Tentaplugg

tentaplugg

Med hela skrivbordet fullt av böcker och med flera flikar av webläsare och powerpointpresentationer igång så känns det otroligt fullknökat i huvudet.

Imorgon är det tenta i Kvartärperiodens geologi, ekologi och klimat. Imorgon, fredagen den trettonde. Tur att man inte är skrockfull. Jag sitter med alla böcker, anteckningar och ppt-presentationer och försöker lägga mer saker på minnet. Men det är trögt.

Det är inte så att det är fullt i skallen. Det finns utrymme för mycket mer. Problemet är snarare att det känns som om jag har rätt så bra koll, men känner mig osäker. När man hårdpluggar såhär så läser man så mycket som man redan vet. Det är lätt att förbise de små sakerna… Nån enstaka liten men ack så viktig term. Någon process eller dateringsmetod som man glömt.

Att sålla igenom dessa mängder av fakta efter kompletterande kunskap är svårt. Som att leta efter något i en höstack utan att veta om det är en synål eller en Singer från 1977 som man letar efter. Och när man väl sedan hittat något som man kan tänka sig vara något vettigt så ska det präntas in så att det sitter där bakom pannan förhoppningsvis lite längre än till nån gång efter lunch imorgon.

Jag kommer nog lägga upp min strategi lite annorlunda. Det är svårt att veta vad man ska leta efter om man har en övergripande strategi. Jag kommer lägga böckerna och min laptop på köksbordet. Sen kommer jag att gå och småfnula och vrida och vända på saker i mitt eget stilla sinne. Och dyker det upp någon lucka som jag blir orolig av så letar jag upp just den saken.

Så får det bli. Fortsätter jag som jag gjort fram tills nu kommer jag bli kutryggig och trött.

Nu går jag och smäller igång lite kaffe.

Jag skriver igen

Det är november och för många är detta en månad förknippad med mustascher. Jag däremot ägnar denna höstmånad åt NaNoWriMo. Orden flödar.

 

nanopostit

 

Den siste oktober hade jag en liten släng av panik. Jag hade bestämt mig för att åtaga mig uppgiften som NaNoWriMo innebär. Men jag hade inte en susning om vad jag skulle skriva. Jag mindes plötsligt en gammal idé jag hade för några år sedan och hur den inte blev något. Det var en sådan början som helt enkelt inte ledde till något. En litterär återvändsgränd. Men det fanns något där. Så jag vände och vred på det. Den första november satte jag mig och skrev en synopsis. Vanligtvis när jag gör det så dör intresset för storyn. Jag vet ju hur det kommer att sluta. Då är inte spänningen kvar. Men denna gången har det istället taggat mig till att låta det lilla fröet till en bok växa i mitt huvud.

Tricket är också att stänga av sin inre redaktör. Jag skriver på. Låter berättelsen ta sig framåt. Hoppar runt och skriver där jag känner för det. Rättar knappt några stavfel. Struntar i rätt formuleringar. Jag skriver en fantasystory och har textstycken som:

”Hans lår känder som om de var gjorda av sten när de kom frma till platsen somAelgyr hade avsett för en rast. Det var en ring av åtta stenar. De stod uppe på en liten mossklädd kulle. Had edet blåst hade platsen inte varit så bra men då i det vackra vädret var det en utmärkt plats att slappna av och beundra utsikten från vartifrån de kommit. Man kunde se skogen vid bergsfästet. Man kunde se floden och bron över den. Flottarna och timmret som flöt med strömmen. De rykande skorstenarna i Bjarkaveden.”

Allt sånt fixar jag sen. När november är slut. Eller om jag hinner till 50000 ord innan dess. Man lägger in sina antal ord på NaNoWriMos sajt varje dag och ser hur man ligger till. Det går bra. Det går förvånansvärt bra.

nanoprogress

Men det blir svårare och svårare. Till slut är det transportsträckorna kvar. Och om det inte räcker får man lägga till fler scener. Mer dialog. Göda storyn ännu mer. Skrivglädjen är tillbaka i alla fall. Jag avslutar med att lägga upp mitt omslag. Nu ska jag sätta mig och skriva lite till.

Gylleneskrinet

Drömvandaler

Helgen har ägnats åt skrivande. Efter mycket spekulerande och inspirerande samtal blev något gjort.

Det blev en hel novell. 25 sidor. Det är vad det är. Vi har gjort en del korrektur och redigering men det finns säkert små missar. Men den är bra. Vi är väldigt nöjda. Varsågoda. Vi ger er Drömvandaler!

Drömvandaler

Länken ovan ger er en pdf som ni kan läsa och njuta av.

Jag har läst Iron Council

Att försöka beskriva China Miévilles böcker är i stort sett omöjligt i korta drag. Genremässigt kan jag slarvigt kalla det för ”wierd fantasy”. Att läsa Miéville var som ingen annan bokupplevelse jag haft innan. Det var vackert.

Det finns en hel del böcker jag läst där jag känt att jag varit med om något fantastiskt när jag läst klart. Man har haft en kvarvarande känsla av under och fascination som sakta men säkert tynat bort. Oftast hjälpt på traven av nästa bok man ger sig i kast med. Nu när jag läst ut Iron Council vill jag både bara fortsätta läsa och inte läsa något alls och bara minnas tillbaka och tänka på boken ett tag.

China Miéville skriver på ett sätt som jag aldrig läst innan. Stundtals är det ren och skär poesi. Ett par gånger har jag varit tvungen att läsa om en sida ett par gånger. Inte för att den är särskilt svårförstådd, men för att det är så vackert… Svårförstådd… Jo. Det måste jag ju erkänna. De som är hängivna fantasy och scifiläsare blir nästan per automatik bra på att läsa på engelska. Det mesta av det bra finns bara på engelska. Och det som finns på svenska tar oerhörd lång tid mellan översättningarna. Men Miéville skriver på ett sätt som jag (även om jag vill se mig själv som väldigt bra på engelska) har svårt att hänga med i ibland. Man får den känslan som man hade när man började läsa på engelska i tonåren: Man förstår inte allt. Men man hänger med. Man skulle kunna stanna upp och googla ord men det orkar jag inte med.

”A window burst open high above the market. Windows everywhere opened above markets. A city of markets, a city of windows. New Crobuzon again. Unceasing, unstintingly itself. Warm that spring, gamy: the rivers were stinking. Noisy. Uninterrupted New Crobuzon.

What circled around and over the city´s up reached fingers? Birdlife, aerial vermin, wyrmen (laughing, monkey-footed things), and airships of cool colours, and smoke and clouds. The natural inclines of the land were all forgotten by New Crobuzon, which rose or fell according to quite other whims: it was mazed in three dimensions. Tons of brick and wood, concrete, marble and iron, earth, water, straw and daub, made roofs and walls.”

Iron Council UK

Staden New Crobuzon ligger i krig med det mystiska landet Tesh och det går inte så bra. Folk har börjat göra uppror och det har bildats ett flertal rebelliska grupperingar i staden som alla intrigerar för att störta makten. En av dessa är sällskapet som bildats kring den mystiska maskerade Toro. Samtidigt har en liten grupp fritänkare gett sig iväg från staden för att söka upp de sedan länge försvunna Iron council. Allt kommer bli bättre om de bara kommer tillbaka. Eller? Det är ett farligt land, En farlig resa där Cutter med sitt följe och golemisten Judah Low är förföljda av gud vet vad. Rebellen Ori vill gå med i Toros gäng och får hjälp av en galen gammal man som en gång i tiden stred vid sidan av en av de mytomspunna fritänkarna.

Det är verkligen en spännande bok. Det är många trådar som vävs ihop och isär igen. Det är en hel del twists som man inte kunde förutse. Det är en hel del spänning och fantastik.

Jag har några andra böcker på läslistan, men sen kommer jag leta upp mitt exemplar av Perdido Street Station. Jag vill läsa mer om New Crobuzon i världen Bas-Lag där inget är vad det verkar.

Bortglömd i några minuter.

I morse när jag vaknade så låg det en tät vit dimma över Helsingborg. Man såg precis över till grannhuset men inte längre. Och till och med däremellan kunde man skymta små stråk av dis som drog fram.

När jag gick ut för att gå till affären så var det som om det var avsaknad av väder. Jag frös inte men det var heller inte varmt. Det blåste inte och det var inte heller kvavt. Vädret kändes bortglömt. Det var då jag drogs i fantasin till Sommarkattsyndikatets värld där allt bortglömt hamnar. Det var så tyst. Trots dimman hördes inte de konstanta båthornen från sundet och det var ingen trafik på södra stenbocksgatan. Tänk om jag under natten hamnat i det mellanrum där Efraim var en stor poet och Karin letade ledtrådar för att kunna finna Laban Lökhjärta? Fantasin släppte dock illa kvickt när jag kom runt hörnet och in på Coop och det var upplyst och en herre i röd keps stod och fyllde på bröddisken och de senaste hitsen spelades i högtalarna.

Men för ett par minuter var det kul att hälsa på i den fantasivärld som en gång var så stor för mig när jag skrev boken.

För övrigt kan man fortfarande hitta den här om man är sugen på att läsa den.

Följ min blogg med bloglovin

Svavelvintern jag missade

Jag fick hem Erik Granströms bok Svavelvinter igår och ser verkligen fram emot att läsa den. Jag fick också hem rollspelet Svavelvinter som baseras på boken. Det är en rätt lustig historia om hur ett äventyr till ett rollspel såsom Drakar och Demoner blir så oerhört populärt och massivt att det till viss del förändrade rollspelet till sist blev en bokserie av personen som skrev äventyret från första början. Och hur sedan spelskapare skapar ett nytt spel baserat på de böckerna.

För det är ingen ny version av 80-talets Drakar och Demoner som har kommit. Det är ett väldigt annorlunda spelsystem som verkar vara väldigt lätt och intressant. Nivåerna och djupet i spelet är lätt anpassningsbar för hur mycket erfarenhet man har som rollspelare och hur mycket intrigerande och skuggspel man vill ha med. Läs mer om spelet på Fria Ligans sajt.

Det enda som jag tycker är lite synd. Och det är bara mig det är synd om här… Är att jag aldrig fick spelat Svavelvinter när det kom som äventyr till DoD. Och när jag sedan efter flera år återupptäckte hobbyn så hade alla redan spelat det. Jag missade det. Och nu läser jag böckerna istället. Det är säkerligen inte fy skam men det gör att jag missar förstapersonsperspektivet på historien. Vad hade hänt om jag hade varit med och påverkat?

Nu ska jag gå och sätta mig och läsa en stund. Vädret är inte optimalt för parkläsning så det får helt enkelt bli soffan.

Följ min blogg med bloglovin

Jag läste slutet på mr. Y.

”Skulle du läsa en bok det låg en förbannelse över, om du hade en? Om du hör att det fanns en förbannad bok därute och du hittade den i en bokhandel, skulle du då lägga dina sista pengar på den? Om du fått veta att det fanns en bok med en förbannelse där ute, skulle du då leta efter den,  även om ingen trodde det fanns några exemplar kvar?”

De frågorna ställer sig Ariel Manto när hon inser hur absurt hennes sökande har varit. Men hon fann den.
Slutet på Mr. Y.

Slutet på Mr Y är en bok om en bok. Eller egentligen inte, för det handlar om så mycket mycket mer. Ariel Manto doktorerar i tankeexperiment på Oxford universitet, fast hon får inte så mycket gjort. Hennes handledare har varit försvunnen i ett år och hon känner sig inte särskilt inspirerad. Men efter hon hittar Slutet på Mr Y, och har läst den, så börjar saker och ting att skruva till sig.

Helt plötsligt besitter Ariel förmågan att ta sig till något som heter Troposfären, eller sinnesrymden, en dimension som är uppbyggd av mänsklighetens tankar. En dimension av drömmar, känslor och metaforer. Men hon märker också snart att hon jagas för denna kunskapen. Och det verkar som om de som jagar henne vet något om hennes försvunne handledare.

Boken är smart. Det är väldigt mycket stora frågor som diskuteras, utan att egentligen besvaras, och utan att göra det överdrivet svårt. Visst. Man kanske inte hänger med i alla referenser till Einstein, Derrida, Heidegger eller Baudrillard men jag kände mig snarare inspirerad eller nyfiken att lära mig mer istället för att känna mig skriven på näsan av författaren.

”Lacan argumenterade från ett psykoanalytiskt perspektiv för att medvetandet är kopplat till språket – att vårt språng från att vara omedvetna, jollrande bebisar till att bli en del av den >>symboliska ordningen<< -(det vill säga ha en medveten värld) sker i samma ögonblick som vi inser att vi är separata varelser i och särskilda från världen. Vi är inte våra mödrar (tack gode gud för det), utan blir något som kallas själv, och endast kan existera eftersom andra gör det.”

Boken är ett välskrivet äventyr med mycket filosofiska, religiösa och moraliska frågor. Huvudkaraktären är en stark, välskriven kvinna som inte räds åsikter eller sexualitet. Tidsresor, resor i sinnet hos möss, gudar, kärlek, agenter från en hemlig organisation, döda barn vars själar lever i andras sinnen…

Det finns så många anledningar till varför den här boken bör läsas.

Följ min blogg med bloglovin

Min bok har blivit ett år.

Oj vad tiden går. Jag hade sett fram emot det så mycket men när dagen kom så passerade den obemärkt. Vad är jag för fader? Den sjuttonde mars blev Sommarkattsyndikatet ett år gammal. Det är alltså ett år sedan den först blev tillgänglig att köpa. Herregud. Och här sitter jag och tragglar med med olika idéer av vad som ska bli lillebror eller lillasyster.

Ni som läser detta och fortfarande inte har läst Sommarkattsyndikatet så föreslår jag att ni gör det. Det är en bra bok. Den går att hitta på diverse internetbokhandlare även om jag har fått höra att cdon är den att föredra i just den frågan. Vill man inte köpa den så tvinga ert lokala bibliotek att beställa hem den från Books on Demand. Den finns i bibliotekens lista över tillgängliga böcker.

För att locka lite till så kommer jag skapa en ny sida här på bloggen med ett litet utdrag ur boken bara för att jag kan. Förhoppningsvis får någon en bra läsupplevelse.

Följ min blogg med bloglovin

Den perfekte vännen av Jonas Karlsson

Jag kände bara till Jonas Karlsson som skådespelare innan jag såg honom på Babel för nån vecka sen. Jonas Karlsson från bland annat Livet är en schlager och Miffo. Han skriver även noveller och ‘Den perfekte vännen’ är den andra novellsamling han släppt.

Novellsamlingen innehåller nio noveller i varierande längd, med varierade ämnen och storys men med samma otroligt höga kvalitet. Det är så vardagligt och så nära inpå det realistiska i olika skruvade scenarion att det samtidigt är otroligt hög ”Precis-så-är-det-ju”-faktor så är det också drömskt och vansinnigt. Karaktärer får för sig dumma tankar och istället för att slå bort dem agerar på dem.

Som mannen som går in hos en kompis som städar, gömmer sig i kompisens städskrubb för att skrämma honom när han ska sätta in dammsugaren. Men kompisen går hemifrån och låser in mannen. Upptäcker honom inte. Och har glömt sin telefon hemma. Och när kompisens lillasyster kommer till lägenheten för att ha fest med sina vänner så gömmer mannen sig under sängen istället för att stå där och inte ha en vettig förklaring till varför han var där från början.

Som pojken som fick en enda ros på alla hjärtans dag i skolan från nån anonym.

Som den obstinata tonårstjejen som hamnat på samma flyg som ”Han den där Karl Bild. Politikern ni vet.”

Som Björn som hittar en dörr på kontoret. En dörr ingen annan erkänner finns där.

Det är en briljant novellsamling och jag ska lätt köpa hans andra (eller första blir det ju) novellsamling nästa gång det ska köpas hem böcker.

Följ min blogg med bloglovin