Jag kom in

I vintras fann jag en utbildning jag gärna ville gå. I tisdags kom det otroligt önskade svaret.

Jag satt på jobbet med en kollega och pratade. Jag och Leona hade beslutat oss för att flytta och jag hade inlett ”den stora jobbsökarjakten” och frekventerade arbetsförmedlingen, blocket jobb och Indeed. Jag nämnde kort att plugga visst var ett alternativ men jag hade nått den ålder där det måste vara helt rätt utbildning. Annars får det vara.

”Vad finns det i Kristianstad då?” frågade han. Med hopplöshet gick jag in på Kristianstad Högskolas sajt och ramlade in på ett av deras program och började läsa högt. Det slog mig ganska snart att det programmet var precis vad jag letade efter. Det sade klick. Och det var inte bara vänster musknapp… Jag skulle bli landskapsvetare.

Först fick jag vänta innan det gick att ansöka. Sedan, som jag nämnde i det förra inlägget var det en oerhörd väntan på svar.

I tisdags. Elva minuter över elva såg jag på antagning.se att jag var antagen till utbildningen. Lycka! Den sista knuten som skulle lösas innan allt föll på plats i vår nya livssituation. Nu har jag tre år av studier framför mig. Jag ska bli en skolepåg!

Högskolan ligger 20 minuter bort med buss. En halvtimme på cykel. Det kunde inte bli bättre. Och dessutom har jag fått ta ut lite extra semester så jag har bara tio skiften kvar på jobb innan det är dags. Det går snabbt nu. Det är man inte van vid.

Detaljer för en viking

Idag for vi ner till Fotevikens vikingamarknad. Jag hade planerat att köpa ett par byxor. Jag vill så småningom ha en outfit av vikingakläder för de där speciella tillfällena i livet när sådan krävs. Det blev inga byxor.

Byxor visade sig vara väldigt dyra och enligt vår vän Frida som vi hade med oss, relativt lätta att sy själv. Så jag hängde tillbaka byxorna igen. Jag träffade en gammal vän som för nuvarande bor i Stockholm som tagit sig ner för en helg av vikingaliv. Han påpekade, att enkla kläder är lätta att få tag på. Däremot är det detaljerna som är viktiga och det är det man bör sikta på på en sådan marknad som Foteviken ändå erbjuder. Jag lyssnade och tog till mig informationen.

Istället för de där fina grå byxorna som var allt för dyra köpte jag en hel de smågrejer istället.

Det köptes ett fint armband. Och i samma tält köpte jag en fin pung att hänga i bältet.

armband pung

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På ett annat ställe köpte jag ett litet vattenskinn. Eller mjödskinn, eller ölskinn, eller vinskinn… Så länge det inte var varma vätskor eller starksprit var allt ok enligt försäljaren. Det är inte så stort. Men det är fint och jag tyckte när jag valde det att det liknade ett hjärta lite grann.

 

vattenskinn

På ett tredje ställe köpte jag en liten kniv, ett skärp att hänga vattenskinnet (mjödskinnet) och pungen i och ett spänne till min framtida mantel eller kappa. Till sist nämner jag det finaste. Jag hittade bland tusen och åter tusen torshammare och spjutspetsar en liten gyllene Frej att hänga om halsen. Lätt det bästa köpet!

 

jag och frej

Fotevikens vikingamarknad för andra sommaren i rad. Detta är definitivt en ny tradition hos oss!

Stockholm

Jag hade aldrig tidigare varit i huvudstaden. Min fru lockade med mig på en spontan getaway. 

Jag har haft lite fördomar om Stockholm. Det har man som skåning. Jag vet inte varför. Det bara är så. Sen hjälper det inte när man hör saker som: ”Om du inte står till höger i rulltrapporna i Stockholm så kommer du bli sparkad i nacken.” och ”Det är rätt så mycket folk där. Få inte panik.”. Jag höll till höger i rulltrapporna men inte fan fanns det nån rusning förbi mig. De flesta liksom stod still och chillade precis som jag. Och så mycket folk var det inte. Men det fanns vissa saker som slog mig.

Staden är vackrare än vad jag trodde. Och lite mindre. Använder de vidvinkelsobjektiv när de filmar Sergels torg på tv? För det var inte alls lika stort som jag trodde. Men det ligger inte alls lika mycket skräp överallt som till exempel i Malmö. Klotter fanns det inte heller mycket. Jag såg klotter i Gamla stan av nån ligist som måste gått en kurs i kalligrafi. Passande.

Gamla stan var väldigt fint men lite för turistigt. Och varför kan man köpa katanas, drömfångare och Babushkas i svenska turistshoper? Jag fattar inte. Annars var det najs att strosa omkring där.

gamla stan gränd

 

Vi gick och strosade i två dagar. En hel del plåster applicerades på fötter. Till sist hade vi ont ända upp i knäna och fick pausa för öl eller fika var tionde meter. (vilket blir rätt så dyrt i centrala Stockholm upptäckte vi.) Det vi också gjorde var att besöka gamla kompisar som flyttat norrut av olika anledningar. Det var trevligt. Och så tog vi också båten ut till Djurgården och tog en öl i gräset på Rosendals trädgårdar. Vi struntade i Gröna Lund. Och i Skansen. Men vi åt en god middag på vägen tillbaka till båten.

rosendals trädgård

 

Staden är också lugnare än vad jag trodde. Nu är det visserligen semestertider men jag hade för mig att folk skulle, kanske inte rusa runt i stress, men i alla fall gå jävligt snabbt. Men det var inte mycket av det. Anledningen att de gick snabbare än oss var för att de visste vart de skulle. Vi stod där med handritade kartor och kartappar och pekade runt oss. Eller ja… Min fru hittar rätt så bra. Men vi letade efter ett frukostställe som vi inte hittade förrän andra dagen.

OBS! Gå inte på vad Allstar Bar skriver om sin frukost på deras hemsida. Den låter otrolig och fantastisk. Men den är bara okej på sin höjd. Nu vet ni. Vi blev besvikna i alla fall…

Någonting som jag gärna ville se som min fru lite suckande gick med på var de fantastiska tunnelbanestationerna jag sett på bild lite här och var på nätet. Hon ledsagade mig dit lite motvilligt och jag tror inte hon såg samma stationer som jag såg. Jag menar… Hur coolt är inte det här?

blå linjen

 

Man kan låtsas att man är på mars ju! Riktigt häftigt. Nästa Stockholmsbesök så ska vi definitivt se de andra stationerna också. Hur töntigt det än är…

Men idag ska vi åka till Köpenhamn. Är det semester så är det.

Äntligen semester

Den känns alltid så långt borta. Och man börjar räkna dagar som en unge inför julafton när man känner att den är annalkande. Igår räknade jag timmar på jobbet… Det är semester.

Man kan kalla det hemester också men det är inte riktigt sant. På måndag åker jag och Leona till Stockholm i några dagar. Det blir första gången för mig i huvudstaden och jag vet faktiskt inte vad jag ska vänta mig. Men jag ser verkligen fram emot att komma dit. Leona har bott där så hon kommer visa mig hennes Stockholm och så ska vi träffa några vänner till henne på middag. Jag har ett par gymnasiekompisar boende i Stockholm som jag lovat att hälsa på i ett gäng år nu. Man kanske skulle höra av sig till dem…

Efter Stockholm så går det ett par dag innan vi beger oss till Köpenhamn. Vi ska se Efterklang igen. Det ser jag fram emot. Med tanke på hur bra de var sist. Dagen efter vi kommer hem är det konsert i Helsingborg. First Aid Kit och Mando Diao. Man hoppas på fint väder på Sofiero.

Semestern börjar dock med att jag och Basse a.k.a Mugshot, spelar på el Greco ännu en gång. På lördag vid sex-sju-tiden lirar vi skön musik. Så dyk upp!

Andra saker vi ska göra i sommar är att besöka loppisar och andra små kuriosaställen och hitta möbler och ting till vårt hus och trädgård. Vårt lusthus är för tillfället möblerat med ett slitet gammalt skrivbord och en köksstol. Vi vill ju kunna umgås därute.

Men det skönaste med den här semestern är också att den är så öppen. Oplanerad. Fri.

Nu ska jag ut i trädgården och njuta av min ledighet.

Så sjukt taggad

I morgon kommer det vara första gången på väldigt länge som Mugshot åter igen sitter på scen. Jag ser verkligen fram emot det.

Klockan sex är det sagt att vi ska börja lira. Jag räknar timmarna. Jag är så otroligt peppad över att vi äntligen kommer igång igen. Jag har saknat det mer än vad jag trodde att jag gjort. Det var cirka två år sedan vi körde vårt sista set. Jag kommer inte ens ihåg var det var eller exakt när. Skit samma egentligen. Vi har planer för i sommar och i höst. Vi ska spela in några låtar och bränna en hel del skivor som vi kan både ge och skänka bort. Vi har också en förhoppning om att innan sommaren är slut ha lagt upp en eller ett par låtar på spotify. Men nu går jag händelserna i förskott…

I morgon plockar min vän Basse upp mig och så kör vi in till Ängelholm och sätter oss och fixar och donar lite grann med ljud och sånt. Och sen kommer det bli en askul kväll. Vi har gott om nya låtar. (Nya för oss. Vi har inget eget material än.) Vi har kvar en hel del av våra gamla favoriter också.

Så kom till el Greco i Änglholm i morgon och lyssna. Ät gott. Drick gott. Njut. Ha kul. Det tänker jag ha.

Runt på gul cykel

En tur på Ven i goda vänners lag kan vara sunt för själen. 

Det var min första tur till Ven någonsin, vilket är rätt så märkligt med tanke på hur nära man bor och hur många skolutflykter som går dit. Det regnade på morgonen men klarnade upp under dagen och blev inte riktigt strålande solsken förrän vi skulle åka hem. Det var skönt. Hade det varit gassande solsken hela dagen hade jag nog säckat ihop av utmattning.

Ven är en mysig ö med mycket åkrar. Och åkrar och åkrar. Mittimellan dessa åkrar ligger det små fina hus där det antingen finns gallerier eller så bor det någon där. Det finns ett whiskeydistilleri (som vi inte besökte (Nästa gång…)) och ett museum tillägnat Tycho Brahe som en gång bodde på ön och siktade mot stjärnorna i sitt Uraniborg.

Det är rätt så kul ändå när man tänker efter att folk åker till ven för cyklandets skull. Visst finns det de som åker dit för golfen eller konsten också, men det verkar som om de flesta behöver ursäkten av en färjetur och en gul cykel för att sticka ut och cykla. För ärligt talat så skiljer sig inte miljön avsevärt från fastlandet. Utsikten kanske… Och hade jag bott på ön hade jag nog fått tuppjuck både en och tre gånger på alla dessa cyklister som härjar på ön. Men nu bor jag inte där… Och jag hade en trevlig dag i goda vänners lag och med min fru. Vi cyklade runt på ön och hade med oss picknick. Vi lekte medeltida lekar på Tycho Brahe-museet och jag blev stungen av en geting. Det blev också ett par glassar. Nu följer en obligatorisk fotoserie.

Röd dag

Min syster bad om hjälp med att måla huset och som den omtänksamma bror jag är körde jag dit klädd för arbete.

Klockan nio igår var jag framme i Bergtorp och det åts frukost och dracks kaffe innan vi satte igång med att klä det gamla huset i ett nytt lager med rödfärg. I sol och med trevligt sällskap så går arbete rätt så mycket undan och innan vi visste ordet av det så var vi klara med husets framsida. Då passade vi på att klappa oss själva lite på axlarna och slappna av en stund i solen med hemmagjord rabarbersaft.

Vi hann med ungefär en tredjedel av huset innan vi lade locket på, tvättade penslarna och gick ut med hunden. Det var en bra dag.

20120815-073217.jpg

Min syster målar lågt.

20120814-210826.jpg

Jag målar högt.

20120814-210838.jpg

Och fint blir det.

Vi gifte oss i lördags!

I lördags morse, lagom till hotellfrukosten öste det ner över Helsingborg. Men redan vid tiotiden klarnade det upp och vi fick solsken nästan hela vår bröllopsdag.

Ja, vi blev gifta. Nere på stranden i Rydebäck väntade vänner och familj på oss tillsammans med vigselförrättare Henrik Thott. När vi gick ner på stranden spelades koppången. Jag minns att jag i nån sekund tyckte det var svårt att gå snyggt i sand men struntade rätt så snart i det. Vår vän Filip spelade ”life is beautiful” av Keb’ Mo under vigseln och snabbare än vad man kunde ana så hade jag och Leona båda sagt ja och så stod vi där och kysstes i solsken och kamerablixtar.

Strandpromenad.   Foto: Jens Wadenius

Första kyssen som gifta.   Foto: Nathalie Lundin-Ek

Festen hölls på restaurangen Fortuna by the sea. Det åts god mat, dracks gott vin och njöts av trevlig stämning. Det var en väldigt kul fest och fina tal. I sann dansk tradition fick jag också toppen av mina strumpor avklippta i samband med bröllopsvalsen. Vi dansade till låten ”Mother Superior” av Katzenjammer. En kul vals som började som ett skämt men som blev mer och mer allvar ju mer vi skämtade om det.

Inget traditionellt här inte… Eller jo. Mycket traditioner blev det. Tårtdelningen och knackande i glaset när brudparet inte kyssts på ett tag. Och stampande i golvet när brudparet inte kyssts under bordet på ett tag. Och presentöppning och pussande på den av brudparet som sitter kvar vid bordet när den andra är borta… Men det kändes ändå som om vi gjorde det på vårt vis och det kändes bra.

Det sades fler gånger till mig att det var först på morgonen efter som jag till fullo skulle inse att jag var gift. Det var då den stora insikten skulle landa på en med ett dån. Men jag har nog undvikit just den vikten. Jag är fortfarande uppe i det blå och kallar Leona för hustru eller frau eller nåt annat längs det ledet så ofta jag kan.

Ja… Jag är gift.
Innan jag lämnade hotellrummet hade jag svårt att greppa situationen. Hur långt jag kommit. (Om nu giftermål är ett mål att sträva mot. Det gör man ju som man vill.) För bara tre och ett halvt år sedan var jag relativt bitter och ensam. Det är en underbar omställning.

Jag vill avsluta detta inlägg med att ärligt och uppriktigt tacka alla som på något sätt gjorde vår bröllopsdag till den underbara dag det var. Och jag vill tacka för alla gratulationer som kommit från flera olika håll efteråt. Tack så mycket.

Följ min blogg med bloglovin

Vilka vet vilket väder vinden verkställer?

När man i stort sett har allt klart inför bröllopet och känner att man har koll på läget så finns det bara en sak som kan jävlas med en. Vädret… Därför har man lagt till sig vanan att kolla väderprognoser flera gånger om dagen. En sak kan man med klarhet utreda från att ha kollat yr, dmi och smhi en hel vecka… De har fan ingen aning om vad de snackar om. På förmiddagen förutspår de ösregn och på eftermiddagen strålande sol. Och det kan vara så att när den ena säger åska så säger den andra molnigt bara. Egentligen vet man att det är lönlöst att hålla koll. För vad ska man göra åt ett regnmoln om det dyker upp?

Just nu ser det ut såhär:

-enligt Danmarks meteorologer.

-enligt Sveriges väderkännare.

-och såhär enligt norrmännens klimattolkare…

Men vem vet. Om bara ett fåtal timmar så kan det se helt annorlunda ut igen. Det är lite nervpåfrestande.

Följ min blogg med bloglovin

Semestern ligger ännu i sin vagga

Semestern har nu smygstartat. Jag inleder den nämligen med två kompdagar. Men strunt i det. Semester tänker jag kalla det för det är vad det känns som. Jag sitter nu och dricker en öl och upptäcker en massa ny musik. Jag läser intressanta artiklar och kollar på konst på internet.

Semestern kommer bestå av en massa småutflykter och hemmamys. Vänner och bekanta och förhoppningsvis gott väder. Jag tänker ta det lugnt och slappna av. Och allt detta leder upp till slutet av semestern då jag gifter mig. Det finns lite kvar att fixa inför bröllopet men det kan inte beskrivas som berg som måste gås över för att det ska bli klart. Snarare en kulle som man bara blir lite andfådd av. Jag vet inte om Leona har samma lugn inför det som måste göras innan men hur det än är, så kommer det säkert bli bra.

Semestern får en bra kickstart imorgon då jag först ska ha sovmorgon, sen en god frukost. Efter det ska jag fixa en sak inför bröllopet. Sedan är dagen öppen för äventyr till femtiden då jag och Leona ska på dansundervisning. (Också till bröllopet.) Sedan spelar Laleh, Tibuktu och Damn! i vår stad och vi ska dit med goda vänner. Det ser jag fram emot.

Följ min blogg med bloglovin