Det är mycket country nu

musik, radio, tv, youtube

Det har börjat en ny tvserie som jag varmt kan rekommendera. Om man gillar country. Och gör man det inte så kanske man blir frälst.

Nashville. Så heter den. De två huvudpersonerna är Rayna James, countrydrottningen som har nått stiltje i både karriär och privatlivet. Spelad av Connie Britto som tidigare spelade den rödhåriga receptionisten i Spin City som Michael J Fox var förtjust i. Och Juliette Barnes, countrystjärnskottet från en strulig bakgrund som tycker att det glittriga paketet som skivbolaget marknadsför henne som börjar sitta illa när hon kan och vill så mycket mer. Spelad av Hayden Panettiere, tidigare känd som cheerleadern med läkekrafter från Heroes.

Dessa, och en massa andra briljanta skådisar/sångare och en bra story och bra musik gör det till en serie väl värd att se. Två av sidokaraktärerna som jag gillar mycket är Scarlett och Gunner. De jobbar på ett countryhak och en kväll med öppen mic får de ett erbjudande… Efter den här sången:

http://www.youtube.com/watch?v=gAI_1FsJ8rE

Vill man inte titta på amerikansk dramaserie men vill njuta av bra countrymusik ändå kan jag alltid rekommendera Country i p4 med Kalle Oldby. Utmärkt lyssning och stor variation på bra musik.

Men jag avslutar ändå med en till låt från Nashville…

http://www.youtube.com/watch?v=zez288nd054

Morgonpasset Sommar och något helt annat.

radio

I år har P3 misslyckats med morgonpasset sommar.

Rikard Diego och Emma Knyckare och company känns som flera timmars krystade försök till humor. Tävlingarna är menlösa. Visst, det ska vara enkel underhållningsradio men ändå… Slappna av… I fjol var morgonpasset sommar otroligt underhållande utan att det lät ansträngt.

Jag vet inte vad jag ska fylla mina morgnar med nu. Jag brukar lyssna på P3s morgonprogram men jag blir bara irriterad och uppgiven. Ni kan krysta och anstränga er så ni svettas salt, ni kommer inte att underhålla mig.

Som tur är finns det riktigt bra P3program. När jag satt och pysslade igår lyssnade jag på ett par podsändningar av Institutet. Kolla upp det för det är riktigt underhållande och faktiskt också lite lärorikt. Visste ni att humrar kommunicerar genom att kissa på varandra? Visste ni att NASA har 25 pers anställda för att lukta på saker som ska skickas upp i rymden? Inte? Lyssna här : Institutet i P3

Följ min blogg med bloglovin

Va e frekvensen Kent?

kul, radio

Okej. En dålig REM-referens senare så ska jag berätta om min gårdag. Jag var ju inbjuden som gästsidekick i programmet Hallå Skåne i P4 Kristianstad. Som också tidigare nämnt så sträcker sig mina tidigare radioerfarenheter till eftermiddagssändningar på söndagar i lokalradio. Och oj vilket annat tempo det är. Jag borde inte vara förvånad men det var en hel del att hålla koll på. Alltså inte för mig. jag skulle bara sitta där och vara mitt vanliga charmiga jag. (Min kollega har hängt upp sig på att jag tydligen sade att jag är som en romersk kejsare. Det kanske inte är så charmigt.)

För er som inte lyssnade så missade ni snack och inlägg om Stadsfestivaler, tågbanor i Hässleholm, sjöräddningen, Quidditch, Hanne Boel och Jacob Karlzon som skulle uppträda på Jazzfestival.

Tre timmar går väldigt snabbt när man har kul och umgås med trevliga människor. Här är en bild på mig och Malin Nilsson som är programledare för programmet. Jag har inte en telefon av senaste modell så det där med sikte och självporträtt är mer gissning och tur än skicklighet.

Jag tänkte egentligen göra ett lite flådigare inlägg men länkar och allt men mitt nätverk hemma och strömförsörjningen till min dator är båda helt struliga så jag får skriva från bakom en brandvägg på jobb på min lunch. Därav inga länkar. Men folk vet hur man googlar nuförtiden. Hallå Skåne i P4 Kristianstad. Kolla upp.

Följ min blogg med bloglovin

funderingar, musik, radio, youtube

När jag hör en viss typ av musik kan jag tänka: ”Undrar vad Mozart hade tyckt om detta?”

Mozart, har jag fått för mig var en klassisk kompositör som tänkte lite grann utanför lådan och kanske också var sådär lite wild och crazy. Och häromnatten hörde jag en sång på P3 som jag tänkte att: Den här! Den här låten hade jag velat ta med mig till mitten av slutet av sjuttonhundratalet. Sätta Mozart på en bekväm soffa och plocka fram en sån där klassisk Boomblaster, ställa den på ett bord och nicka menande mot kompositören och säga: ”Nu du Amadeus. Nu vill jag ha din ärliga åsikt. Gillar du detta?”

Speciellt efter 2 minuter och 27 sekunder. Så länge ska stackarn hålla ut…

Nu är det ju inte så att jag dagligen går runt och tänker på hur jag genom tidsresor ska terrorisera klassiska kompositörer, men det är en intressant tanke. Vi kan ju uppskatta musik från det förflutna av sedan länge döda musiker och kompositörer. Skulle de kunna njuta av musik från framtiden av väldigt avlägset ofödda musiker?

Följ min blogg med bloglovin

Det måste vara radion.

allmänt, kul, radio

Året var 1998 tror jag. Året då jag och min kompis Björn först intog den lilla studion i Höganäs Närradio 104.9. Jag minns att studion luktade spånplattor, lite fukt och gardiner man köper på loppis. Men vi hade väldigt kul som bara ett par sjuttonåriga grabbar kan ha i radio. Vår introlåt där vi frenetiskt lekte med pitchen, för att det var kul. Vårt namn: Kulör, för er med färgradio, för att det var kul. Att vi kunde fylla ett helt program om att sända radio stående bara för att stolarna en dag var borta. För att det var kul. Vi spelade dragspel till varandras dikter. För att det i våra ögon var hysteriskt kul.

Vi spelade nästan bara punk och the doors. Jag hade också börjat bygga min skivsamling, så sakteligen expanderades utbudet av musik för de som orkade lyssna på oss då på söndagseftermiddagarna. Men vi hade inga lyssnare… Inte vad vi visste om. Vi hade gjort ett taffligt försök precis i början med att bli profeter i vår egen hemstad, men det slutade med en fest där dryga typer berättade för oss vad programmet borde handla om. Gör ett eget program då, tänkte vi och sket sen i om någon lyssnade. För vi hade kul.

De åren jag och Björn sände radio var skitkul. Vi hade tre program genom åren. Först Kulör, där vi också drog med min klasskompis Eva efter ett tag. Sen hade vi Alternativ tretton. (Vårt totalmisslyckande med att nå ut till den breda massan) Där spelade vi efter ett tag nästan bara Winnerbäck, Sundström och Demian. Och till sist sände vi OBS!scen. Vårt experiment där vi skulle bli avstängda från radion. Det rann ut i sanden. Vi tröttnade.

Det var en väldigt massa år sedan, men radion har sedan dess alltid haft en varm plats i mitt hjärta. Jag lyssnar väldigt mycket på radio och nu efter flera års tjat kan jag också lyssna på radio på jobbet. Det skulle bara dras över 80 meter kabel först. Och för ett par månader sen fick jag ett mail från P4 Kristianstad och idag ringde de mig.

Jag är så glad. Den 8:e juli ska jag vara bisittare eller sidekick i Hallå Skåne i P4. Jag ser väldigt mycket fram emot det.

Följ min blogg med bloglovin

Ett program utan slut sökes

allmänt, funderingar, radio

När jag och Leona går och lägger oss tar vi ofta och lyssnar på en podcast. Något intressant att lyssna på sådär i slutet på dagen. Det finns ett problem med detta. Man somnar alltid innan slutet. Och någonstans i mitten av podcasten börjar det bli mer eller mindre osammanhängande. Ni vet där man liksom somnar och vaknar och slumrar till utan att vara riktigt medveten om det.

Helt plötsligt kan det ha gått ett par minuter och det någon pratar om kan ha ändrats ett flertal gånger. Halvt vaken undrar man vad i helvete de snackar om…

Man missar slutet och tänker att man ska lyssna klart på programmet i vaket tillstånd. Men det blir aldrig av. Början på programmet har man ju hört så då lyssnar man bara halvhjärtat. Helt plötsligt är man inne på okänt territorium och anade det inte. Man blir förvirrad.

Inte heller passar det att somna till en ljudbok. Var i boken somnade jag? Hur långt kom jag? Hände det där verkligen eller drömde jag om boken inatt?

Jag efterlyser ljudböcker eller podcasts specifikt designade att somna till men som fortfarande är intressanta. Eller i alla fall inte meningslösa. Visst… Det finns avslappningsövningar men de är inte så roliga och intressanta. Efter en veckas instruktioner om att jag ska spänna mina tår för att sedan slappna av i dem tröttnar jag nog. Jag vill ha ett intressant program med ett helt och hållet meningslöst slut som det inte gör något att missa. Är det för mycket begärt?

Följ min blogg med bloglovin

Radio, someone still loves You.

allmänt, radio

Mina radiovanor har sen ett tag börjat sprida sig brett över SRs kanaler. Jag pallar inte lyssna på Rix eller Mix megapol någon längre stund. Antingen irriterar jag mig på musiken eller de skitnödigt käcka programledarna. (Det finns undantag) Jag har alltid varit en trogen P3-lyssnare. Men P3 är ungdomskanalen och även om jag fortfarande älskar Morgonpasset och Mammas nya kille, och Tankesmedjan är ett underbart exempel på bra satir så är det fler och fler program som jag bara inte orkar med.

I trucken på jobb är det bristfällig mottagning. P3 får jag in men bara om jag står parkerad på vissa ställen. På lagret är det omöjligt. Den enda radiokanalen som har täckning överallt är P2. Detta leder till att jag ofta har klassisk musik i trucken vilket jag älskar. Det är så underbart att i detta oväsen och alla dessa stålbalkar och all smuts så sitter jag i min lilla konsertsal i trucken.

Häromveckan när jag körde till jobbet upptäckte jag att det finns ett countryprogram på P4. Ibland har man också slått över till P4 när man har kört längre sträckor men jag brukar inte stanna där. Jag har inte nått den punkten än. Förmodligen handlar det om en generationsfråga innan man möts på mitten. P4 kan inte följa med våra föräldrars generation till graven. Någon gång måste de möta oss som växte upp med Spice Girls och Metallica när vi blir äldre.

P1 har jag börjat lyssna på på min iphone. Jag laddar ner podsändningar av gamla program och lyssnar när jag är ute och går eller när vi lägger oss till att sova eller när jag spelar Eve och ingen annan är online. Program jag fastnat för och som jag kan rekommendera är ”Livet och döden”, ”Lyssnarens guide till galaxen”, och så givetvis ”Sommar” men även ”Vinter”.

Radio är ett underbart medium.

Följ min blogg med bloglovin