp! säger du sen.

Serier på nätet

internet, serier

Jag har sedan jag var liten älskat serietidningar. Och upp i vuxen ålder har jag i stort sett alltid antingen prenumererat eller varit dum nog och köpt varenda lösnummer istället. Det behovet finns inte längre. 

Jag läser en del serier på nätet. Vissa tappar jag intresset för efter ett tag. Och då har jag inte en massa oönskade tidningar liggande. Vissa kollar man upp då och då och läser ikapp. Men det finns två serier som jag följer slaviskt. De uppdateras varje veckodag och har gjort det i några år. Det som är så väldigt kul är att man kan se hur tecknarstilen och skickligheten utvecklas och förändras med åren.

Den ena av de två är Questionable Content, av Jeph Jaques.

Den handlar om livet och kärleksbekymmer, samt musik och vänskap och galna robotar. Det är en umgängeskrets kring huvudkaraktären Marten Reed. Från början rörde det sig om tre eller fyra karaktärer. Men Jeph har byggt upp ett stort karaktärsgalleri och man är nyfiken på och investerar intresse i varenda en. Från början duggade indiebandsreferenserna tätt. Jag hängde inte alltid med men har upptäckt mer än ett band tack vare QC. Serien tar också stundtals upp självmord, hbtq-frågor och mental ohälsa på ett respektfullt och bra sätt. Men framför allt är det en underhållande serie med en punchline i sista bilden i stort sett varje dag.

Den andra jag vill rekommendera är Girls with Slingshots, av Danielle Corsetto.

Två tjejer, en bar och en talande kaktus. Så var premisserna i början i alla fall. Men Danielle har också byggt ut persongalleriet till att inhysa allt fler karaktärer. Det är caféägaren, killen som låtsas han är pirat, dominatrixen som drömmer om att bli bibliotekarie, Den lesbiska redaktören som blir avskedad och får ett nytt jobb med att sälja korv på en sportarena. Angel, den magiska bartendern, med flera. Och så Jamie. Den glada kärleksfulla vännen med stor aptit på livet. Och Hazel som mest har det jobbigt och dricker lite för mycket. Den talande kaktusen McPedro dyker fortfarande upp lite då och då.

Det går inte en dag utan att jag läser dessa två serier. Börja från början. Vig en dag åt det. Bara gör det.

Härliga tider för rollspelare

fantasy, hobby, internet, kul, kult, rollspel

I dagarna har det kommit lite nyheter som är lajbans för rollspelare i Sverige. Eller rollspelare i världen som talar och läser svenska. Jag länkar lite…

Det är i år trettioårsjubileum för Drakar och Demoner och det firas med att nästan alla gamla äventyrsböcker ligger uppe gratis för grabs på nätet. Det verkar dock som att förlaget själva piratat de piratkopierade scansen från t.ex piratebay för egen del.

Här hittar man dem.

En annan nyhet är att Fria Ligan (Svavelvinter, Coriolis) nu ger ut en ny version av Mutant. Nu mer suffixet: ”År Noll”. Jag kollade precis in deras sida och det verkar väldigt häftigt.

Här hittar man mer om det.

Jag hade kunnat skriva mer om detta men jag har redan fortskridna planer på att spela in en pod om topp tre rollspel i veckan som kommer. Så vi har bara lite mer att prata om då.

Slö panik

allmänt, förvirring, funderingar, hobby, internet, tidsslöseri., verkligheten

Jag börjar återigen få lite ångest eller panik över mitt prokrastinerande och min brist på disciplin. Jag har för lite tid och för många hobbys. Eller så måste jag se sanningen i vitögat och inse vad som är tidsslukaren.

Jag har många intressen och saker jag njuter av att göra. Rollspel. Skrivande. Målande. Figurspel. Läsande. Intressanta samtal med folk. Min podcast. Och nu också ett litet skott av trädgårdsintresse som precis tittat upp ur jorden och hoppas få lite näring.

Men hur mycket skriver jag? Och hur mycket målar jag? Och varför har jag inte satt igång med att måla mina figurer och preparera spelbordet jag köpte material till? Varför skrev jag aldrig klart den där novellen till skrivtävlingen där man kunde vinna tiotusen spänn? Varför målade jag bara en tavla den där kvällen och har sen inte rört mina penslar?

Och den viktigaste frågan av alla… Hur mycket tid lägger jag på att stirra in i min iphone? Facebook. Instagram. Twitter. Candy Crush. Ny uppdatering av Angry Birds. Och så börjar loopen om.

Det kanske inte är konstigt att jag skrev klart min bok då för snart tre år sen innan jag skaffade min första iphone.

Jag vet att man har plikter och saker som måste göras och allt tar tid. Arbete. Sömn. Äta och tillaga middag. Tömma kattlådor. Åka och handla och en miljon saker mer som alla tar mer eller mindre tid i anspråk men det finns ändå stora tomrum av tid som man förr fyllde med att göra saker. Vill jag inbilla mig i alla fall. Även när man inte gjorde saker gjorde man saker. Att ligga på soffan och läsa en bok eller en serietidning är bättre än att spela samma bana i Candy Crush om och om igen i en vecka under ett konstant uppbyggande av frustration.

Mitt arbete tillåter mig inte att spela så mycket rollspel som jag vill. Jag jobbar skift och jag har insett att jag har uppnått en ålder där jag måste sova en timme innan ett nattskift för att överhuvudtaget vara funktionsduglig. Att åka till spelkväll var tredje vecka är för sällan om de andra spela varje vecka. Jag har dock min egen lilla grupp som jag leder nu och vi spelar lite mer sällan och där är jag nöjd.

En författare är en person som skriver. Inte en person som vill skriva. En författare är dock inte en annan författare lik i arbetsmetod och det finns författare som har stora uppehåll. Men den ursäkten börjar för mig bli ganska sliten. Det är dags att göra något åt det här slöseriet med tid.

Jag har en ipad hemma. På den kan man ha några spel. Jag tycker det är kul med spel. Men på min mobiltelefon ryker spelen nu. Hejdå Angry Birds. Hejdå Candy Crush. Hejdå Doodle Jump. Hejdå alla andra spel.

Det löser inget egentligen. Vill jag slösa tid ligger hela internet till mitt förfogande. Men det är ett litet steg i rätt riktning. tror jag.

Jag gjorde en jordmacka

drömmar, foto, internet, kul, mat, nördigt

Det finns ett fenomen som heter Earth Sandwich. Ett kulinariskt äventyr där själva jorden blir pålägget mellan två brödskivor. Jag gjorde min egen variant.

Först en förklaring på vad detta fenomen är för den som inte vet.

Men eftersom jag bor i Sverige (eller Norden för den delen) så är detta omöjligt. Detta eftersom vår motpunkt på klotet befinner sig en bra bit utanför Nya Zeeland, mitt ute i Stilla Havet. Och jag ville inte bege mig till Madrid som de flesta andra europeer som tar itu med detta projekt. Och dessutom så gör jag väldigt sällan sandwichar för den delen heller. Jag kör nästan helt och hållet efter konceptet: Bröd-smör-pålägg. Så jag gjorde såhär:

Steg 1: Köp bröd och välj ut en av mackorna för hedersuppdraget. Köper ni oskivat bröd så skiva upp hela brödet och välj ut den finaste. Eller fulaste. Jag valde skalken för den äter ändå ingen.

steg1

 

Steg 2: Bred på valfritt smör eller margarin. Vem är jag att bestämma vad som ska användas. Jag använde bregott för det har vi två paket av i kylskåpet av någon anledning. Tag sedan foto utan att vänta på att bilden ska bli skarp.

steg2

 

Steg 3: Här kommer den knepiga biten. Tanken är ju att man ska lägga pålägget ovanpå mackan. Det krävs lite finurligt tankearbete här med tanke på att det är hela jorden som ska läggas på mackan och vi dessutom befinner oss på den nordliga delen av klotet. Men i rymden (förutom att ingen kan höra dig skrika där) så finns varken upp eller ner. Därför kan man säga att vi lägger pålägget ovanpå mackan genom att vi applicerar det smörtäckta brödet underifrån. Eller rent praktiskt… Lägger mackan upp och ner på marken. Såhär:

steg3

 

Nu har jag skapat en jordmacka. Otroligt stort känns det. Jag tror att detta fantastiska spektakel kommer att få turister att vallfärdas till Kvidinge. Turistnäringen kommer att blomstra. Matöppet kommer börja sälja vykort inte bara föreställandes monumentet utan också mackformade postkort som man kan skicka till släktingarna där hemma. Det finns en cykelväg en bra bit bakom vår trädgård. Där får man sätta upp kravallstaket och kikare som kostar en femma att titta i.

tadaa

 

Eller så har kråkorna redan ätit upp den under tiden jag skrev det här. Jag måste gå och kolla…

Jodå. Den är väck. Typiskt… Men det var kul så länge det varade. Mackan låg i alla fall på dessa koordinater: 56.1351°, 13.0370°

Om ni undrar hur jag vet detta så är det så att den sajt som gjorde hela den här Earth Sandwich-grejen till en grej (www.zefrank.com) har ett verktyg som man kan använda för att hitta motpunkten till var man än befinner sig.

Nu ska jag ut och beskylla ett gäng fåglar för att ha förstört den framtida turistnäringen för den här byn.

 

Karaktärer

funderingar, hobby, inspiration, internet, kul, rollspel, skrivande.

Jag spelleder två kompisar i en rollspelskampanj och efter vårt senaste möte har det uttryckts undran om hur man får mer kött på benen i en karaktär i själva skapandet av den.

En karaktär är i grund och botten ett antal slag av tärningar som definierar hur stor, smart och viljestark osv karaktären är. Men det är långt ifrån sanningen ändå. Man kan och bör börja i att hitta på eller komma på ett koncept på en karaktär som man vill spela. Man får inspiration från film, böcker, serietidningar, sin bästis morfar eller varifrån som helst. Det spelar ingen roll. Problemet här är att den karaktär man skapar kommer vara så oerhört mycket kassare än den bild man målat upp för sig. Man får tänka på att det man skapar är fröet till den coola hjälten man kommer att vara i äventyrets slut.

Och visst. Nu har man slagit fram grundegenskaperna och passat in dem i själva konceptet. På med lite standardutrustning så är man egentligen good to go. Men det finns frågor… Och därför är det bra med en karaktärsbakgrund. Hur avancerad man vill ha denna varierar från spelledare till spelledare. Vissa vill ha en biografi, helst inbunden som dag för dag redogör vad karaktären har gjort fram till den dagen då han går in på värdshuset och möter den mystiske gamle gubben. Vissa vill bara ha stolparna. Var kommer karaktären ifrån? Har hen syskon? Har hen gjort något kriminellt? Vilka drömmar har hen? Och så vidare.

Det som är tanken är dels att spelaren ska få en djupare förståelse för sin karaktär och samtidigt bygga någon form av relation. Har du  lagt tid på att sätta kött och hud på det skelett av tärningsslag du slagit fram är du lite mer rädd om karaktären. Spelledaren gynnas också av en bakgrund för då kan det plötsligt dyka upp en syster eller den gamle fängelsevakten från finkan man satt i för två år sen och som man spelade kort med. Allting blir inte nytt för spelarna.

Ett bra (men dock flummigt) verktyg används i spelet Nephilim. Det har jag skrivit om i ett gammalt inlägg.

Andra frågor man kan ställa är: Vad driver karaktären? Vad är dess käraste ägodel och varför? I vilka förhållanden växte karaktären upp? Vilken är den bästa dagen i karaktärens liv och varför? Hur reagerar karaktären när någon den bryr sig om blir hotad?

Det är svårt utan erfarenhet. Att tänka sig scenarion som man kan utsättas för och sedan tänka ut hur en karaktär man knappt känner kommer att reagera. Det är som när man kommer på för sent vad man borde ha sagt i en konflikt… Fast tvärt om… Eller kanske inte.

Men för att knyta ihop säcken. Konceptet kommer alltid först. Ta inspiration från saker du tycker om. Gillar du Modesty Blaise men vill spela man. Tänk på Willie Garvin. Vill du inte spela kvinnokarl… Fine… Tänk Willie Garvin, med sitt kriminella förflutna och allt. En cool kille som inte vet alls hur man pratar med kvinnor. Det måste vara frustrerande… Hur får han utlopp för den frustrationen? Timme efter timme i kampsportsarenan. Okej, då är han bra på karate då. Hans käraste ägodel är en berlock som han alltid har runt halsen. Det är en bild på hans mamma som försvann när han var liten. Han har väl egentligen alltid letat efter henne. (Tips till spelledaren… Mamman letar efter honom och hon vill döda honom.) Han tackar aldrig nej till en gratis middag. Han delar inte med sig av mat. Det är mot hans principer. (Stulet från Joey i vänner) Han måste ha ett coolt namn. (inte Ville Gardin) (även om det hade funkat i mutant…) Det sitter mycket i ett namn. Man vill inte leka med klyschor men samtidigt så måste man ändå hålla sig i närheten. Wolverine hade inte varit lika tuff om han hetat Sören Fjodorsson till exempel. Däremot vill man inte gå over the top och döpa sin karaktär till Awesome McCool heller. Vi döper vår exkriminelle kampsportsspecialist till Thomas Crowe. Det låter helt okej och inte för fjantigt.

Och så fortsätter man så. Sedan slår man fram grundegenskaper och passar in dem där man vill. Ibland slår man inte så bra och då får man antingen anpassa sitt koncept eller fjäska oerhört mycket för sin spelledare. Det kan vara en utmaning för fantasin att skapa en komplett karaktär. Om det ens är möjligt.

Ibland hjälper det med en bild. Och det finns gott om inspiration på nätet. Man behöver inte rita själv. Man kan klippa och klistra. Heromachine är ett bra verktyg för vissa ändamål. Annars kan man också bara skriva en karaktärsbeskrivning. Thomas Crowe är lång och smidig. han rör sig graciöst. Ett resultat av all kampsportsträning. Han har brunt hår kammat åt vänster. Han håller det relativt kort. Men han kör inte med trimmer. Han har kraftiga ögonbryn och tvådagarsstubb. Han har en vänlig blick. Blå ögon. Näsan ser ut att ha varit knäckt ett par gånger och förstör lite de annars rena drag hans ansikte har. Han går oftast klädd i blått och grått. Han har en tatuering på ena handryggen. En komplicerad geometrisk symbol som är ett tecken från hans kriminella dagar. Han tar inte bort den för att han har den som en påminnelse om att hålla sig på den smala stigen… Och så vidare.

Att i rollspelet råka ut för något och behöva tänka ut hur man ska ta itu med situationen blir lättare om man har en bakgrund i någon form. Något att falla tillbaka på. Någon längre fram på vägen blir rånad mitt på ljusan dag. Har din karaktär varit rånaren och vill gottgöra för sina illdåd så kanske hen hjälper till att kämpa mot rånaren på ett smart sätt. Om din karaktär förr var den som hela tiden blev rånad och nu tränat upp sig till en biff som är redo att ge igen kanske hen reagerar annorlunda och springer hetlevrad in i fighten istället. Resultatet är det samma. Orsaken till handlingen är annan. Kanske är din karaktär en falsk tjuv och ser att rånaren glömde kolla i offrets skor. Så du väntar tills rånaren dödat sitt offer och går sedan fram och rensar strumporna från de gömda juvelerna.

Vem vet… Du bestämmer.

Jag kopplar ner ett litet tag

dator, helsingborg, internet

Allt måste packas ner. Allt måste kopplas loss från väggen. Annars blir det lite svårt att flytta på det. 

Man har sparat det till sist. Datorerna, routern, TVn och dvdspelaren. Nu måste det dock plockas ner och kopplas ur. Men helt borta från de sociala nätverken är man ju inte. Mobilen har man alltid på sig.

Det blir dock inte tre podcaster i januari. Det blir förhoppningsvis två. Flytten kom lite mer ivägen för den hobbyn än vad jag trodde. Och det är okej. Annars skulle ju podcasten varit uppe typ idag.

Detta blir det sista blogginlägget från övre nytorgsgatan, Helsingborg. Nu stänger jag av datorn här.

Semestern ligger ännu i sin vagga

helsingborg, internet, ledighet, musik, sommar, youtube

Semestern har nu smygstartat. Jag inleder den nämligen med två kompdagar. Men strunt i det. Semester tänker jag kalla det för det är vad det känns som. Jag sitter nu och dricker en öl och upptäcker en massa ny musik. Jag läser intressanta artiklar och kollar på konst på internet.

Semestern kommer bestå av en massa småutflykter och hemmamys. Vänner och bekanta och förhoppningsvis gott väder. Jag tänker ta det lugnt och slappna av. Och allt detta leder upp till slutet av semestern då jag gifter mig. Det finns lite kvar att fixa inför bröllopet men det kan inte beskrivas som berg som måste gås över för att det ska bli klart. Snarare en kulle som man bara blir lite andfådd av. Jag vet inte om Leona har samma lugn inför det som måste göras innan men hur det än är, så kommer det säkert bli bra.

Semestern får en bra kickstart imorgon då jag först ska ha sovmorgon, sen en god frukost. Efter det ska jag fixa en sak inför bröllopet. Sedan är dagen öppen för äventyr till femtiden då jag och Leona ska på dansundervisning. (Också till bröllopet.) Sedan spelar Laleh, Tibuktu och Damn! i vår stad och vi ska dit med goda vänner. Det ser jag fram emot.

Följ min blogg med bloglovin

Kvällens program

allmänt, internet, jobb, musik, youtube

När jag kommer hem ska jag lyssna in mig på Susanne Sundfør. Hon spelas live i P3 nu och det låter riktigt bra. Jag ska nog också skriva en kommentar till ett blogginlägg på en av mina favoritbloggar. Jag kanske ska se ett avsnitt av en tvserie. Sen går jag nog och lägger mig. Jag ska träffa en riktigt god vän på lunch imorgon på mitt favoritcafé. Jag går och lägger mig så förbannat sent för att jag jobbar eftermiddag nu. I morgon och över hela helgen ska jag jobba natt. Jag har otroligt svårt för nattskiften och försöker ställa om dygnet mer och mer för varje dag nu måndag, tisdag och onsdag. Så egentligen blir det ju inte lunch imorgon. Det blir ju frukost. För mig i alla fall.

Följ min blogg med bloglovin

Måltiden. Eller målen i tiden. Eller tid för mål.

allmänt, internet, tidsslöseri., verkligheten

Jag läste ett blogginlägg om hur man sätter upp mål för sig själv som man faktiskt kommer nå. Jag sätter ofta upp mål för mig själv och nio gånger ut av tio så rinner det ut i sanden. Eller i alla fall så svackar det och så får jag friska upp målet efter ett tag. Motivationen dör ut. Mitt fokus skingras och det känns som om jag försöker hålla min framtid i händerna som vore den sand.

Men det fanns en hel del kloka tankar i det där blogginlägget av Steve Pavlina. Jag översätter:

”Vi värdesätter vår tid, så vi har naturliga tendenser att vara opportuna. Och vi vill också njuta av nuet. Följaktligen är vi obenägna att sätta mål som kommer ta väldigt lång tid att nå. Vem vill slita i åratal för att nå ett potentiellt bättre någongång? De flesta av oss har helt enkelt inte disciplinen för att göra det, även om det finns en kruka med guld vid regnbågens slut. Disciplin är inte rätt fråga dock. Frågan handlar om ett missförstånd av tiden.

Vi tenderar att tänka på tid som en resurs vi spenderar, precis som vi spenderar pengar. Att göra klart en entimmesuppgift är att spendera en timme på den. Hur spenderar du din dag? Var vill du spendera din nästa semester? Hur kommer du spendera resten av året? Tid är pengar, en disponibel resurs.
(Vissa av de där spendera kan också översättas till tillbringa. min anmärkning.)

Detta är ett löjligt och inkorrekt sätt att tänka på tiden trots allt. Tiden är ingen resurs. Du kan inte spendera tid. Tid spenderar sig själv. Du har inget att säga i frågan. Hur och vad du än gör så kommer tiden att förflyta. Det spelar ingen roll vad du gör under de nästa fem åren. De fem åren kommer att gå ändå….”

”…Meningen med målsättning är inte att kontrollera framtiden. Det vore tanklöst för framtiden existerar bara i din fantasi. Det enda värdet i målsättning är att det förbättrar kvaliteten på din nutida verklighet. Att sätta mål kan ge dig klarhet och fokus just nu. När du sätter upp ett mål, tänk alltid för dig själv, ’Hur kommer detta målet att förbättra min nutida verklighet?’ Om ett mål inte förbättrar din verklighet, då är målet meningslöst och du kan lika väl dumpa det. Men om målet skänker dig klarhet, fokus och motivation när du tänker på det, då är det ett mål att satsa på.”

”…Vilket mål du än sätter, så har du valmöjligheten att föreställa dig en stig av försakande och lidande genom att fokusera på illusionen framtiden, eller så kan du tillåta målet att injicera nytt hopp, entusiasm och motivation i din nutida verklighet. Även om det kan tyckas att du sätter mål för framtiden så sätter du egentligen mål för nutiden. Ju bättre du blir på att förstå detta, ju lättare och behagligare kommer du att nå dina mål”

Nu vet jag inte om detta är något hållbart eller bara mumbo jumbo men det är i alla fall en tankeställare. Läs hela här och ta med dig vad du vill efteråt.

Jag vill bara lära mig att kunna hålla fokus på mina mål.

Följ min blogg med bloglovin