Tentaplugg

tentaplugg

Med hela skrivbordet fullt av böcker och med flera flikar av webläsare och powerpointpresentationer igång så känns det otroligt fullknökat i huvudet.

Imorgon är det tenta i Kvartärperiodens geologi, ekologi och klimat. Imorgon, fredagen den trettonde. Tur att man inte är skrockfull. Jag sitter med alla böcker, anteckningar och ppt-presentationer och försöker lägga mer saker på minnet. Men det är trögt.

Det är inte så att det är fullt i skallen. Det finns utrymme för mycket mer. Problemet är snarare att det känns som om jag har rätt så bra koll, men känner mig osäker. När man hårdpluggar såhär så läser man så mycket som man redan vet. Det är lätt att förbise de små sakerna… Nån enstaka liten men ack så viktig term. Någon process eller dateringsmetod som man glömt.

Att sålla igenom dessa mängder av fakta efter kompletterande kunskap är svårt. Som att leta efter något i en höstack utan att veta om det är en synål eller en Singer från 1977 som man letar efter. Och när man väl sedan hittat något som man kan tänka sig vara något vettigt så ska det präntas in så att det sitter där bakom pannan förhoppningsvis lite längre än till nån gång efter lunch imorgon.

Jag kommer nog lägga upp min strategi lite annorlunda. Det är svårt att veta vad man ska leta efter om man har en övergripande strategi. Jag kommer lägga böckerna och min laptop på köksbordet. Sen kommer jag att gå och småfnula och vrida och vända på saker i mitt eget stilla sinne. Och dyker det upp någon lucka som jag blir orolig av så letar jag upp just den saken.

Så får det bli. Fortsätter jag som jag gjort fram tills nu kommer jag bli kutryggig och trött.

Nu går jag och smäller igång lite kaffe.

Som klippt och skuren

Det är rätt så lustigt, tycker jag själv i alla fall, att jag tycker det är så kul med trädgårdsarbete som jag gör.

Jag har nämnt det förr. Länge var jag den som svor dyrt och heligt att jag skulle bo i hyresrätt hela livet. Så simpelt och bekymmersfritt och i en stad där det var nära till allt när som helst. Det var då det. Idag har jag varit ute i trädgården större delen av förmiddagen med sekatör, mössa och rosiga kinder. Det har beskurits träd. Luftskotten har farit och flugit för min hand och man har med begrundande blick gåttruntom träden för att se i vilken riktning man vill att de ska ta sig.

Jag är en fullkomlig amatör i ämnet men jag har låtsats att jag kan såpass bra att jag nästan lurat mig själv och det är gott nog. Jag har gjort det lite grann innan, för många år sedan och jag har också pratat med min far som är bra på det och dessutom läste jag en artikel i tidningen förra helgen om att det var dags nu och vad man skulle tänka på. Och hur svårt kan det vara?

Nu är tre träd beskurna och jag har satt mig tillrätta vid köksbordet. Sol och Emmylou Harris röst fyller huset. Katterna ligger däckade i solstrålarna. Doften av kaffe och kaka slingrar sig runt mig och jag ler.

Aldrig aldrig vill jag tillbaka i hyresrätt.

Vilken tur att de inte kan skrika

Man är aldrig så medveten om att man har muskler som riktigt tidigt på morgonen. De första rörelserna för att ta kroppen till upprätt ställning.

Det är precis som om ens egen kropp protesterar mot vakenhet. Som om den, precis som ens sinne egentligen, inte vill upp ur sängen. Man vrider sig och sträcker sig för att förmildra de sträckningar och smärtorna som ens muskler kvider fram innan man mjukat upp sig. Stelheten i ens omotiverade muskler som måste tvingas och springas igång. Som ett fordon man borde lämnat in på service för ett bra tag sen. Det är en oerhörd tur att ens kroppsdelar inte kan protestera högljutt.

Sakta men säkert knakas och böjs det tills man inte bara kommer upp ur sängen. Man kan vingligt ta på sig byxor och strumpor och till sist med ett litet grymtande kränga på sig en tröja. Muskler är ändå fantastiska, för hur otränade och segstartade de än är så kan de ändå lyfta en oerhört morgontrött kropp ut från sovrummet och ut i köket mot kaffekokaren. Kaffe. Kroppen behöver det.

Att göra inför en liten resa

Det finns en massa småsaker att göra innan man ska ut och resa. Det är bäst att ha en liten att-göra-lista eller två.

Jag vaknade idag relativt utvilad och redo för dagens utmaningar. Till frukosten började jag så smått göra en lista på vad som behövdes ses till innan jag lämnar lägenheten för helgen. Saker som -PASS och -KLÄDER var rätt så givna. Men det finns massor av andra små saker som måste fixas.

När jag gick in till skrivbordet för att hämta gamla hederliga pappret och pennan så hade min fru redan varit så snäll och påbörja listan åt mig. Alla punkter på den listan hade jag i mitt försvar redan tänkt på. Utom en… -VATTNA BLOMMORNA. Den hade jag missat.

Än så länge har jag valt ut kläder för helgen och lagt på sängen. Där ligger också de sista av Leonas kläder som hon inte fick ner innan hon gav sig iväg till arbetet. (Ja de är med på listan.) (Och ja det var en av de saker jag faktiskt redan tänkt på.) Passet och våra Zloty är nerstoppade i min väska. Jag dricker fortfarande morgonkaffe, men efter det och jag borstat mina tänder så ska jag fylla vår necessär också.

Sakta men säkert bockas saker av från listan. Även saker som: -DRA UT KONTAKTER och -SE TILL ATT SAKER ÄR SLÄCKTA. Saker jag inte brukar tänka på. Men detta vuxenbeteende vägs upp lite av att detta är morgonens soundtrack:

 

Hög volym, dansande och packande. Sådär ja… Polen nästa.

Kaffet som försvann.

Jag har inte druckit kaffe på över två dagar. Det är inget jag planerat eller bestämt mig för att klara mig utan av olika anledningar. Det har hel enkelt bara inte blivit så.

Jag har inte varit sugen. När gamla vanor gör att jag närmar mig kaffekokaren så har jag ställt mig frågan om jag verkligen är sugen på kaffe eller om jag bara är törstig. Jag har de senaste dagarna kommit fram till att jag inte är sugen på kaffe alls. Just nu…

Vanligtvis dricker jag mycket kaffe. Det blir två koppar på morgonen, en till frukost och sen en till lunch. Kanske en däremellan också. När jag kommer hem blir det en kopp kaffe eller två på kvällen. Det blir cirka sex-sju koppar kaffe på en vanlig dag. Och förr har jag blivit lätt grinig om jag inte fått kaffe i mig innan klockan nio. Så icke nu.

Jag har ingen aning om det här kommer att hålla i sig, men jag saknar det inte. Troligen kommer det komma en dag då jag kommer bli otroligt kaffesugen, men det tar vi då. Det är inte som om det är en stor grej. Det är bara lite märkligt…

Följ min blogg med bloglovin

Dag 1: Självporträtt

Kaffe är livsviktigt. Hemma har jag alltid mjölk i kaffet numera, för magens skull inbillar jag mig. Det tog ett tag att lära sig uppskatta kaffe med mjölk i men det har gått till den punkt när det känns konstigt att inte ha det… lattefärgat? Kan man säga så? Det känns lite dumt men okej…

På jobb dricks det svart. Har jag mjölk i där känns det bara fel.

Kaffe är en så stor del av den man är att det känns rätt så självklart att ha med kaffedrickande i ett självporträtt. Visst hade jag kunnat fokusera på något annat om mig för porträttets skull men nu blev det mitt goda kaffe. För jag gör ett gott kaffe. det har jag fått höra många gånger och från olika källor.

Jag dricker Zoegas. När jag träffade Leona så provade jag hennes föredragna märken men det var ingen hit. Nu dricker hon också Zoegas. Kaffe är en sån där grej som man förknippar sig lite med. Som man vänjer sig vid och helt inte vill lämna för att prova nåt annat. Det känns lite grann som man är otrogen om man byter kaffesort.

Följ min blogg med bloglovin

Powernap

Jag har jobbat sen kvart över fyra och ska vara igång till klockan sex imorgon bitti. Nej. Jag kollade klockan nu… Klockan sex idag ska det vara. Av förståeliga skäl började jag bli lite trött och kom på det gamla tricket med nyckelknippan. En liten powernap som det heter kanske kunde boosta mig lite. Du vet hur det går till…

Luta dig tillbaka i en bekväm stol. Tag fram din nyckelknippa eller an annan mindre manick som skramlar till när det landar på golvet. Håll knippan mellan tumme och pekfinger och luta dig tillbaka och blunda. När du somnar faller knippan till marken och väcker dig och du känner dig pigg och redo att ta dig an nya utmaningar.

Fel! För det första så slappnar du av långt innan du ens närmat dig insomning så att nycklarna skramlar i plastmattan innan du ens tänkt på John Blund. Om du inte konstant fokuserar på att hålla tag om knippan vill säga. Och då går det inte att slappna av ju. ”Snart trillar den. Den glider. Måste hålla bättre…” Inte fårräkning direkt… Först tänkte jag att jag kanske höll fel. Så fel man kan hålla med en tumme och ett pekfinger.

Men i stället för att ge mig i kast med mer utstuderade sätt i hur man kan hålla en nyckelknippa eller liknande och slappna av samtidigt gick jag ut i matsalen och tog mig en kopp kaffe istället. Mycket bättre… Kaffe kan man lita på.

Klumpeduns

Efter lunch på jobbet så brukar jag ta med mig en kopp kaffe till kontrollrummet där jag sitter. Så även idag. Men på vägen dit hör jag ett buller från den delen av fabriken som ligger framför mig. Jag behöver öronpropparna jag har i fickan. Eftersom det inte finns någonstans att för stunden placera min kaffekopp beslutar jag mig för att ta kanten på den lilla plastmuggen mellan tänderna medan jag proppar öronen fulla av propp.

Kaffekoppen vill dock inte vara där och medan jag har handen i fickan släpper tändernas bett om koppen. Kroppen reagerar instinktivt utan att lyssna på hjärnan och försöker hindra objektet från att falla till marken. Tyst skriker hjärnan: Nej Kropp! Den där är fylld av skållande het och koffeinfylld vätska! Låt den falla! Men försent. Min kropp är dum. På ett ögonblick är halva mitt ansikte och min bröstkorg dränkt i nybryggt och väldigt varmt kaffe. ”AJ!” skriker jag och går mot toaletten för att skölja av mig.

Som tur är så isolerar skägg rätt så bra men det svider fortfarande lite grann över hakan. Bröstet klarade sig också rätt så bra tack vare de tjocka arbetskläder vi har.

Kent Klumpeduns. Hädanefter så kommer jag alltid ställa ner min kaffekopp när jag behöver mina händer till något annat.