Kachinas

De gamla Pueblokulturerna i sydvästra Amerika hade olika variationer av samma sorts tro. De hade en uppsjö av olika andeväsen som påverkade deras liv. Dessa kallades Kachinas.

I i stort sett varje souvenirshop, krimskramsbutik och galleri man besökte fanns det på en liten hylla små dockor som föreställde dessa andeväsen. Deras närvaro i området är fortfarande påtaglig.

Dessa dockor är gjorda av en konstnär som heter Adrian Leon. Här hittar du mer info.

Kachinas levde i byarna under halva året och uppe på sitt berg (San Fransisco Peaks) andra halvan av året. Indianerna klädde sig som Kachinas under ritualer och då förkroppsligade man en Kachina. Det var stora rituella förberedelser för anländandet av Kachinas och även under halvårets gång gällde det att hålla sig god med dessa andeväsen. Med sina krafter kunde de påverka väder, fruktbarhet och beskydd. Men också orsaka sjukdom, död och elände om man inte visade respekt och tillgivenhet.

Jag som tecknar mina väsen här hemma blev inspirerad av dessa andar. Hur närvarande är de? Hur skulle de se ut i mina ögon? Jag satte mig och tecknade och lät dem sedan befinna sig i landskapet där vi gick runt och studerade och hänfördes.

Jag provade en ny teknik i mitt tecknande och använde mig av en tuschpensel istället för en fineliner. Jag gillade det. Jag har inte riktigt kontroll över linjerna men det är ju en övningssak. Så det kommer jag nog fortsätta arbeta med.

Bilderna jag sett av Kachinas framställer dem som rätt så färgsprakande. Klara tydliga röda, gula, blå och gröna färger. Så jag använde mig av tuschpenslar till färgläggningen med i stället för akvarellpennor som jag vanligtvis använder. Jag blev inte så nöjd med det resultatet. Det poppar för mycket. Det blir i vissa avseenden för mörkt. Och här gillar jag inte att jag saknar lite kontroll. Jag för större känsla och variation i färgerna i mitt vanliga tillvägagångssätt. Så detta var en one-time-only med tuschpennor.

Men mina små Kachinas blev annars väldigt lustiga och fina. Jag kan tänka mig dessa väsen smyga omkring bland klippor och branter. Detta är ju min take på det hela och jag menar inte att förlöjliga dessa kulturers tro, som i viss mån är levande idag. Det är ett känsligt ämne i USA.

Jag kommer att återgå till mina små naturväsen som vi har här hemma i naturen omkring oss. Det är där min fantasi får leka fritt.

Väddälvans dans

I höstas var vi med skolan på exkursion på Ire natur och kulturskola för att lära oss om landskapsekologi. Det är väl värt ett besök för er som inte varit där. Men utöver att lära mig saker om ekotoner och slåttermarker så blev jag inspirerad av det vackra landskapet där.

Jag plockade fram mobilkameran ett flertal tillfällen och fick ett par fina bilder. Tanken är ju att rita in de små väsen som finns där men som vi inte ser. Ett sådant har jag gjort nu. Jag vill presentera Väddälvan. Det är en liten kvick krabat som trivs bäst på ängar och öppna betesmarker. Där springer den omkring och dansar så att ängsvädden blommar om tidig höst. Älvan blir ca tjugo centimeter hög.

Även om den är en glad liten krabat kan den lätt hugga ifrån om den känner att den, eller ängen är hotad. Då utdelar den ett litet, vad som kallas, jävelsbett.

 

Jag brukar ju lägga upp mina alster på society6 men jag tänker att jag gör inte det denna gången. I stället har jag lagt ut en helbild av tavlan i god kvalitet i mitt galleri här som ni gärna får hämta hem och göra vad ni vill med. (Förutom att tjäna pengar på den.) Känner ni att ni tycker den är värd något så har jag en paypal där ni gärna får lägga upp en summa i utbyte. Men det är inget tvång. Ladda gärna ner tavlan och njut av den som skrivbordsbakgrund, eller skriv ut den och häng upp den. Eller gör en tapet av den… Skicka gärna en bild om den hamnar på din vägg. Då blir jag jätteglad.

 

Det finns ny konst

Det har tagit lite tid men igår lade jag upp två nya tavlor på min shop på society6. Jag har gott om bilder nu. Nu ska bara inspirationen bubbla över lite oftare. Snart kommer det mer.

Ja jag är en periodare men det gör också att jag får variation i vardagen. Igår satte jag mig ner och skapade två nya bilder som går att köpa som tavlor, kuddar, telefonfodral och kläder. (I skrivande stund är det bara den ena av tavlorna som kommit upp men den andra är på väg så ha tålamod.) Jag har fler bilder som jag ska fnula lite över innan jag låter väsen framträda på dem också. Här är två smygtittar på bilderna. Om du vill se hur hela bilden ser ut så besök gärna min shop på Society6.

kvistfilurpreview_jpg

Detta är en snabelfluff. Det är de väsenden som dansar på grenarna så att träden rör sig även om det inte finns någon vind.

rävsjöpreview_jpg

Den här lilla  filuren sitter och väntar på hösten. Då börjar hen sitt arbete med att färga löven röda och orange.

 

Kent Helt Enkelt

Jag har funderat på vad jag ska göra med sakerna som kommer fram från under min kniv och från änden av mina penslar och nu har jag bestämt mig.

Min tanke är att jag ska starta en enskild firma. På något sätt legitimera det jag sysslar med. För det är inte bara en hobby. Det är något jag vill bidra med. Göra större allt eftersom. Växa med. Nu säger min blygsamhet och min rädsla ofta åt mig att inte ta för stora steg för snabbt. Inte vara förmäten. Men jag tänker i alla fall börja någonstans.

Mer information om vad exakt mitt företag innebär kommer jag med så småningom. Jag funderade på vad jag skulle döpa det till. Min fru hade det bästa förslaget. Kent Helt Enkelt. Såklart. Hon är så klok. Jag har gjort en logga, för det måste man såklart ha.

KHE

 

Som ni kanske förstår är runor och de budskap de bär en central del i mitt skapande och därför också en stor del i företaget. Vad vill jag säga? Vad vill jag erbjuda? Jag vill göra gott. Jag vill att förutom min glädje över att någon vill bära eller smycka sin tillvaro med mina alster så ska konstverket eller smycket inte ”bara” vara vackert. Det ska säga något. Påminna om något. Hjälpa på något sätt. Och jag kommer att arbeta i naturmaterial och vara så noggrann jag kan att använda återvunnet material och material som inte skadar naturen. Jag kommer skänka en viss del av intäkterna till naturskyddsföreningen. Det känns som en bra sak att göra. För mig.

Jag har redan nu lagt upp två auktioner på Tradera. Jag vet inte om det kommer att vara mitt sätt att sälja saker i framtiden men nu, innan jag drar igång är det där man kan hitta dem. På så sätt kan jag också förhoppningsvis få ett hum om vad man kan ta betalt i framtiden.

Besök Tradera och lägg ett bud på mina auktioner. Jag bifogar givetvis länkar.

gårminväg1

 

Auktion 1. Jag går min väg.

lyckoflow1

 

Auktion 2. Lyckoflöden.

Hoppas ni tycker de är fina. Jag har flera projekt på gång. Vissa mer klara än andra. Är ni intresserade av att följa mitt arbetande kan jag rekommendera mitt ena instagramkonto: @kentheltenkelt där jag fokuserar på det kreativa arbetet.

IMG_5431

Köp min konst

Jag har så många små projekt som jag går och lattjar med som det inte blir något riktigt av. Jag har nu tagit tag i en av dessa tankar som legat och pyrt ett bra tag och gjort något. 

Det finns en sajt som heter Society6 där konstnärer, grafiker, fotografer och illustratörer med fler samlas under ett tak och kan få sin konst såld. Man kan variera sig. Vill jag ha mina bilder tillgängliga på tavlor bara? Eller vill jag att min konst hamnar på kaffemuggar, klockor och duschdraperi eller kanske som en fin kudde i någons soffa?

Än så länge har jag bara två tavlor där men det kommer bli fler och mer så småningom.

Kom förbi och kolla in vad jag har att erbjuda! På Society6.

 

rotvältanglimt_jpg

Grön energi

Leona sade till mig en gång när vi gick på Skäralid att; Det här är min kyrka. Jag instämmer. När själen behöver ro och hjärtat behöver lugn är en skog precis rätt miljö att besöka.

Härom morgonen tog jag en vattenflaska och en kamera och körde till Skäralid för att dels ta lite foto. (Jag har fått en ny inspiration att fortsätta med ett av mina projekt, Väsen, om ni minns…)

väntarpåvåren

 

Men också för att hitta lugn och styrka. Bara ta det lugnt och njuta av stillheten och bäckens porlande. Bara vara och vara nöjd med det. Inte ha en klocka på sig. Det blev en hel del bilder. Eftersom jag inte är någon fotograf egentligen så raderade jag en hel del där fokus hamnade på något helt annat än det jag tänkt, men några bilder blev jag väldigt nöjd med. Här är ett urval.

skäralid2

skäralid3 skäralid4 skäralid5

 

Efter en morgon och förmiddag i så vacker natur kan man inte annat än bli glad. Glädje behövs lite extra mycket just nu. Men jag avslutar med en bild på en glad Kent så ni ser att det fortfarande finns ett leende i den här karln.

kentiskogen

I väntan på våren


Härom dagen när jag var ute med hunden hittade jag ett litet stentroll som någon hade satt ut vid en trästam. Det fick mig att tänka på alla de små varelserna som man trott bott i skogen. 

Allt från tomtar, troll, älvor och dryader… Elementarer, andar, knytt, rån, nissar och så vidare. Och när man går där och fantiserar är det lätt att föreställa sig var sådana skulle kunna bo eller leka eller helt enkelt bara vara. Och det blir så mycket roligare att gå i skogen då. Så jag fick idén att ta foto på dessa ställen och helt enkelt infoga de små varelserna som leker i min fantasi in i bilderna.

Här är ett urklipp ur den första bilden.

väntarpåvårencrop

 

Ett litet vårväsen sitter och väntar på bättre tider. Ett litet vattenväsen spanar och är nyfiket. Det är kul att befolka markerna runt omkring där man bor. Man kanske skulle göra samma sak med skrymslen och vrår i huset också…

 

Factory Girl

Härom kvällen såg jag och Leona den gamla filmen Factory Girl. Och jag har länge känt mig sugen på att måla igen. Vad har det ena med det andra att göra? Jo…

Jag har sett filmen förr men denna gången var det som om den kom åt en nerv den inte gjorde förra gången. Jag greps av Edie Sedgwicks öde och liv. Och så satt jag och bildgooglade lite och lekte med några bilder i min ipad och fick fram det här:

edie

 

Och så idag när jag kom hem så plockade jag fram mina färger och penslar och en duk och satte igång. Nere i mitt hobbyrum stod jag med ett staffli och målade. Inte liggande på golvet på en hög med tidningspapper som måste plockas bort direkt efter jag är klar. Jag lyssnade på musik högt. Både Joan Baez och Felice Brothers har spelats och jag har nynnat med mellan penseldragen. Jag blev klar. Det är ingen exakt avbild men det liknar i alla fall… Jag är nöjd.

oh, Edie

 

Kung Tut i Malmö

Jag och min vän Timmy åkte till Malmö för att se på utställningen om Tutankhamun. Det var väldigt häftigt och väl värt pengarna.

Ett tips är att ta hörlurarna som erbjuds. Jag och Timmy tänkte att vi är två normalbegåvade människor som kan läsa och ville kunna prata med varandra under besöket och inte gå i flock utan att yttra ett ord. På grund av detta beslut missade vi en del i de första två rummen. I det ena visades det en film och i det andra visades hur gravkammaren sett ut när den upptäcktes.

Efter det så kom själva utställningen och det var rikligt skyltat så man kunde kolla på vad man ville, när man ville det och man kunde vara social med sin kompis under tiden.

Jag kan varmt rekommendera att man tar sig ner till Malmö för utställningen. Den är väldigt omfattande och imponerande. Här är en länk till utställningen.

Jag tog lite bilder. Det fick man lov så länge man lämnade blixten i fickan.

20121102-065238.jpg

Detta är det näst största gyllene gravrummet. Jag fotade i hemlighet tanten på bilden för att man lättare skulle se hur stor den var.

20121102-065411.jpg

Kista och kista som var inuti den andra kistan. På det viset var Tutankhamuns mumie lite grann som en sån där rysk babushka.

20121102-065532.jpg

Så här såg han ut under alla gyllene masker. Jag tänkte att det var ett bra sätt att avsluta ett inlägg såhär i halloweentider.

Återigen; Besök utställningen om ni gillar historia, arkeologi, guld, Egypten eller folk som går runt med hörlurar. Det är väl värt 165 spänn.

Det stora äpplet på väggen

I helgen har jag målat på väggen. Vanligtvis är det något som inte är tillåtet men denna gången blev det mäkta populärt.

Ett pojkrum behöver lite stil. Lite av grabbens egen stil. Och när Leonas syster frågade om jag ville hjälpa till med hennes sons rum så svarade jag givetvis ja. Dels för att vara snäll och dels för att jag fick lov att måla på väggen. Resultatet blev bra.

Första lagret efter overheadprojicering och maskering.

Sedan ny maskering när det svarta torkat för att lägga till rött.

Det färdiga resultatet. Efter bokstäverna blev allt gjort på frihand. Jag målade också en version av frihetsgudinnan på en annan vägg. Resultatet:

Och när det var dags för den stora överraskningen så blev den inneboende såhär överraskad:

Han blev väldigt nöjd. Det blev jag med. Alla är glada. Det var en mycket trevlig helg hos familj. God mat. God öl och gott sällskap.