GIS

Under de senaste veckorna har vi läst GIS på landskapsvetarprogrammet. Vad är då det? Geografiska informationssystem. Så mycket mer än bara kartor.

När man ska göra något ute i världen… Bygga en skola, en väg eller liknande. Eller när man vill få fram statistik och data eller analysera någonting, då vill man gärna ha något att jobba med. Där kommer GIS in. Genom att jobba med data och kartmaterial i flera lager och lägga till och dra ifrån kan man få fram enastående resultat. Det kan röra sig om avrinning, jordartsförekomst, topografi, avstånd… Hur mycket som helst.

Här är resultatet av en av övningarna. Den rosa cirkeln visar på det bästa stället att bygga en skola. Hur kom jag fram till det? Först och främst är området väldigt kuperat och det behövdes ett område med relativ plan mark. Skolan skulle inte heller ligga för nära de redan existerande skolorna i området. Och ju närmre en rekreationsanläggning desto bättre. Och istället för att sitta med en enda utskriven papperskarta, linjal, anteckningsblock och hur mycket tid som helst så använder vi datorn.

Andra övningar har visat på hur man använder kartor i statistiska sammanhang.

Dessa fyra koropletkartor har exakt samma data. Det är bara det att vi har ändrat uppdelningen av datan i varje karta. Bilderna ser olika ut. Det är lätt att ljuga i statistik.

Andra övningar har haft att göra med vad kartor bör innehålla. Titel, skalstock, norrpil, med mera.

Vi hade tenta förra veckan. Resultatet har inte kommit än men det känns bra. Kursen avslutas med manuell GPSinmätning och sedan inläsande av detta för att producera en snygg karta med vår insamlade data.

Med en liten handhållen mackapär sprang vi runt i kylan på Näsby fält och knappade in punkter för träd, buskage och översvämmade områden.

Det är verkligen kul (och stundtals hur frustrerande som helst) att sitta i GISprogrammet och med olika rådata till slut få fram en snygg och informativ karta som folk faktiskt kan ha nytta av. Säg att du vill veta var den bördigaste marken fanns i Böstofta under tiden för laga skifte…

Say no more. I got you!

Jag är ute och spelar

Men jag spelar inte Pokemon Go. Jag spelar ett betydligt bättre spel. Ett större spel. Dock av samma skapare. Det spelet heter INGRESS. Och det är så himla kul.

Jag provade på Pokemon Go. Då hade jag redan spelat Ingress i flera månader. Man såg att Pokemon var byggt på Ingress. Många av de portaler jag hackat där jag varit och spelat flockas nu av folk som desperat vill ha en egen Pikachu. Jag tänker dock inte klanka ner på Pokemon Go. Tycker man det är kul så är det väl ett bra spel. Jag blev dock snabbt trött på laggandet. På den plötsliga bristen på serverkontakt. På krascherna. Ock faktiskt. Även på spelet i sig. Ingress är så mycket större. Så mer strategiskt. Och man kommer ut och rör på sig och får sett sig omkring.

Det var den här filmen som delvis fick mig att böra spela.

 

Det kan spelas på så många lager. Visst kan man engagera sig och åka ut och länka ihop stora ytor. Men man kan också hålla sin bakgård i lagets färger. Gatorna man rör sig på. Statyn utanför jobbet.

Ingress_Intel_Map

Här är en bit av världskartan. Det man ser är alla portaler och länkar som är på hög nivå.

Ingress_Intel_Map_skåne

Och zoomar vi hela vägen ner till Skåne så har fler portaler och länkar blivit synliga.

Ingress_Intel_Map_Kristianstad

Och här är en närbild på Kristianstad centrum. Mest grönt. Grönt är bra. Jag spelar för the Enlightened. De blå är the Resistance. Det är så kul att dels gå en tur på stan eller ut på en utflykt och hacka portaler. Men det är också kul att kolla på kartan på hemsidan och planera en mission så man länkar ett stort område. Eller tar över ett område där blå är dominerande.

Jag har redan träffat nytt folk som spelar Ingress och det känns mer som ett riktigt spel. Ett seriöst spel. Mer än ett spel än vad Pokemon Go någonsin skulle kunna göra. För mig, bör tilläggas.

Vill man veta mer och få lite inspiration kan jag rekommendera en serie på youtube som heter ”ingress obsessed” där man följer två systrar i vardera lag som följer med på olika events. Jag skulle kunna skriva mer men jag har sett att min favoritportal har blivit hackad och jag måste ut och göra den grön igen.

Kent vs. Kundtjänst

Har man en fråga eller en fundering om en produkt bör man höra av sig tycker jag. Det var därför jag skickade detta mailet till via:

”Hej Via. Idag har jag tvättdag och jag använder ert tvättmedel. Visst blir det rent och luktar gott och så men jag har ett problem. Vi är ägare till tre katter som gillar att fälla. Detta hår som sprids i lägenheten försöker vi parera så gott det går med dammsugare och rollers. Men ändå är våra svarta kläder efter tvätt täckta av smått katthår. Det tar liksom bort av det hela renhetsintrycket man söker när man plockar ut tvätten ur maskinen. 

Har ni möjlighet att utveckla ett tvättmedel eller en tillsats till era existerande tvättmedel för oss djurägare? Något som får bort de där envisa håren som sätter sig i kläderna. Jag skäms inte över att vara kattägare. Jag vill bara inte gå runt med deras päls på mig dagligen. Tacksam för svar. Med vänliga hälsningar Kent Johnsen.”

Jag förväntade mig inte något direkt svar. Inte idag i alla fall. Men jag fick ett svar, samtidigt som det svaret kanske inte riktigt kvalificerar som ett fullständigt svar på min fråga. Med tanke på att min fråga kanske kan framstå som aningen oseriös (Jag försäkrar att jag bara försökte slå an en vänskaplig ton. Inte förlöjliga någon eller något. (kanske mig själv.)) så är jag ändå tacksam att de tar min fråga på ett sådant seriöst sätt. Så här lyder svaret:

Hej Kent och tack för din e-post! Katthår är mycket fint och tränger sig in  i tygfibrerna. Är mycket svåra att få bort. Det finns ingen medel som hjälper mot sånt, men givetvis kan jag vidareframföra dina önskemål.

Ha en bra dag

Med vänlig hälsning
VIA Direkt/xxxxx


Nu är ju bara frågan om de vidarebefordrar min fråga till forskning och utveckling. Jag kan se män och kvinnor i vita rockar bland brovrör, bunsenbrännare, E-kolvar och tvättmaskiner samtidigt som det springer runt en massa extra håriga katter runt deras fötter. Allt för att få bukt med en av mänsklighetens stora problem. Katthår som vägrar släppa taget. 

Ted

Jag har börjat kolla mer och mer på TED.

För dig som inte vet vad det är, så har du en hel del av fantastiska timmar framför dig. Ted är inte föreläsningar direkt. Inte tal… Mer prat. TED talks heter det och är gratis korta filmer från TEDkonferenser runt om i världen. Allt från fem minuter till halvtimmes långa prat om allt mellan himel och jord. Forskare, läkare, komiker, musiker, författare och filosofer med mera som delar med sig av insikter, tankar och väcker idéer.

Jag har tittat lite då och då förr. Men nu tar jag hellre och tittar på ett prat från Ted än jag låter tvn stå igång och titta på ett simpsonsavsnitt jag redan sett fjorton gånger. Om man väljer att titta på prat på datorn kan man få en hel del av dem med svenska undertexter. Det finns också som gratis app till smartphones vad jag vet.

Ett prat om hur datorspel kan rädda världen.

Ett prat om var bra idéer kommer ifrån.

Kolla upp fler på TED.com

Följ min blogg med bloglovin

Att köpa eller att inte köpa musik

Jag funderade på att köpa en skiva via itunes idag. Men något kändes fel. Jag vill ju egentligen ha skivan i handen. Jag vill läsa i omslagshäftet och sätta i cdn i stereon och lyssna i soffan fast jag sällan lyssnar på musik på cd längre. Det logiska hade varit att köpa online. Det blir billigare och musiken kommer dit den hade hamnat till slut. Att köpa en skiva på itunes är ungefär halva priset mot vad en skiva kostar i affären.

Och apple säger ju stolt att itunes är så mycket rättvisare mot artisterna. Men så hittade jag det här:

”If you build a shiny new house on a landfill it still stinks

Apple says iTunes is ”better than free” because it’s ”fair to the artists and record labels.” That’s simply not true. First of all, Apple gets 3 times as much money as musicians from each sale. Apple takes a 35% cut from every song and every album sold, a huge amount considering how little they have to do. Record labels receive the other 65% of each sale. Of this, major label artists will end up with only 8 to 14 cents per song, depending on their contract. Many of them will never Artists Get Ripped Off.even see this paltry share because they have to pay for producers and recording costs, both of which can be enormous. Until the musician ”recoups” these costs, when you buy an iTunes song, the label gives them nothing. (Sources: major label musician’s cut Apple’s cut For a thorough explanation of how recouping screws musicians, seeConfessions of a Record Producer by Moses Avalon)” på den här sajten

Så kontentan av det hela är att, visst spar du pengar genom att köpa skivor på itunes men det löser inte problemet att artister blir överkörda (jag ville inte säga rövknullade) av skivbolagen. (Hoppsan… skrev det visst ändå…) Visst. saker kostar pengar och alla ska ha sin del, men ändå..Jag fortsätter inte in på den här linjen för alla som har tre hjärnceller vet att nåt är ruttet i staten skivbolag.

En annan blogg jag bläddrade förbi sade att det bästa alternativet just nu för både lyssnare och skapare av musik är att ladda ner skivor där man kan hitta dem gratis. Och sedan i sin tur skicka pengar till artisten själv. Ska bara klura ut hur man gör det. För allvarligt… Om du ändå ska betala en hundring för en skiva på itunes och artisten får om hen har tur kanske se en krona av det så innebär det att om du skickar artisten en hundring får hon betalt för hundra skivor. Eller så kan man se på det som att hen får betalt vad hen ska för den skivan och en till som nån annan köpt. Jag vet inte riktigt om mitt resonemang håller. Det är ändå bara tankar.

Följ min blogg med bloglovin

Den dog och återuppstod.

Igår på väg till arbetet, helt utan förvaning, dog min telefon. Jag hade precis kollat twitter och låst skärmen efter mig och kom på att jag skulle kolla en sak till och fick inte liv i den igen. Jag tryckte mycket på både hemknappen och startknappen som nån slags teknikidiots hjärt- och lungräddning. Inget hände.

Hade jag missat påminnelser om lågt batteri? Nej… Batteriet var halvfullt. (Eller halvtomt beroende hur man ser på saken.) Varför hände detta? När jag anlände vid mitt jobb satte jag laddaren till som en slags sista hopp till att få ett livstecken. Ingenting.

Sånt här händer ju, tänkte jag. Mobiler dör, går sönder eller får fel. Typiskt bara att det gör det en dag innan både min syster ska komma och jag har tvättid så jag har ont om tid att sticka till 3-butiken och få det fixat. Och om det vill sig illa, kanske vara tvungen att skaffa en ny mobil.

Fast när jag kom så långt i mina tankebanor så började den lilla tekniknördsdjävulen på min vänstra axel att viska till mig. ”Skulle det vara så illa om du skulle vara tvungen att uppgradera? En ny mobil… tänk på så kul du kan ha med den…” Jag bad honom lugna ner sig och kollade ännu en gång om kanske startknappen fungerade. Det gjorde den inte.

Jag hade också lite panik, för jag har inte säkerhetskopierat min mobil på länge så ett eventuellt mobilbyte skulle innebära att all musik och alla appar skulle införskaffas på nytt. Jobbigt. Jag viskade zen-mantra till mig själv. ”Jag äger mina ägodelar. De är bara objekt. De äger inte mig.”

När jag kom hem i morse tänkte jag att bara för säkerhets skull kan jag ju fråga oraklet Google innan jag kastar in handduken helt. I sökfältet skrev jag: ”Min iphone bara dog”. Och vips så hade jag svar på mitt bekymmer. Håll inne hemknappen och startknappen samtidigt i fem till tio sekunder. Var det allt? Jag provade. Det fungerade. Först möttes jag av det där lilla äpplet som stått ivägen för en ninja och sen kom hemskärmen som en gryning. Lättnad spred sig i rummet.

Och den lilla nörden på axeln sparkade frustrerat och väste: ”Nähä… Då blev det väl inte en ny telefon då… Fan.”

Det slog mig också. En sån sak, borde man inte ha vetat den? Kanske om man läst manualen. Men vem behöver det numera när man kan fråga allt och få svar på nätet. Under dagen ska jag säkerhetskopiera min telefon. För helt plötsligt är den svarta skärmen där med sin obönhörlighet igen.

Följ min blogg med bloglovin

Dag 2: Favoritpryl

En av mina absouluta favoritprylar är min iPhone. Det beror på dess ablosuta prylighet. Jag är inte världens största tekniknörd. Jag gillar tekniska grejer men jag vill att de ska fungera genom ett knapptryck. Jag vill inte hålla på och fippla med inställningar och sladdar och sånt för att få något att fungera tillfredsställande. Min telefon var det första jag tänkte på men jag slog bort tanken. Mina munspel? Inte prylar direkt. De är musikinstrument. Förlovningsringen? Abslolut i storlek av en pryl men definitivt ingen pryl. Jag återkom till min iPhone gång på gång.

För den telefonen är prylighet i kvadrat. Det är massor av smarta prylar i en pryl. Den får plats i fickan, vilket ger den stor prylfaktor. Och jag hatar egentligen den här klichéen, men som en äkta datorpryl så känns det som om den är större på insidan än på utsidan.

Det är också en pryl som förändrat mitt liv i det lilla och därmed i det stora. Därför är det min favoritpryl.

Följ min blogg med bloglovin

På tröskeln till framtiden

I DN idag finns det en artikel om att allt snart är uppkopplat till nätet. Jag finner tanken på det scenariot både skrämmande och intressant.

Det skrivs om pinnar man stoppar i blomkrukor som twittrar när de behöver vattnas. Om parkeringsplatser i San Fransisco som signalerar en uppkopplad bilist om när de är lediga med mera. Och jag förstår att allt sådant kan vara underlättande även om det kan tyckas onödigt och överdrivet.

Jag tror fullt och fast på att vi bara är några år från att förfina det elektroniska pappret så bra att vi kommer ha tapeter hemma som byter färg när vi vill. Att ha alla sina elektiska grejer i telefonen hade också varit bra. Aldrig mer behöver man noja om man har stängt av kaffekokaren eller spisplattan. Och har man förberett innan så är kaffet klart när man kommer hem från jobbet tack vare en knapptryckning.

Det snackas redan om det intelligenta kylskåpet. Att scanna alla varor man lägger in så att man har ett inventarie som hela tiden är uppdaterat. Vårt hem kommer i framtiden hålla koll på oss lika mycket som vi får hålla koll på det. Det låter spännande i mina öron. Men också lite skrämmande.

Som det nämns i artikeln så ligger farorna i den ökade energiförbrukningen som följer med ett hem där i stort sett allt är uppkopplat. Och att vi sätter för stor tilltro i saker som kommer göra oss blinda och döva för omvärlden om strömmen försvinner. Vi är ju nästan där. Förr var resultatet att det blev mörkt och man fick beställa hem mat. Tidningen kunde man läsa i skenet av en ficklampa. Går strömmen nu känner man sig väldigt isolerad.

Men om den snara framtiden ligger i den totala uppkopplingen och skapandet av iHemmet, när går vi över gränsen och utvecklar oss själva? När kommer människan känna sig trygg med elektroniska implantat i kroppen för att underlätta livet? Betala i affären med en handscanning. Kom genom ytterdörren med en retinascan. Lyssna på musik utan hörlurar. Låt lampor tändas när du stiger in i ett rum och släckas automatiskt när du går ut. Att ständigt veta var du är. Och där börjar det bli skrämmande. Kommer ditt sinne kunna bli hackat? Vad händer om dina implantat får virus?

Det låter som science fiction men jag misstänker att vi snart helt och hållet har passerat gränsen in i det vi föreställde oss framtiden att vara.  Allt blir lättare. Men det kommer nog bli så otroligt svårt att lära sig hålla koll på alla kortkommando, lösenord och finesser.

Följ min blogg med bloglovin

We are assimilated! Resistance was futile.

Håller visionen om det här:

redan på att bli sanning? Mannen på bilden kanske ni känner igen från en gammas stjärnornas krig-film. Kanske inte. Men i alla fall så är han en cyborg. En cyborg är en individ som inte helt och hållet är människa. Han eller hon är en hel del robot också. Som robocop om någon minns den filmen. Inte som Terminator. Han var en android. En människoliknande robot. Nog om det…. Numera är det vanligt att folk går runt och ser ut såhär: 

Ser ni likheten? Vi reflekterar inte över det längre. Vi skrattar inte ens efteråt när vi har sett någon som verkar står och prata med sig själv som man först gjorde när handsfree började dyka upp. I alla fall så forskas det om detta såklart och jag tänkte dela med mig av ett litet föredrag på ca åtta minuter som jag såg igår. Givetvis kan man ställa sig frågande till hur rätt hon har men det är ändå intressanta frågor.

Brett domino är en hjälte

Då och då hittar man de mest besynnerliga saker eller personer på nätet som man bara måste älska. När jag köpte mig en stylophone stötte jag på Brett Domino. en brittisk kuf, en ärkenörd som var en jävel på stylophone rent utsagt. Nu när jag köpte en kaossilator så dök han upp igen och han är nog den nördigast hjälte jag har. han är briljant. Jag bifogar bevis. Det är bra musik och det är humor och det är tekniknördarnas lekstuga.