Vad är jul för något?

Det är lätt att börja undra varför vi firar jul som vi gör. Så det tänkte jag på ett litet tag. Sen började jag tänka på… Hur firar vi jul egentligen? Det här är inte ett blogginlägg om julens historia. (Det kanske kommer in lite om det också.) Det här handlar om julen nu. Och kanske till och med julen sen.

Jag började fundera på det här med traditioner för nån vecka sen när jag insåg att jag tröttnat på Kalle Ankas Jul klockan tre. Kan man inte göra något annat? Varför ska hela långa landet sitta och titta på samma sak år efter år? Det är ju i och för sig det som menas med tradition. Men traditioner byts ut. Saker försvinner. Saker tillkommer. För några år sedan visste knappt ingen vad julklappsspelet var. Nu är det ett obligatoriskt tillägg till firandet. Det har blivit en tradition.

Man får ju fira jul som man vill. En klasskamrat till mig sade när vi pratade om julfirande att i hans familj har de avskaffat paketutbytandet. Det är ändå bara ett utbyte av pengar. Och det funkar för dem. Då ägnar de mer juletid och julefrid till något annat. Och visst kan man ha åsikter om kommershysterin kring julen. Men en hel del av jultraditionen består av att utbyta gåvor. Jag tycker om det.

Egentligen är det ju bara snälla barn som ska ha julklapp. Men alla får. Vuxna med.

I år har vi infört sallad på julbordet. Det är en liten detalj som jag inte insett att jag saknat tidigare. Men varför ska man inte ha det? Saker tillkommer. Saker försvinner. Julen är en högtid i konstant metamorfos. Lite i taget. Fast det ska givetvis knorras så fort det bara antyds till förändring. Om Kalle bara skulle finnas tillgänglig på Play hädanefter för att SVT vill prova nåt nytt så skulle julen säkerligen bli förstörd för en massa människor. Eller nej. Julen hänger inte bara på en sak. Saker tillkommer. Saker försvinner.

Granen kom från Tyskland. Misteln från kelterna. Bocken är en rest från vikingarna. Lucia är italienare. Jesus är från mellanöstern. Tomten är från nordpolen. Sillen är svensk. Musten med. Allt är ett mishmash av saker som tillkommit till en tradition som består av att människor träffas, umgås och trivs ihop.

Alla kan få paket. Alla kan få vara tomte, lucia, pepparkaksgubbe eller Buzz Lightyear för den delen om man vill. Man får skippa sillen på julbordet. Man får dricka cola istället för julmust. Man får strunta i paketen också. Man bör fira julen så att ens hem fylls av frid, glädje och värme.

Det är mörkt ute nu. Tänd ett ljus. Visa lite omtanke. Hetsa inte upp dig i onödan. Och framför allt: God jul.

Nästa år har vi kanske nya traditioner.

Om man tänker trailer blir det inte lika farligt.

Idag är den här. Julaftonen…

Denna julafton kör jag inte till Höganäs. Denna julen ska jag fira i Kristianstad hos Leonas familj. Det kommer bli jättemysigt om jag kommer dit. Detta året har snön valt att lamslå i stort sett all trafik i södra Sverige. Många småvägar är avstängda och igår så fick jag reda på att det är som en snövägg i Tyringe. Alltså har jag fått tänka ut en alternativ rutt som inte är en för lång omväg.

Jag tänkte köra mot östra Ljungby och sedan motorvägen upp till Örkelljunga. Därefter raka vägen genom Hässleholm och sedan Kristianstad. Även om det känns lite oroligt att ge sig ut på vägarna när man hör om lastbilar som rullar runt och diken folk har hamnat i så känns det mindre otäckt om man ser lite grann på det som ett äventyr. Tänk filmtrailern…

One man… In his car… His love, far away…. Between them: blizzard of the century. He arms himself with a shovel and a blanket just in case… Will he be there in time with the christmas presents and the danish julkål his mother gave him? What are the dangers he will be facing in the wintery roads of Skåne? Will there be only crap on the radio?

Watch this winters blockbuster featuring Kent Johnsen as Kent Johnsen in…

DRIVING TO KRISTIANSTAD EVEN THOUGH IT IS A LITTLE DANGEROUS

Fan… Och jag har biljetter till premiären… Front row liksom. I 3D… Nu låter det inte lika hemskt.

God Jul på er alla.