I gudarnas dal.

Valley of the Gods var sista stoppet på dagens utflykt. Vi lämnade klockan åtta i morse och var hemma strax efter sex. En lite över tio timmar lång skoldag. Det är lite slitigt, men samtidigt vill jag inte ha dem kortare. Inte här.

OBS: Internet här är riktigt dåligt. Jag har försökt ladda upp bilder men det verkar inte funka. Igår tog det jättelång tid för varje bild, och idag har jag försökt tio gånger med första bilden och tappat tålamodet. Att gå igenom detta med alla bilderna gör jag inte. Jag lägger upp bilder från idag när jag är på en plats med bättre internet. Troligtvis söndag eller måndag. Tills dess så länkar jag till vettig sajt för varje lokal, så kan ni klicka på den om ni vill veta hur det ser ut.

Första stoppet (efter matinköp) var Butler Wash. Det är ett område där vatten urholkat klippsidorna och Anasazikulturen gjort bosättningar i alkoverna. Dels har de gjorts ur en skyddsaspekt, dels så är det svalare på sommaren och varmare på vintern. Men även dessa bosättningar övergavs någon gång i slutet på 1200-talet.

De ljusgula klipporna har eroderats av vatten. Eftersom de består av kalk till stor del och ligger i lager ar vatten trängt igenom berget tills det har kommit till en hårdare bergart. Då har det letat sig utåt istället för neråt. Därför har linsformade alkover skapats. Lagom stora för en indianbosättning

Efter det for vi till Natural Bridges National Monument. Som ni såg i förra inlägget så har San Juanfloden meandrat och eroderat bort berglager i flera miljoner år. När svängarna kommer för nära varandra så slits den tunna remsan och floden tar en närmre väg. På Natural Bridges har de undre lagren eroderats bort och skapat broliknande formationer. Vi klättrade ner och fick både se den från sidan och underifrån. Det är en imponerande plats.

 

Vi for vidare och befann oss strax vid Muley Point. En utsiktsplats där man kan se San Juan River ringla sig genom Goosenecks från en högre höjd. Man kan också se Monument Valley i fjärran. Det hårda översta lagret eroderar inte lika snabbt som det undre. När det smulats sönder tillräckligt djupt och vikten blir för stor så knäcks kanten av det övre lagret av i fyrkantiga bitar på storlek av en genomsnittlig studentlägenhet. Det ser ut som om jättar lagt sina tärningar längs kanten.

 

Vi slutade med några stopp i Valley of the Gods. En rödsandig öken med liknande formationer som i Monument Valley. Jag vet inte varför det heter som det heter. Men med lite fantasi kan man tycka att några av de formationerna som finns längs bergstopparna ser ut som stora humanoida skapelser som tittar ner på en. Vägarna var sliriga och dammiga och slingrade sig längs bergskanterna. Det var riktigt kul att köra. Jag fick dock tömma större delen av min bil. Den är lite lägre än de andras bilar. Vikten behövde minskas och därför satt bara jag och Ida i bilen och skrattade när vi halkade och skuttade omkring längs vägarna.

Ikväll har vi ätit pizza vid lägerelden och druckit några öl. Både gitarr och munspel har gjort sig till känna och det har varit en riktigt trevlig kväll. Imorgon åker vi på vår sista exkursion. På söndag är det resdag tillbaka till Tempe, och på måndag har vi tenta och kursavslutning. Det har gått fort.

Kära konsertbesökare

Det kanske är jag som är känslig. Jag har ett problem när det kommer till två eller fler ljudkällor samtidigt. Men vi måste ändå ta ett snack.

När jag lyssnar på radio eller ser på tv och någon sätter igång en annan ljudkälla nära så att de olika ljuden så att säga krockar tycker jag det är oerhört jobbigt. När människor pratar i munnen på varandra på var sin sida av mig tycker jag det är jobbigt. Det är något med informationsintag tror jag. Jag har svårt att skärma av och bara fokusera på det ena. Detta är ett litet problem. Om någon lyssnar på radio när jag ser på tv ber jag personen ta på sig hörlurar. Om folk talar i mun på varandra ber jag dem prata en i taget.

Men så kommer man till det offentliga rummet.

Igår var jag på konsert på Kulturdagarna i Kristianstad. Christian Kjellvander, en av mina favoritartister, spelade för en, tyvärr, liten folksamling. När det kommer till konserter av mindre kända artister på stadsfestivaler eller liknande så lockar det olika typer av människor.

  1. De som är fans till artisten ifråga och jättegärna vill se artisten framträda.
  2. De som är nyfikna och tänker att om man bokat en artist till huvudscenen klockan 22 en lördag så är det inte vilket blaj som helst och det kanske kan vara värt att lyssna på.
  3. De som går dit för de inte har bättre ställen att vara på, och pratar och stimmar och har sig i total respektlöshet för andra i publiken, men främst för artisten.

Jag tänker nu komma med några förslag för framtida konsertbesök.

Om du absolut måste förklara något för din vän, men tycker att ljudet från scenen är för högt. Försök inte överrösta musiken. Gå längre bort. Förklara färdigt. Kom tillbaka. Lyssna och njut.

Om din telefon ringer. Svara inte. Du är på konsert. Kan det vara viktigt? Gå längre bort och svara. Stå inte vid sidan av en som lyssnar på musiken och skrik i din telefon att det är svårt att höra på grund av hög musik. När du gått längre bort och sedan avslutat ditt viktiga samtal. Kom tillbaka. Lyssna och njut.

Om du bara vill ha lite bakgrundsmusik till ditt grabbgängs trevliga kväll när ni skojslåss och berättar roliga historier för varandra. När ni vill ha ett soundtrack till ert bröliga umgänge. Gå nån annan stans. Eller stanna hemma och sätt igång er ljudanläggning och stör inga andra. Bristen på respekt för medmänniskor som faktiskt vill lyssna på musiken är något ni måste jobba på. Och tro mig. Det märks från scenen också. Speciellt när folk står lite glest en lördagskväll i Kristianstad. Ni märks. Ni märks för ni låter. Gå hem. Eller ännu bättre. Lyssna och njut.

Till Christian Kjellvanders heder igår ska jag tillägga att grabbgänget med kepsarna bak och fram som jag störde mig på igår tystnade efter halva konserten. Jag tittade dit och de stod. De lyssnade. Och banne mig. Det såg ut som de njöt.

Har du som läser detta aldrig hört talas om Christian Kjellvander? Jag bifogar något från Youtube.

 

En till missad konsert

I slutet av förra året kom jag på den briljanta idén att köpa biljetter till Adele i Köpenhamn till Leona i julklapp. Men jag satt där och var nära att trycka på ”köp” när något i bakhuvudet sade åt mig att vänta. 

Det var tur att jag lyssnade annars hade jag köpt dyra biljetter till en konsert vi inte hade kunnat gå på. Vi är på semester på Irland då. Men Adele försvinner förhoppningsvis inte och det kommer fler tillfällen.

Så igår satt jag och kollade runt på youtubevideor och kom att tänka på Postmodern Jukebox. Hade de gjort något nytt? Om de hade! Jag älskar verkligen deras koncept. Ta nya låtar och få det att låta oldschool. Exempel:

Det kom upp en annotering. Scott Bradlees Postmodern Jukebox kommer till Europa. Köp Biljetter. Javisst ska jag göra det tänkte jag. Jag följde länken. Till min glädje såg jag att de kommer till Malmö. KB. Jag skulle gå in och köpa biljetten när det slår mig…

Det är samma dag som Adele.

För övrigt gör de den bästa versionen av Radioheads Creep jag någonsin hört. Även om Amanda Palmers ukuleleversion också rockar.

AGERA MED MUSIK

I söndags deltog jag och Basse samt våra instrument i AGERA med Musik i Förslöv. Det var glest i stolarna men fullt av kärlek i rummet.

För några månader sedan blev vi tillfrågade om vi ville ställa upp på en stödkonsert för människor i utsatta situationer. Det fanns inget tvivel. Klart att vi ställde upp. Det finns så mycket mörker och elände i världen och vissa dagar känns det som om det sprider sig. Andra dagar känns det som om kärleken och omtanken och den allmänna respekten för andra ändå kommer att segra i slutändan. Jag hoppas det. Om jag kan hjälpa människor med att sitta på en scen och sjunga så gör jag det.

mugshot on stage

AGERA är en förening som gör en massa bra grejer. Läs om dem HÄR. På grund av en vinter som överrumplade hela Skåne så blev det lite ont om folk i söndags. Men vi lyckades ändå samla ihop nästan sju tusen spänn. Nu kanske ni tänker att det inte är så mycket. Men med tanke på hur få som kom, så är det mycket kärlek i de slantarna. Många bäckar små och allt det där. Gå in på AGERAs sida och läs. Gör det.

Passa också på att kolla in Kulturcentralen i Förslövs sida. Det var en fin lokal att spela i och de verkar ha en hel del i görningen. Den hittar ni HÄR.

För er som missade spelningen på grund av väder, geografi eller annan giltig anledning så är det ju tur att någon filmar. Jag har fått dessa filmer och har lagt upp dem på Youtube. Håll till godo.

Så vill jag bara avsluta med att säga detta. Det sprids så mycket rädsla och irritation som sedan som en visklek så förvrids missuppfattningar till falska sanningar som sedan bara verkar tas för givna. Lita inte blint på löpsedlar eller facebooklänkar eller på Berra på jobbet som känner en kille som vet nån… Våra sinnen är lätta att fylla med förtvivlan och då blir det lätt att man stänger sig och har taggarna utåt. Och det är lätt att det blir ett vi-och-dem. Lyssna till era hjärtan. Vi är alla människor. Vi är alla rädda för elände och krig och vi blir alla drabbade av samma regn och snålblåst. Var en medmänniska.

Opera

Ett operahus är ett imponerande bygge och inget för den höjdrädde. I alla fall inte om man fått platser på de översta balkongerna. Men det låter bra.

Det reagerade jag på. Ljudet från scenen färdas ut så att alla han höra allt. Till och med dansarnas små dunsar och hasanden när de far omkring i synkroniserat svängom. Det är imponerande röster. Imponerande musik och en klassisk berättelse. Men jag blev inte så gripen som jag trodde att jag skulle kunna bli.

Historien om Orfeus och Eurydike handlar om paret där kvinnan plötsligt dör och änklingen håller på att förgås av sorg. Då dyker Amor upp och tycker synd om mannen och erbjuder honom att få lov att gå ner till dödsriket för att hämta hem sin kärlek. Han måste ju givetvis klara tre prov på vägen ner. Och när han sedan hittat sin hustru får han inte titta på henne förrän de är tillbaka igen. Och han får inte berätta varför han inte får se på henne. Hon blir ju misstänksam. Varför är han så sträng? Vilken hemlighet är det han döljer? Och Orfeus blir svag när hans hustru lider och vänder sig om och möter hennes blick och då dör hon igen.

Men Amor är en lurig jävel. För det var ju bara ett test på Orfeus kärlek alltihop så in genom dörren kommer Eurydike ändå. Och Orfeus blir så glad så glad. Men eftersom det är en grekisk tragedi så kan det ju inte sluta lyckligt. SPOILER ALERT: Eurydike dör igen.

Slut.

Vi blev förvånade att föreställningen inte var så lång. En och en halv timme bara. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och drack nån öl och lite vin i hotellbaren och pratade. Det var trevligt.

Jag vill definitivt se en opera igen. Alla ingredienserna var där till att hänföra mig och sätta mitt hjärta i halsgropen. Men det var inte riktigt blandat rätt. Inte riktigt tillräckligt mycket av något. Svårt att säga vad. Jag är novis när det kommer till att uppskatta opera. Så jag kan säga att det var bra. Det var kul. Det var en upplevelse.

Äntligen semester

Den känns alltid så långt borta. Och man börjar räkna dagar som en unge inför julafton när man känner att den är annalkande. Igår räknade jag timmar på jobbet… Det är semester.

Man kan kalla det hemester också men det är inte riktigt sant. På måndag åker jag och Leona till Stockholm i några dagar. Det blir första gången för mig i huvudstaden och jag vet faktiskt inte vad jag ska vänta mig. Men jag ser verkligen fram emot att komma dit. Leona har bott där så hon kommer visa mig hennes Stockholm och så ska vi träffa några vänner till henne på middag. Jag har ett par gymnasiekompisar boende i Stockholm som jag lovat att hälsa på i ett gäng år nu. Man kanske skulle höra av sig till dem…

Efter Stockholm så går det ett par dag innan vi beger oss till Köpenhamn. Vi ska se Efterklang igen. Det ser jag fram emot. Med tanke på hur bra de var sist. Dagen efter vi kommer hem är det konsert i Helsingborg. First Aid Kit och Mando Diao. Man hoppas på fint väder på Sofiero.

Semestern börjar dock med att jag och Basse a.k.a Mugshot, spelar på el Greco ännu en gång. På lördag vid sex-sju-tiden lirar vi skön musik. Så dyk upp!

Andra saker vi ska göra i sommar är att besöka loppisar och andra små kuriosaställen och hitta möbler och ting till vårt hus och trädgård. Vårt lusthus är för tillfället möblerat med ett slitet gammalt skrivbord och en köksstol. Vi vill ju kunna umgås därute.

Men det skönaste med den här semestern är också att den är så öppen. Oplanerad. Fri.

Nu ska jag ut i trädgården och njuta av min ledighet.

Monster med covers

Ibland älskar jag verkligen internet. Okej… Jag älskar internet nästan alltid, men när man hittar sådana här filmer älskar man det lite mer. 

En holländsk konstnär och grafiker som heter Kristof Luyckx har gjort en del musikvideor och reklam och har en massa annat i sin portfölj. Men det som jag hittade var hans små kortfilmer om monster som gör covers på sina favoritlåtar.

Och den bästa av dem alla.

Vill man se mer av vad Kristof har gjort (vilket man kanske bör för det är fina grejer) så hittar man det på hans sajt som heter just Kristof Luyckx

 

Så sjukt taggad

I morgon kommer det vara första gången på väldigt länge som Mugshot åter igen sitter på scen. Jag ser verkligen fram emot det.

Klockan sex är det sagt att vi ska börja lira. Jag räknar timmarna. Jag är så otroligt peppad över att vi äntligen kommer igång igen. Jag har saknat det mer än vad jag trodde att jag gjort. Det var cirka två år sedan vi körde vårt sista set. Jag kommer inte ens ihåg var det var eller exakt när. Skit samma egentligen. Vi har planer för i sommar och i höst. Vi ska spela in några låtar och bränna en hel del skivor som vi kan både ge och skänka bort. Vi har också en förhoppning om att innan sommaren är slut ha lagt upp en eller ett par låtar på spotify. Men nu går jag händelserna i förskott…

I morgon plockar min vän Basse upp mig och så kör vi in till Ängelholm och sätter oss och fixar och donar lite grann med ljud och sånt. Och sen kommer det bli en askul kväll. Vi har gott om nya låtar. (Nya för oss. Vi har inget eget material än.) Vi har kvar en hel del av våra gamla favoriter också.

Så kom till el Greco i Änglholm i morgon och lyssna. Ät gott. Drick gott. Njut. Ha kul. Det tänker jag ha.

Musiktips

Jag har inte kollat så mycket musikvideos sedan Mtv slutade spela musik. Men ibland går man loss och grottar ner sig några timmar på Youtube. Och då kan man hitta sånt här:

Jag vet att jag är lite sent ute, men igår upptäckte jag Birdie. Här med en cover på Phoenix 1901. Videon är riktigt bra och alla Harry Potter-fans känner väl igen Luna Lovegood? Jag lyssnade på fler låtar med Birdie och alla är riktigt bra. Hon gör bland annat en riktigt bra cover på Bon Ivers Skinny Love också. Kolla upp den.

Genom att klicka vidare hamnade jag framför några videos av Ed Sheeran. Den här videon är riktigt vacker. Och låten är riktigt bra också.

Nästa video är inte så mycket en video som det är ett foto som sakta blir tydligare. Så är det ju när det inte hittas en officiell video och fans får för sig att de då får göra nåt eget. Det finns gott om låtar av Angus & Julia Stone som det finns officiella videor till men det var denna låten som fick mig att bli lite småförälskad i musiken. Så det jag rekommenderar är egentligen att sätta igång låten, luta sig tillbaka, blunda och bara njuta i några minuter.

http://www.youtube.com/watch?v=bj905HtsB-g

Junip är ett nytt svenskt projekt med Jose Gonzales bakom mikrfonen bland annat. Här fastnade jag lika mycket för videon som jag fastnade för låten. Den är vacker och obehaglig samtidigt. Det är första delen. Andra delen av ”filmen” är en annan musikvideo som man lätt hittar om man söker på Junip på Youtube.

Fyra musikvideos serverade. Varsågod! Lyssna och njut.

Mugshot återuppstår

För några år sedan spelade jag och en god vän tillsammans på krogar, fester och uteserveringar. Det var en enkel uppsättning. Två män, gitarr och munspel. Men som så många goda ting rann det ut i sanden efter ett tag.

Men nu är tiden mogen för oss att som dynamisk duo resa oss ur vår egen aska som en slags fågel fenix eller komma in i en andra andning eller vad man än kan kalla det. Man kanske kan tacka våra vänner som fått barn. Vi ska spela på en namngivning på söndag. Det gav oss en anledning att träffas och spela ihop igen. Och så mindes vi hur jävla bra vi var. Och fortfarande är. Vi spelade in ett par låtar i mitt och Leonas lusthus och beslutade att det skulle göras mer. Så föddes idén om: Mugshot ”the lusthouse sessions”.

mugshot cover

 

Filerna spelas i ett eget fönster eller nåt sånt. Det är ett kärt besvär med tanke på hur bra det blev. Vi satt efter en god grillad middag och med några öl i kroppen och beslutade oss för att spela in. Vi spelade in på min telefon som låg på stolen bredvid mig. Ljudet är inte det bästa men det är gott nog. Vi är båda väldigt nöjda med resultatet.

Vi har planer på att spela på nåt ställe eller två i sommar och har redan ett flertal nya låtar som vi ska öva på.

 

Halo

don´t think twice