litteratur

Läsårets sista sida har nått sin punkt.

kent johnsen Leave a Comment

Jag hade som nyårslöfte i fjol att under 2017 läsa 100 böcker. Jag hann med 96 stycken. Det är inte så illa ändå, om jag får säga det själv. 

Jag ser det inte som ett misslyckande. Målet med att läsa 100 böcker på ett år var att bredda mina horisonter och inte bara ägna mig åt de tjocka fantasyböckerna som jag vanligtvis drar mig till. Skulle jag klara detta var jag tvungen att läsa böcker jag kanske aldrig tidigare skulle sneglat åt. Jag hade några regler. Studentlitteratur räknades om jag läst över 70% av boken. Annars var det pärm till pärm som gällde. Serier räknas som litteratur. Inte en fantomentidning eller kallepocket, men Sandman och Fables i album räknas till exempel. Barnböcker är ok, men pixiböcker är inte ok.

Så detta har varit en ofta förekommande syn här hemma i år:

Och nästa år kommer det se ut typ såhär:

Jag har som nyårslöfte i år att lära mig spela mandolin under 2018. Jag kommer nog läsa en hel del också. (Jag studerar ju fortfarande.) Men fokus kommer ligga på plinkande på mandolinen. Jag kommer ju vara långt från fullärd på ett år. Men målet är att nästa jul kunna spela ‘The leaving of Liverpool’.

Nedan följer en lång lista på de böcker jag läst i år. Jag går inte in på att recensera några eller beskriva dem. Men de jag har fetmarkerat är de som gjorde ett intryck och som jag varmt rekommenderar.

  1. Gaiman – Sandman, Seasons of mists
  2. Wohlleben – Trädens hemliga liv
  3. Shackleton – South, The Endurance expedition
  4. Riksantikvarieämbetet – Odlingslandskapet (stud. litt.)
  5. Kirkegaard – Otto är en noshörning
  6. Pratchett & Baxter – The long mars
  7. Formas Fokuserar – Bevara arter – Till vilket pris? (stud. litt.)
  8. Williams – Butcher´s Crossing
  9. Dribe & Stanfors – Demografins grunder (stud. litt.)
  10. Pratchett & Baxter – The long Utopia
  11. Cline – Ready Player One
  12. Ajvide Lindqvist – Hanteringen av odöda
  13. Pratchett & Baxter – The long cosmos
  14. Carlie & Kretz – Sätt att se på fornlämningar (stud. litt.)
  15. Aurell & Clase – Food Pharmacy
  16. Miller JR – A Canticle for Leibowitz
  17. Abercrombie – En god fiende. Bok 1
  18. Winfrey – Ett vet jag säkert
  19. Abercrombie – En god fiende. Bok 2
  20. Grotzinger & Jordan – Understanding Earth (stud. litt.)
  21. Stroud – Amuletten från Samarkand
  22. Tóth – Pixel
  23. Ingemarsson – Den magiska gnistan: vägen till ett kreativt liv
  24. Törnkvist – Kanindansen
  25. Kirchsteiger – Lyckan i det lilla
  26. Ahlberger – Den svenska staden – vinnare & förlorare (stud. litt.)
  27. Rosoff – Jonathan bortom all kontroll
  28. Gaiman – Sandman, A game of you
  29. Snyder, Capullo & Glapion – Batman, The court of owls
  30. Snyder, Capullo, Glapion m.fl – Batman, The City of owls
  31. Claremont – X-MEN. Klassiska serier
  32. Joyce – Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd
  33. Riggs – Miss Peregrines home for Peculiar children
  34. Gaiman – Norse mythology
  35. Hallberg – Hångla mer
  36. Manson – The subtle art of not giving a fuck
  37. Leandoer – De försvunna böckernas bibliotek
  38. Hallberg – Hedra mysteriet
  39. Willingham – Fables. The deluxe edition. Book 1
  40. Willingham – Fables. The deluxe edition. Book 2
  41. Plog – Ancient peoples of the American South West (stud. litt.)
  42. Cline – Armada
  43. Russell – Swamplandia
  44. Tidholm – Skogens historia
  45. Elfgren & Johnsson – Vei. Bok 1
  46. Willingham – Fables. The deluxe edition. Book 3
  47. Woolf – Personligt
  48. Lindgren – Om fällor och flockdjur
  49. Ramqvist – Den vita staden
  50. L’amour – Den vilda dalen
  51. Zusak – The book thief
  52. Ansheille – Frågor om asa-tro
  53. Logan – Död mans spår
  54. Onsell – Jordens moder i Norden
  55. Day – You´re never weird on the internet (almost)
  56. Wilderäng – Stjärnklart
  57. Marshall Smith – Hannah Green and her unfeasibly mundane existence
  58. Källner – Vägen till stjärnorna
  59. Holtsmark – Fornnordisk mytologi, tro och myter under vikingatiden
  60. Pratchett – The Shepherd´s Crown
  61. Enoksen – Fornnordisk mytologi enligt Eddans lärdomsdikter
  62. Willingham – Fables. The deluxe edition. Book 4
  63. Ahonen & Alare – Perkeros. Diabolus in musica
  64. Flera författare – Steampunksagor. Berättelser från en svunnen framtid
  65. Cornish – Blodsmärkt. Första boken: Hittebarn
  66. Linde – Lev enklare – Idéer för en hållbar livsstil
  67. Adams – The salmon of doubt
  68. Bradbury – Fahrenheit 451
  69. Hornby – Fallhöjd
  70. Jansson – Lyssnerskan
  71. Ishiguro – The Buried Giant
  72. Cornish – Blodsmärkt. Andra boken, del 1. Lärling
  73. Powell – The Exploration of the Colorado River and Its Canyons
  74. Erikson – Omgiven av idioter
  75. Rubin – The Happiness Project
  76. Lundberg – Gräspojken
  77. Kallifatides – Vänner och älskare
  78. Pratchett – Magins färg
  79. Sendker – Konsten att höra hjärtslag
  80. Wallin – Landskapskommunikation och semiotik (stud. litt)
  81. Fuglesang – Rymdresan
  82. Tidbeck – Amatka
  83. Le Guin – Trollkarlen från Övärlden
  84. Fuglesang – Sifferplaneten
  85. Saltzman – Inget landskap är en ö. (stud. litt.)
  86. Öberg – Att skriva om natur (stud. litt.)
  87. Le Guin – Gravkamrarna i Atuan
  88. Snicket – Syskonen Baudelaires olycksaliga liv. En olustig början.
  89. Fuglesang – Vattenvärlden
  90. Fuglesang – Det svarta hålet
  91. Campbell – Light is the new black
  92. Le Guin – Den yttersta stranden
  93. Nordiska museet – Landskapsspejare, Fataburen 2011
  94. Snicket – Syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Reptilrummet
  95. Alesmark & Järnefelt – Gåtfulla Skåne
  96. le Guin – Tehanu
Email, RSS Follow

Den korta storyn… eller…

kent johnsen Leave a Comment

I början av november, det som många kallar NaNo WriMo, skrev jag att jag i slutet av månaden skulle presentera en kort story istället för att ge mig i kast med det stora åtagande som NaNo är. Så blir det inte. Men nästan…

I mitten av tentapluggandet drabbade inspirationen mig. Jag fick en idé till en sci fi-story. Jag har länge haft lust att skriva sci fi men inte hittat rätt grej. Återigen föll bitar på plats. Brottstycken av gamla rollspelsscenarion, EVE-onlinekaraktärer, anteckningar från andra storys som kunde omplaceras i en annan genre… Allt föll på plats och jag visste vad jag skulle göra. Jag ska (i sinom tid) skriva om Astrid. Storyn har än så länge arbetsnamnet Gemini Beta.

Så istället för att presentera en story i sin helhet, så lägger jag upp en liten bit av det jag skrivit hittills. Ta i beaktning att allt som följer efter detta stycke är ett pågående arbete och långt ifrån en färdig produkt.

 

Det hade tagit nästan två dygn att nå koordinaterna. Två dygn i mörker. Det var som om det inte fanns stjärnor i den här riktningen. Nu hade dock autopilotens lugna röst upplyst Astrid att destinationen var nådd. Hon reste sig från sin slaf och gick ut till den lilla cockpiten. Mörker. Hon svor och tvivlade på äktheten i infon hon köpt. Med ett trött stön sjönk hon ner i stolen och lade fötterna på kontrollpanelen. Hon kopplade in sig och tände de främre strålkastarna. Skeppet fortsatte försiktigt framåt. Hennes lilla skepp lydde hennes vilja. Visst var det en jävla skrothög, men den var hennes och den gjorde vad den skulle.

Rymden var förbannat tom. Vanligtvis rörde hon sig mest i välbekanta asteroidbälten i de innersta systemen i Kheosektorn. Men det var för många andra småföretagare och corphundar som hade börjat häcka där. Det hade blivit dålig stämning. Och givetvis, med ökad trafik steg priserna på bryggorna mellan systemen. Var du inte redan medlem eller anställd av en stor Corp så var du i stort sett körd. Genom gamla kontakter hade hon fått reda på att det eventuellt skulle finnas spår av en död planet i utkanten av ett relativt i övrigt frekventerat system. Hon ville inte utnyttja sitt namn. Hon ville inte komma i kontakt med gamla ”vänner”. Men hon ville inte slita dag ut och dag in i samma asteroidbälten som var och varannan dönick med ett skepp och en gruvdrivare heller.

 

Hon hade sökt upp Leodom. En smugglare och tjuv, och det var det mest smickrande man kunde säga om honom. Han satt i en källarvåning i en av CENTRAcorps stationer. Dessa bjässar som ligger i omloppsbana runt gasjättar. Rymdstationer som ser ut som trissor designade av någon utan ett begrepp om balans och dynamik. CENTRA var en corp som i stort sett styrde Kheosektorn i Civilisationen. Byråkratisk och stel, men de betalade åtminstone för mineralerna. Astrid hade nästan alltid haft mat på bordet. Oftast bestod denna ”mat” av någon form av smaklös näringspuré eller i värsta fall torrfoder. Okej. Ibland hade hon inte mat på bordet. Men hon hade alltid sprit i alla fall.

Lokalen som Leodom satt i var ett enkelt hak som i en snabb procedur kunde maskeras som ett lager om inspektörer skulle närma sig. Han satt i ena hörnet, såklart, klädd i en standard brun arbetsoverall, och drack ur en påse. Spriten här var destillerad på återbrukade spillvätskor från stationen. Astrid skulle aldrig röra det pisset. Hon passade inte in i baren. De som satt här var alla klädda i slitna arbetarkläder. Hon var klädd i svarta cargobyxor och en pilotjacka med korta ärmar. Hennes tatueringar längs de starka underarmarna var av en design som skvallrade att hon antingen kom långt därifrån, eller i alla fall var välberest. Hennes blonda hår var snaggat på sidorna och kort och bångstyrigt uppe på. Hon blev utstirrad. Bartendern tittade ogillande på henne. Hon var en risk. Man såg hur han funderade på bortförklaringar till hennes närvaro om inspektion skulle inträffa.

”Leodom… Det var ett tag sen.” Hon ställde sig framför honom.

Han tittade upp och sedan återvände hans blick till hans slangförsedda påse som låg på bordet.

”Hälsar man inte på gamla vänner?” frågade hon och satte sig mittemot honom.

Han skrattade utan antydan till att vara underhållen.

”Vänner betalar väl sina skulder till varandra? Jag gick ordentligt back sist vi råkades. Du är skyldig mig Astro.”

”Det namnet har du inte rätt att kalla mig. Jag höll mitt löfte. Att saker gick åt helvete när jag väl levererat är utanför mitt ansvar. Det vet du. Hade du…”

Hon avbröts av en blick. Hans ena öga var cybernetiskt. Det såg ut att ha varit en tafflig teknourg som utfört proceduren. Det hade läkt illa och han var mer skelögd nu än sist hon sett honom.

”Fan Leodom. Det fanns inget jag kunde göra. Hade jag stannat när jag väl insett att skiten träffat fläkten så hade vi båda åkt. Du hade gjort precis samma sak i den situationen. Kom inte och säg annat.”

 

Det var lite grann av början på min nya story. Givetvis så ska min inspiration vara spretig och det börjar redan dyka upp glimtar till vad som kan vara en uppföljare till Det gyllene skrinet också. Såklart. Varför skulle det vara lätt?

Email, RSS Follow

Näe… No Wri mo.

kent johnsen Leave a Comment

Imorgon är det den första november och därmed startskottet för årets NaNoWriMo. National Novel Writing Month. Uppdraget är att skriva en roman på en månad. Jag gjorde det för två år sedan.

Uppdraget är tydligt. Skriv en roman på minst 50000 ord under november månad. Skriv varje dag. Det är 1667 ord om dagen. I trettio dagar. Det finns inte tid för att dröja vid formuleringar eller ordval. Bara skriv.

Det blir ju ett utkast som man kan bygga vidare på sen. För två år sedan så var jag med i NaNoWriMo och klarade det. Jag skrev det första utkastet till ‘Det Gyllene Skrinet’ som jag sedan fortsatte fnula på. Idag ligger det manuset i inkorgen hos flera svenska bokförlag. (Och jag har fått ett ‘tack men nej tack’ från fyra redan.)

Detta innebär att jag i år inte har något att skriva på. Förutom skolarbetet. Och det är därför jag inte heller känner att jag har tid eller energi att sjösätta ett sådant projekt. Jag har för mycket med skolan, och dessutom ett nyårslöfte att läsa 100 böcker i år. Tid jag skulle lägga på att skriva 1667 ord om dagen är tid borta från ord jag vill läsa.

Men prova på NaNoWriMo. Det är jättekul (och skitjobbigt och stressande och utmanande och fantastiskt) och communityt runt hela grejen är jättestöttande. Nästa år kanske.

Men jag vill ändå göra något. Så jag kommer sätta mig och skriva en kortare skönlitterär snutt som jag lägger upp här i slutet av november. Det blir en National Short Story Writing Month för mig. NaShStoWriMo. (Ligger inte lika bra i munnen…)

Email, RSS Follow

Tentaplugg

kent johnsen 1 Comment

Med hela skrivbordet fullt av böcker och med flera flikar av webläsare och powerpointpresentationer igång så känns det otroligt fullknökat i huvudet.

Imorgon är det tenta i Kvartärperiodens geologi, ekologi och klimat. Imorgon, fredagen den trettonde. Tur att man inte är skrockfull. Jag sitter med alla böcker, anteckningar och ppt-presentationer och försöker lägga mer saker på minnet. Men det är trögt.

Det är inte så att det är fullt i skallen. Det finns utrymme för mycket mer. Problemet är snarare att det känns som om jag har rätt så bra koll, men känner mig osäker. När man hårdpluggar såhär så läser man så mycket som man redan vet. Det är lätt att förbise de små sakerna… Nån enstaka liten men ack så viktig term. Någon process eller dateringsmetod som man glömt.

Att sålla igenom dessa mängder av fakta efter kompletterande kunskap är svårt. Som att leta efter något i en höstack utan att veta om det är en synål eller en Singer från 1977 som man letar efter. Och när man väl sedan hittat något som man kan tänka sig vara något vettigt så ska det präntas in så att det sitter där bakom pannan förhoppningsvis lite längre än till nån gång efter lunch imorgon.

Jag kommer nog lägga upp min strategi lite annorlunda. Det är svårt att veta vad man ska leta efter om man har en övergripande strategi. Jag kommer lägga böckerna och min laptop på köksbordet. Sen kommer jag att gå och småfnula och vrida och vända på saker i mitt eget stilla sinne. Och dyker det upp någon lucka som jag blir orolig av så letar jag upp just den saken.

Så får det bli. Fortsätter jag som jag gjort fram tills nu kommer jag bli kutryggig och trött.

Nu går jag och smäller igång lite kaffe.

Email, RSS Follow

Jag skriver igen

kent johnsen 1 Comment

Det är november och för många är detta en månad förknippad med mustascher. Jag däremot ägnar denna höstmånad åt NaNoWriMo. Orden flödar.

 

nanopostit

 

Den siste oktober hade jag en liten släng av panik. Jag hade bestämt mig för att åtaga mig uppgiften som NaNoWriMo innebär. Men jag hade inte en susning om vad jag skulle skriva. Jag mindes plötsligt en gammal idé jag hade för några år sedan och hur den inte blev något. Det var en sådan början som helt enkelt inte ledde till något. En litterär återvändsgränd. Men det fanns något där. Så jag vände och vred på det. Den första november satte jag mig och skrev en synopsis. Vanligtvis när jag gör det så dör intresset för storyn. Jag vet ju hur det kommer att sluta. Då är inte spänningen kvar. Men denna gången har det istället taggat mig till att låta det lilla fröet till en bok växa i mitt huvud.

Tricket är också att stänga av sin inre redaktör. Jag skriver på. Låter berättelsen ta sig framåt. Hoppar runt och skriver där jag känner för det. Rättar knappt några stavfel. Struntar i rätt formuleringar. Jag skriver en fantasystory och har textstycken som:

”Hans lår känder som om de var gjorda av sten när de kom frma till platsen somAelgyr hade avsett för en rast. Det var en ring av åtta stenar. De stod uppe på en liten mossklädd kulle. Had edet blåst hade platsen inte varit så bra men då i det vackra vädret var det en utmärkt plats att slappna av och beundra utsikten från vartifrån de kommit. Man kunde se skogen vid bergsfästet. Man kunde se floden och bron över den. Flottarna och timmret som flöt med strömmen. De rykande skorstenarna i Bjarkaveden.”

Allt sånt fixar jag sen. När november är slut. Eller om jag hinner till 50000 ord innan dess. Man lägger in sina antal ord på NaNoWriMos sajt varje dag och ser hur man ligger till. Det går bra. Det går förvånansvärt bra.

nanoprogress

Men det blir svårare och svårare. Till slut är det transportsträckorna kvar. Och om det inte räcker får man lägga till fler scener. Mer dialog. Göda storyn ännu mer. Skrivglädjen är tillbaka i alla fall. Jag avslutar med att lägga upp mitt omslag. Nu ska jag sätta mig och skriva lite till.

Gylleneskrinet

Email, RSS Follow

Drömvandaler

kent johnsen Leave a Comment

Helgen har ägnats åt skrivande. Efter mycket spekulerande och inspirerande samtal blev något gjort.

Det blev en hel novell. 25 sidor. Det är vad det är. Vi har gjort en del korrektur och redigering men det finns säkert små missar. Men den är bra. Vi är väldigt nöjda. Varsågoda. Vi ger er Drömvandaler!

Drömvandaler

Länken ovan ger er en pdf som ni kan läsa och njuta av.

Email, RSS Follow

Jag har läst Iron Council

kent johnsen Leave a Comment

Att försöka beskriva China Miévilles böcker är i stort sett omöjligt i korta drag. Genremässigt kan jag slarvigt kalla det för ”wierd fantasy”. Att läsa Miéville var som ingen annan bokupplevelse jag haft innan. Det var vackert.

Det finns en hel del böcker jag läst där jag känt att jag varit med om något fantastiskt när jag läst klart. Man har haft en kvarvarande känsla av under och fascination som sakta men säkert tynat bort. Oftast hjälpt på traven av nästa bok man ger sig i kast med. Nu när jag läst ut Iron Council vill jag både bara fortsätta läsa och inte läsa något alls och bara minnas tillbaka och tänka på boken ett tag.

China Miéville skriver på ett sätt som jag aldrig läst innan. Stundtals är det ren och skär poesi. Ett par gånger har jag varit tvungen att läsa om en sida ett par gånger. Inte för att den är särskilt svårförstådd, men för att det är så vackert… Svårförstådd… Jo. Det måste jag ju erkänna. De som är hängivna fantasy och scifiläsare blir nästan per automatik bra på att läsa på engelska. Det mesta av det bra finns bara på engelska. Och det som finns på svenska tar oerhörd lång tid mellan översättningarna. Men Miéville skriver på ett sätt som jag (även om jag vill se mig själv som väldigt bra på engelska) har svårt att hänga med i ibland. Man får den känslan som man hade när man började läsa på engelska i tonåren: Man förstår inte allt. Men man hänger med. Man skulle kunna stanna upp och googla ord men det orkar jag inte med.

”A window burst open high above the market. Windows everywhere opened above markets. A city of markets, a city of windows. New Crobuzon again. Unceasing, unstintingly itself. Warm that spring, gamy: the rivers were stinking. Noisy. Uninterrupted New Crobuzon.

What circled around and over the city´s up reached fingers? Birdlife, aerial vermin, wyrmen (laughing, monkey-footed things), and airships of cool colours, and smoke and clouds. The natural inclines of the land were all forgotten by New Crobuzon, which rose or fell according to quite other whims: it was mazed in three dimensions. Tons of brick and wood, concrete, marble and iron, earth, water, straw and daub, made roofs and walls.”

Iron Council UK

Staden New Crobuzon ligger i krig med det mystiska landet Tesh och det går inte så bra. Folk har börjat göra uppror och det har bildats ett flertal rebelliska grupperingar i staden som alla intrigerar för att störta makten. En av dessa är sällskapet som bildats kring den mystiska maskerade Toro. Samtidigt har en liten grupp fritänkare gett sig iväg från staden för att söka upp de sedan länge försvunna Iron council. Allt kommer bli bättre om de bara kommer tillbaka. Eller? Det är ett farligt land, En farlig resa där Cutter med sitt följe och golemisten Judah Low är förföljda av gud vet vad. Rebellen Ori vill gå med i Toros gäng och får hjälp av en galen gammal man som en gång i tiden stred vid sidan av en av de mytomspunna fritänkarna.

Det är verkligen en spännande bok. Det är många trådar som vävs ihop och isär igen. Det är en hel del twists som man inte kunde förutse. Det är en hel del spänning och fantastik.

Jag har några andra böcker på läslistan, men sen kommer jag leta upp mitt exemplar av Perdido Street Station. Jag vill läsa mer om New Crobuzon i världen Bas-Lag där inget är vad det verkar.

Email, RSS Follow

Bortglömd i några minuter.

kent johnsen Leave a Comment

I morse när jag vaknade så låg det en tät vit dimma över Helsingborg. Man såg precis över till grannhuset men inte längre. Och till och med däremellan kunde man skymta små stråk av dis som drog fram.

När jag gick ut för att gå till affären så var det som om det var avsaknad av väder. Jag frös inte men det var heller inte varmt. Det blåste inte och det var inte heller kvavt. Vädret kändes bortglömt. Det var då jag drogs i fantasin till Sommarkattsyndikatets värld där allt bortglömt hamnar. Det var så tyst. Trots dimman hördes inte de konstanta båthornen från sundet och det var ingen trafik på södra stenbocksgatan. Tänk om jag under natten hamnat i det mellanrum där Efraim var en stor poet och Karin letade ledtrådar för att kunna finna Laban Lökhjärta? Fantasin släppte dock illa kvickt när jag kom runt hörnet och in på Coop och det var upplyst och en herre i röd keps stod och fyllde på bröddisken och de senaste hitsen spelades i högtalarna.

Men för ett par minuter var det kul att hälsa på i den fantasivärld som en gång var så stor för mig när jag skrev boken.

För övrigt kan man fortfarande hitta den här om man är sugen på att läsa den.

Följ min blogg med bloglovin

Email, RSS Follow

Svavelvintern jag missade

kent johnsen Leave a Comment

Jag fick hem Erik Granströms bok Svavelvinter igår och ser verkligen fram emot att läsa den. Jag fick också hem rollspelet Svavelvinter som baseras på boken. Det är en rätt lustig historia om hur ett äventyr till ett rollspel såsom Drakar och Demoner blir så oerhört populärt och massivt att det till viss del förändrade rollspelet till sist blev en bokserie av personen som skrev äventyret från första början. Och hur sedan spelskapare skapar ett nytt spel baserat på de böckerna.

För det är ingen ny version av 80-talets Drakar och Demoner som har kommit. Det är ett väldigt annorlunda spelsystem som verkar vara väldigt lätt och intressant. Nivåerna och djupet i spelet är lätt anpassningsbar för hur mycket erfarenhet man har som rollspelare och hur mycket intrigerande och skuggspel man vill ha med. Läs mer om spelet på Fria Ligans sajt.

Det enda som jag tycker är lite synd. Och det är bara mig det är synd om här… Är att jag aldrig fick spelat Svavelvinter när det kom som äventyr till DoD. Och när jag sedan efter flera år återupptäckte hobbyn så hade alla redan spelat det. Jag missade det. Och nu läser jag böckerna istället. Det är säkerligen inte fy skam men det gör att jag missar förstapersonsperspektivet på historien. Vad hade hänt om jag hade varit med och påverkat?

Nu ska jag gå och sätta mig och läsa en stund. Vädret är inte optimalt för parkläsning så det får helt enkelt bli soffan.

Följ min blogg med bloglovin

Email, RSS Follow