Petroglyfer

Efter en fin frukost lämnade vi Moab. Man har börjat vänja sig vid amerikanskt blaskigt kaffe nu. Det kommer bli intressant hur man reagerar på en kopp hederligt Zoegas om en vecka. Vi har anlänt i Bluff, där vi kommer att bo i tre dagar. Första stoppet för dagen var ett dinosauriemuseum.

Vi hade en väldigt entusiastisk guide, som hade några rätt så märkliga teorier. Hon påpekade dock gång på gång att hon inte var utbildad, utan bara entusiast. Det förhindrade inte henne att komma med uttalanden som att indianer och dinosaurier eventuellt skulle kunna ha existerat samtidigt. Det var så vi tolkade det i alla fall.

Men utställningen var fin och intressant. Det var kul att de hade en avdelning med dinosaurier i popkultur. Mannen som startade museet har varit rådgivare till Jurassic Park-filmerna och är även en respekterad paleontolog.

Vi fortsatte vidare till Sand Island som ligger vid San Juan River. Det är ett område där det finns ett enormt utbud av petroglyfer. Bilder och symboler ristade i sten, likt våra hällristningar. Vi såg sådana för några dagar sedan vid Pueblon vid Puerco River. Här finns en kontinuitet i ristningarna från 11000 år sedan fram till in på 1900-talet.

Det finns ristningar som föreställer mammutar, men de är svårtillgängliga och långt borta från vårt stopp. Det finns stora skillnader från våra svenska hällristningar, men också likheter. Här finns också hålgropar och lokala djur porträtterade. Men här är en stor variation i hur människor avbildats, och även tydliga mytologiska bilder. De mörkbruna är äldre ristningar och de ljusa är nyare. Den mörka ytan kallas Desert Varnish och kommer av att vatten rinner över och järn och magnesium fälls ut ur sandstenen och reagerar med bakterier. Det gör att det är lätt att få tydliga bilder när man rispar i fernissan. Ristningarna är på flera ställen förstörda av människor som ristat över det gamla. Tragiskt. Nu finns det stängsel, men det går lätt att ta sig över.

Jag tycker det är så intressant med dessa kulturyttringar. De är sådana mysterium. Har det varit en del av en berättarkultur? Har de religiös betydelse? Är det konst helt enkelt? Det finns inget tydligt system. Men dagens indianer av Hopi- och Zunikulturerna är ättlingar till dessa forntida ristare och ser sitt arv på stenväggarna ända tillbaka till urtiden. Att de fortsatte rista så länge som de gjorde är ingen förstörelse. Det var en fortsättning på ett kulturarv, en identitetshandling. Det känns som en helig plats (om man tänker bort grillplatserna och stängslet framför). Man kommer på något sätt nära människor som levde för tusentals år sedan. Vi har alla haft ett behov av att förmedla oss i tiden.

Vi fortsatte vidare och hittade San Juan igen. Denna gången i Goosenecks State Park. Floden har tuggat sig ner genom berglagrena genom flera miljoner år. Och när en flod flyter fram meandrar den. Den slingrar sig genom landskapet. Dessa kurvor blir större och större och till sist bryter de igenom på det tunna stället. Goosenecksdelen av San Juan slingar sig så mycket att det blir extremt. Snart (i geologiska mått mätt… Säkert ”bara” några miljoner år) så kommer floden att bryta sig igenom på de tunna ställena.

Floden har eroderat genom olika lager av kalksten, leror och sandsten och ligger nu trehundra meter ner. Man kan paddla från Bluff hela vägen ner till Glen Canyon Dam, som vi besökte för några dagar sen. Det är nog en intressant resa. Vi ser ju mest landskapet uppifrån.

Där sitter jag på en liten utstickare och beundrar landskapet (och poserar för kameran). Det upphör aldrig att imponera när man bevittnar vilka oerhörda krafter det finns i naturen och i processer omkring oss.

Vi avslutade dagen med god (och dyr) mat. Vi har slarvat lite med matbudgeten. Men om man inte vill leva på McDonalds (och det vägrar jag) så blir det inte billigt. Vi har för avsikt att leva billigare. Men i Bluff finns det tre matställen. Ingen av dem är särskilt billiga. Men med lite planering ska det nog gå.

 

Rev och flod

Att sluta i ingenstans är kanske att ta i. Men vi avslutar dagen i samhället Green River. Samhälle är kanske att ta i… Det är en övergiven stad… håla… Det enda som finns kvar är några motell som truckers och andra förbipasserande utnyttjar. Innan dess såg vi väldigt vackra vyer.

Morgonen var lite eländig. Detta var första dagen jag bara ville ligga kvar i sängen. Frukosten på hotellet var inte den bästa och jag verkade inte piggna till alls. Jag fick ta en red bull redan klockan sex och gå ut och ställa mig och frysa lite för att komma igång.

Men när jag väl piggnade till så var allt fint. Vi behövde inte köra så länge. Efter cirka en kvart anlände vi till Capitol Reef. Det heter så för att en bergsknall kan likna kupolen på Capitol i Washington DC, och reef, för att när de klippor som omger området förr hindrade transporter så som ett rev hindrade skepp. Men jag tyckte inte kupolen var särskilt kupolig av sig. Men den var fin.

Nere i sänkor och längs flodfåror grönskar det. I ett kargt landskap lyser verkligen träden, cottonwoods, upp området. Det är otroligt så gröna de är. Det gör en glad. Jag vet inte om de är grönare än träden hemma eller om det bara verkar så för att allt runt omkring är så naket.

Längst upp består bergen av sandsten. Undertill ligger det kritsten och kalksten. Detta har gjort att regn och väder skapat ett magiskt landskap fullt av häftiga små grottor och håligheter. Det ser så mjukt och hårt ut samtidigt. En häftig formation på lokalen vi besökte är Hickman Bridge. En naturlig stenbro över stigen. (Fast stigen kom efter bron. Är det en bro om den inte leder över något?…)

Vi får besökt väldigt vackra platser. Men de är bara russinen i kakan. Jag vill besöka detta området igen och verkligen hitta andra guldkorn. När man kör genom landskapet och hänförs gång på gång så inser man att man skulle kunna lägga varenda semester resten av sitt liv på att upptäcka Amerikas natur och ändå inte hinna med.

Landskapet varierar kraftigt. Från i stort sett ingen vegetation till relativ grönska. Vi stannade i Great Basin Desert för att göra en växtinventeringsruta. Vi konstaterade snabbt att det fanns 0% lövträd och 0% barrträd.

Fast Great Basin Desert är väldigt varierande. Den består av cirka 150 lågområden och 160 mindre bergskedjor. Elevationen varierar mellan 1000 till 4000 meter över havet. Det kan snöa om vintern i öknen och det finns knappt några kaktusar. Det var däremot betydligt varmare än det var om morgonen. Det plockades en hel del sten under dagen. Jag har gjort väldigt fina tillskott till samlingen.

Vi fortsatte vidare till Green River och checkade in på Holiday Inn. Vi beslutade oss för att samlas i vår lilla arbetsgrupp och börja spåna så smått på de frågor och ämnen som kommer tas upp på examinationen när denna kursen är slut. Det har gått lite mer än halva tiden nu. På måndag är det slut.

Vi hade av våra lärare blivit rekommenderade ett Truck Stop i närheten. De hade i mitt tycke målat upp en lite för glorifierad bild. Jag hade förväntat mig ett riktigt gött hak. Men nja… Ett hak var det väl… Vi fick helt ok mat. Men vi hann knappt tömma tallrikarna förrän servitrisen gav oss notan och vi kände oss lite ivägchasade.

Så istället för att sitta där och ta en öl eller två till så begav vi oss tillbaka till motellet via en bensinmacks ölrum och spelade kort tills det blev för kallt att sitta ute.

Imorgon är det iväg till ett nytt ställe. Moab, Utah. Och där ska vi kolla på bågar. Inga motorcyklar… Bågar av sten… Jag visar imorgon…

Damm i dubbel bemärkelse

I morse lämnade vi Flaggstaff och kommer nu att sova på nytt ställe varje natt ett tag. Vi var först vid Glen Canyon-dammen. Efteråt fortsatte turen till Paria movieset. Vi avslutade i Kanab. Nu är vi i Utah.

Vi har alltid en samling på morgonen där det gås igenom dagens rutt. Saken man ska lägga märke till längs vägen och sådana saker. Idag körde vi genom Navajo nation på väg norrut.

Efter ett kort stopp vid Marble Canyon (som inte innehåller någon marmor alls) för att fotografera utsikten och begrunda geologiska lagerföljder så begav vi oss till Glen Canyon Dam. En av USAs mäktigaste dammbyggen. Den har dämt upp en hel canyon sedan 1965 när den var färdig. Den ligger längs Coloradofloden och avvattnar ett område som är lika stort som halva Sverige. Detta har resulterat i att flera djurarters miljöer har förändrats eller försvunnit helt. Vilket gjort att de har försvunnit helt enkelt. Men å andra sidan har den nya miljön lockat till sig flera andra arter, som till exempel vithövdad örn, fladdermöss, svalor och vattenfåglar.

Efter en snabb lunch gick sedan färden till Paria movieset. Det besöket var bara möjligt om det inte regnat. Vägen dit blir nämligen väldigt lerig om det är det minsta fuktigt. Idag var det bara väldigt dammigt. Filmen nedan är från ett bar mindre dammiga sekunder av bilfärden.

Varför heter det då ”movieset” när det ligger helt ute i ödemarken och är av samma sorts geologi som Painted Desert som vi besökte för några dagar sedan? Därför att ett flertal westernfilmer spelats in där. Bland annat ‘The outlaw Josey Walsh’ med Clint Eastwood. Det fanns inga kåbåjsare där idag. Men det var inte mindre magnifikt för det.

Det röda längst upp består av Navajosandsten och vittrar inte lika lätt som den porösare sten av ler och siltmaterial som ligger under. Det randiga består av olika mängder järn som fällts ut i stenarna. Allt det randiga tillhör samma formation och kallas Chinle Formation. Här kan man även hitta mindre bitar av förkislat trä. (Och här får man plocka det. Jag har ju samlat sten till min och till några vänners samlingar. Och frågar du om jag plockat på ställen där det eventuellt inte är tillåtet kan jag tyvärr varken bekräfta eller dementera det.) De röda klipporna högst upp kallas Vermillion cliffs på grund av sin röda färg.

Här är ett tydligt exempel på att hård sten skyddar mjuk sten undertill. Efter beundrande av landskapet och stenplockande begav vi oss till Kanab. Staden är till största delen bebodd av mormoner. Idag är det söndag så i stort sett hela staden är stängd. Det finns ett fåtal butiker öppna. Men här är väldigt fint. Kanab är populärt i film och TV-branchen och många filmer och serier spelas in här. Vi tre chaufförer gick en tur i sökande efter att äta middag.

Efter att bara hittat stängda ställen och ställen som visserligen var öppna, men för dyra för vårt tycke, gick vi genom stan. Långt. Tills vi hittade ett par som hade en karta över restauranger. Hade vi gått åt andra hållet från början hade vi hittat en hel del matställen. Vi hamnade på Pizza Hut. Jag fick fel pizza och köket var rörigt. Så jag fick min mat gratis. Det är helt ok säger plånboken. Imorgon blir en lång dag. Vi kommer att åka till Bryce Canyon.

Genom titthålen

Jag fick en kommentar på Facebook på mitt förra vlogginlägg. Jag tog tag i det och flummade mig igenom några minuter i soffan.

Kommentaren från Felix löd: ”Tjabbla om: Problematik som kan uppstå när personer försöker återspegla sin ”grandiosa” självbild på sociala medier.” Jag vet inte riktigt om det var det jag pratade om. Men det är i samma område i alla fall. Håll till godo.

 

Och om det finns något ni gärna vill höra mig prata om så kommentera gärna. Det är rätt så svårt att komma på egna ämnen. Det är lättare att svara på en fråga. Eller frågor. Ju fler desto bättre.

Underverk och pasta

Ibland händer det att man lyckas med något som man ödmjukt kan kalla för ett litet mirakel på spisen. När man lyckats med detta konststycke mer än en gång kan man om man är snäll dela med sig till omvärlden hur man gjorde. Jag är snäll. Varsågoda: ett vegetariskt recept.

Ta fram en gryta och koka vatten till sån där bred platt pasta som jag inte kommer ihåg vad den heter. Ju bredare desto bättre tycker jag.

Ha en bra stekpanna och använd på den till en början valfritt stekfett. Hacka rödlök och vitlök och släng på när stekfettet är bra och bubblande på pannan. Skvätt sedan på lite tomatpuré, chilisås och en liten plutt med sambal oelek. Därefter finhackad paprika och ännu mer finhackad cocktailtomat. Släng också i basilikablad som man rycker loss från en planta. Låt steka en stund. Under tiden så kapar man halloumi i munsbitstora bitar och slänger på dessa också efter en stund. Sen på med en eller två nävar spenat. Därefter häller man på grädde. Inte för mycket, men inte för lite heller. Salta och peppra. Det finns en risk att det kan bli lite för salt med halloumi i och i så fall kan man ringla lite flytande honung över under tiden man rör runt. Jag gjorde det. Till sist kan man om man vill strössla lite parmesan över alltihop och röra runt en sista gång.

20130419-194030.jpg

När sen såsen och pastan är klar häller man den ena över den andra. Vi hade lite vitlöksbröd till och lite extra spenat och tomat samt parmesan som var kvar efter matlagningen. Vi drack vin till och njöt dessutom av varandras sällskap till maten.

20130419-194047.jpg

Så se till att ha hemma:
1 röd paprika
Ett par klyftor vitlök
Ca 8 cocktailtomater (fler om ni vill ha vid sidan om sen)
1 halloumi
1 påse spenat
1 basilika
1 parmesan
1 påse bred pasta
Salt
Peppar
Sambal oelek
Tomatpuré
Chilisås (inte ett måste, jag tog bara i lite grann för att få slut på flaskan)
Flytande honung

Jag gjorde en jordmacka

Det finns ett fenomen som heter Earth Sandwich. Ett kulinariskt äventyr där själva jorden blir pålägget mellan två brödskivor. Jag gjorde min egen variant.

Först en förklaring på vad detta fenomen är för den som inte vet.

Men eftersom jag bor i Sverige (eller Norden för den delen) så är detta omöjligt. Detta eftersom vår motpunkt på klotet befinner sig en bra bit utanför Nya Zeeland, mitt ute i Stilla Havet. Och jag ville inte bege mig till Madrid som de flesta andra europeer som tar itu med detta projekt. Och dessutom så gör jag väldigt sällan sandwichar för den delen heller. Jag kör nästan helt och hållet efter konceptet: Bröd-smör-pålägg. Så jag gjorde såhär:

Steg 1: Köp bröd och välj ut en av mackorna för hedersuppdraget. Köper ni oskivat bröd så skiva upp hela brödet och välj ut den finaste. Eller fulaste. Jag valde skalken för den äter ändå ingen.

steg1

 

Steg 2: Bred på valfritt smör eller margarin. Vem är jag att bestämma vad som ska användas. Jag använde bregott för det har vi två paket av i kylskåpet av någon anledning. Tag sedan foto utan att vänta på att bilden ska bli skarp.

steg2

 

Steg 3: Här kommer den knepiga biten. Tanken är ju att man ska lägga pålägget ovanpå mackan. Det krävs lite finurligt tankearbete här med tanke på att det är hela jorden som ska läggas på mackan och vi dessutom befinner oss på den nordliga delen av klotet. Men i rymden (förutom att ingen kan höra dig skrika där) så finns varken upp eller ner. Därför kan man säga att vi lägger pålägget ovanpå mackan genom att vi applicerar det smörtäckta brödet underifrån. Eller rent praktiskt… Lägger mackan upp och ner på marken. Såhär:

steg3

 

Nu har jag skapat en jordmacka. Otroligt stort känns det. Jag tror att detta fantastiska spektakel kommer att få turister att vallfärdas till Kvidinge. Turistnäringen kommer att blomstra. Matöppet kommer börja sälja vykort inte bara föreställandes monumentet utan också mackformade postkort som man kan skicka till släktingarna där hemma. Det finns en cykelväg en bra bit bakom vår trädgård. Där får man sätta upp kravallstaket och kikare som kostar en femma att titta i.

tadaa

 

Eller så har kråkorna redan ätit upp den under tiden jag skrev det här. Jag måste gå och kolla…

Jodå. Den är väck. Typiskt… Men det var kul så länge det varade. Mackan låg i alla fall på dessa koordinater: 56.1351°, 13.0370°

Om ni undrar hur jag vet detta så är det så att den sajt som gjorde hela den här Earth Sandwich-grejen till en grej (www.zefrank.com) har ett verktyg som man kan använda för att hitta motpunkten till var man än befinner sig.

Nu ska jag ut och beskylla ett gäng fåglar för att ha förstört den framtida turistnäringen för den här byn.

 

Ungkarlsmat

Det händer nog oftare än jag vill erkänna, även om det nuförtiden inte är ofta alls. Den där ungkarlsmaten som är den ensamme mannens paradrätt. För många är det köttbullar och makaroner. För andra är det varma mackor. Det är ingen av dem jag hänfaller åt när jag djupt nersjunken i någon hobby för sent upptäcker att tiden förflyter utan att jag är medveten om den, och överraskat inser att jag snabbt måste äta något innan jobb eller annan aktivitet. Min självklara ungkarlsmiddag är Chorizo (eller annan korv) med potatissallad och ketchup. Det är inte världens godaste men det känns som det är mer rekorderlig mat än köttbullar och pasta i alla fall.

Jag får se till att komma på något gott att äta imorgon och sätta mat och sov-klockan så att jag inte glömmer bort tiden igen. För även om korv och potatissallad är helt OK så är det inte så gott två dagar i rad.

Följ min blogg med bloglovin

Nästan en hel vecka. And counting.

Det har nu gått sex dagar utan att jag ätit sötsaker. Däremot så har jag ätit saker som innehåller socker ändå som kompensation. Med det sagt så tror jag ändå det är bättre med fem clementiner än en påse chokladkulor. Jag har druckit mineralvatten och kaffe och lite mjölk. Jag funderade idag på o jag skulle köpa en liter juice men slogs av minnet att en liter bravo apelsinjuice innehåller mer socker än en liter coca cola. Så det blev ingen juice.

Min favoritjuice är granatäpple. Det ska vara ett visst märke, jag kommer inte ihåg vad det heter, jag känner igen det på förpackningen. Läser man innehållsföreteckningen så står det kort och gott: Granatäppeljuice. vatten.

Jag har inte känt av ett enormt sug efter socker men det kan väl förklaras med att jag får i mig socker via frukt och mat. Det gör väl att man inte får nån abstinens. Det enda jag har märkt av i ändrat beteende är att jag inte dreglar vid godishyllen som jag gjorde de första dagarna. Stod där och undrade vad fan jag gett mig in i. Det blir kanske återfall där jag kommer stå där och tråna…

Men jag är bestämd. Inget godis förrän andra december.

Följ min blogg med bloglovin

Landet brunsås

Vi brukar kolla på SVTs program Landet Brunsås. Som tur är finns det play på nätet annars hade jag missat det helt. Jag har ingen aning om vilken dag eller tid det ”egentligen” går.

Landet brunsås är ett bra program på ett flertal sätt. Programledarna, Lotta Lundgren, Eric Haag och Henrik Schyffert, tar upp både på ett informativt och kul sätt vi svenskars matvanor och vårt förhållande till dem. Vår matindustri och vår matkultur. Det är ett väldigt kul, informativt och aha-känsle-program.

Visst, det kan bli lite långrandigt när Schyffert ska ha sin lite för långa ensam-i-rutan-monolog i mitten av programmet. Men det är väl en smaksak…

En sak som slår mig varje gång jag ser ett program är det utmärkta musikläggningen. Soundtracket, om man får kalla det det, är fantastiskt. Jag tog mig friheten att från programmets sajt, där musiken listas, ställa samman en liten spotifyspellista. Den är inte komplett och inte helt korrekt. Vissa artister envisas ju med att inte finnas på spotify, därför blev det The Silver Beetles istället för The Beatles till exempel. Vissa låtar fattas helt. Men i alla fall så är det en riktigt bra musiklista. Från ett riktigt bra tvprogram.

Spotifylistan: Landet Brunsås

Om ni bara ska se ett program, se det första…

Följ min blogg med bloglovin

Vad blir det till middag?

För länge har jag varit lite lat när det kommer till matlagning. Det är inte så att jag inte gillar det men det har varit brist på inspiration och fantasi. Och ork… Leona var i början av vårt boende i Helsingborg veckopendlande till Kristianstad och då åt jag middag på jobb eller enklare rätter.

När Leona började bo hemma igen så har hon tagit huvudbördan i köket. Eller, fått ta den, rättare sagt. Jag har antingen inte tänkt på att det ska lagas mat förrän jag är hungrig och vill ha något omedelbart eller så har Leona planerat något jag inte vet hur det ska göras och… Jag slutar här innan de dåliga ursäkternas kavalkad sätter igång på allvar. Jag borde laga mer mat.

Jag vill gå en matlagningskurs. Mest för att lära mig vad som händer om jag gör si och så och varför. Men det är lite brist på såna kurser. Det är mest: Lär dig laga de här tre indiska rätterna. Eller: Lär dig laga den här thailändska måltiden. Det är inte det jag är ute efter. Det får helt enkelt bli trial and error som får fungera.

Idag jobbar Leona eftermiddag och jag är ledig. Hon kommer hem vid åtta och då kommer jag redan ha ätit. Men kvar kommer det finnas Quorn- och kikärtspanna med äpple och valnötter. Det låter gott. Hoppas det blir det också. Nu ska jag ut i köket.

Följ min blogg med bloglovin