Jag frågade Leona vad jag skulle prata om i bilen för att ha ett intressant samtal med mig själv. En sammandrag av det resultatet blev den här filmen.
Visst svamlar jag. Men jag tror att man lär sig rätt så mycket av sig själv, och kanske till och med om sig själv när man bara låter munnen och tankarna gå. Det blev en vlogg. Jag kan tänka mig att göra några till. Vad ska jag och Kent prata om?
I morse när jag stod och väntade utanför badhuset på jobb så var himlen sådär rosa och blå som den är på stilla gryningar. Det varade inte länge. Vi hade kommit till Helsingborg och jag satt och väntade i bilen när de andra skulle in och köpa bullar då ett mörker plötsligt lade sig över staden. Moln hade kommit från ingenstans. Tjocka mörka moln som hade väldigt bråttom att knöka sig tätt i himmelen. Det började droppa så smått. I en minut. Sedan öppnade himlen sig. Det var ösregn i den bemärkelsen att det hade upphört att vara droppar som föll. Vindrutetorkarna var på max och det var lönlöst. Vatten låg i stora pölar som inte funnits där minuten innan.
Och så kom åskan. Först små blixtar bland molnen. Små ljusknallar som knappt hördes över motorn och däcken i vattenpölarna. Men de överröstade snabbt det med. Det var mäktiga blixtar som verkade hänga kvar lite grann i luften som för att göra sig extra tydliga. Och de kom inte ensamma. Som om det vore en blinkande blixt på en kamera så kom det fyra, fem, sex blixtar inpå varandra och åskan som kom exakt samtidigt kändes så nära. Som om den var precis bakom en.
Jag är inte rädd för åska men när den är precis över huvudet på en och mitt i ett ösregn så har jag inget intresse att vara utomhus. Jag blev körd till porten och efter ett graciöst hopp över en vattenfylld innergård var jag inne i lägenheten. Jag trodde att i detta ovädret så är det omöjligt att sova men Leona sov som en stock när jag kom upp. Inte ens när jag gick runt i lägenheten och stängde fönster och släckte datorer vaknade hon.
Åskan lugnade ner sig lite efter ett tag. Jag somnade och nu när jag vaknade så åskade det igen.
Det är rätt så mysigt med åska.
Idag strålade solen när jag var och hjälpte vänner att flytta. Det var en behaglig värme i luften. När sista släpet var fullt och bilen drog iväg från den gamla lägenheten så öppnade himlen sig och en ordentlig störtskur föll över oss som ännu inte hunnit in i våra bilar. Vi packade inte upp släpet vid huset när vi kom fram. Vi åt pizza istället.
Lika plötsligt som regnet kom, kom solen tillbaka igen på en kortvisit. Molnen skingade sig i fem minuter och lyste ner på växtligheten i trädgården utanför. Så är den svenska sommaren. Sol och regn om vartannat. Man kan aldrig vara riktigt förberedd.
Follow