En skolutflykt till 1700-talet

kent med lie

Det är nu nästan en vecka sedan jag började landskapsvetarprogrammet på Kristianstad Högskola. Imorgon har vi vår första ”riktiga” föreläsning. Idag hade vi vår första utflykt. Eller exkursion ska jag kanske säga.

Turen gick till Hörjelgården på Österlen. En gård som fokuserar på att förvara och lägga jordbruk och kultur i fokus och driver gården i mångt och mycket som man gjorde på 1700-talet. Det bedrivs även en hel del forskning och pedagogiskt arbete där. Klassutflykter med mera.

Vi studenter fick en rundvandring och fick lära oss om ekologiska processer som 1700-talsbonden inte hade en aning om men som han ändå gjorde för att det var bäst att bruka landet så. Vi besökte betesmarker, åkrar, skog och stubbskottsängar. Det sistnämnda fick vi också lära oss att slå med lie. Det var en intressant dag. Väldigt intressant. Och jag fick ett träningspass under bar himmel på köpet.

Imorgon blir det som sagt föreläsning och seminarie. Ekologi som vetenskap. Och efter att ha slått vad som känns som en halv äng så blir det tidigt i säng ikväll.

 

Efter regn kommer lugn

nyponros

Det har regnat hela dagen och jag har hunnit med en hel del ärenden och måsten. Den lilla nederbörden som kom idag får inte räknas som ett hinder. Men strax efter lunch slutade det. Då tog jag hunden och gick.

Det är rätt så lätt att hamna i tänket att man ska få en massa saker gjort när man har mycket på tapeten. Det är jobb som ska jobbas. Det ska handlas, lagas mat. Maten ska ätas och emellan allt det har man vad som ibland känns som tusen och åter tusen saker som ska kommas ihåg varje vecka.

Nu kanske det låter som om jag tycker att man ska strunta i merparten av dessa. Alls icke. Det är tänket som ska korrigeras.

Det är skillnad mellan att tänka att man ska få saker gjorda och att göra saker. I det första exemplet springer du mentalt framför dig själv och drar i dig för att skynda dig. Få saken gjord så du kan få nästa sak gjord. Sen nästa. Sen nästa. Sen då?

När man gör saker, gör man saker. När man sedan gjort vad man ska. Då gör man andra saker. Det är ett avsevärt lugn som tränas fram. Man är där man är.

En av de viktigaste sakerna man kan träna på är vad man kan kalla Nu-muskeln. Sträck på Nu-muskeln då och då. Det finns en gammal kliché om att man ska stanna upp och lukta på blommorna. Det ligger så mycket sanning i det slitna gamla säget. Var du än är, vad du än håller på med. Bara träna dig på att vara helt och hållet i det ögonblicket i några sekunder. Det är så själen får tid att ta ett djupt andetag. På vägen hem från jobbet. Stanna. Bara en sekund. Se hur hängbjörkens grenar leker i brisen. När du handlar. Stanna. Bara en sekund. Märk hur vackert uppradade saftflaskorna står på hyllan. Smaka, verkligen smaka, på den där första munnen kaffe på morgonen. Låt den inte bli rutin.

När din hund nosar i en grästuva. Nosa du på något annat. Luta dig fram och känn doften av en nyponros efter regnet. Sträck på Nu-muskeln. Var i ögonblicket. Bara en sekund. Sen får du susa vidare igen.

Geocaching

Jag laddade ner en app för några veckor sedan. En app för geocaching. Genom karta och kompass/GPS skall man finna små behållare med en liten logg i. Det kanske låter trivialt, men man upptäcker sidor av sin hemstad eller andra städer som man vanligtvis aldrig skulle upptäckt eller lärt sig. Och så får man sig en ordentlig promenad också. Jag och Leona har varit ute i två timmar. Under den tiden har vi varit i krokarna runt Helsingborgs gamla lasarett, även kallat Himmelriket. Vi har varit och lärt oss om 1800-talets arbetar och gesällkvarter och avslutat letandet vid Kärnan.

Vi glömde ta med oss penna. Om ni ska prova är det en bra sak att ha med sig. Och någonting att dricka. Vi stannade vid en affär halvvägs och köpte förfriskningar.

Läs mer om det här: Geocaching

Det kommer bli en hel del upptäckande och ”skattletande” i krokarna. Helt plötsligt fick promenader eller löprundor för den delen en portion utmaning i sig.

Följ min blogg med bloglovin

Inget spring i bena trots sommaren kommit. Idag.

Jag hoppar faktiskt över min springrunda idag. Mitt knä är fortfarande inte bra. Jag var tvungen att springa ifrån en mås i morse och det kändes som om undre delen av mitt ben egentligen ville någon annan stans. Nu höll det ihop och jag fick inte så farligt ont men nog ont för att jag känner att jag ska vara försiktig. Så imorgon sticker jag och köper något som kan stadga upp knäet när jag är ute. Jag har ett gammalt knäskydd hemma. Ett exemplar av den där sorten som är tålig och olidligt varm. Efter man blivit lite varm så kliar det och man svettas och det kniper en i knävecket. Inte gjort för att springa i alltså.

Så jag har inte så värst dåligt samvete. Om jag inte är för trött efter jobbet imorgon kan jag ju istället ta en kortare kvällsrunda innan jag går till sängs. Det är nog behagligare temperatur då än vad det är nu. Nu ska jag sätta på mig mina kortbyxor och bege mig mot stan i första hand och Ängelholm i andra hand. Det är rollspelskväll.

Följ min blogg med bloglovin

Klossarna faller och jag hinner inte med.

Hur gör de människor som lyckas ha så himla många järn i elden? Jag får en känsla av att det finns folk därute som har familj, förhållande, hobbys, arbete, andra intressen samt friskvård och fritidsintresse ovanpå det och får allt att gå ihop på något sätt. Och jag vill med. Det finns så mycket jag vill göra men hittar inte riktigt metoden för pusslets lösning.

Jag måste erkänna att jag också har en viss brist på självdisciplin. Men problemet vill jag ändå lägga i pussellådan. Jag har ett jobb att sköta. det vet jag hur lång tid det tar och när det är. Men sen har jag löpning, figurspelande, skrivande, tecknande, målande, musicerande, bloggande, rollspel, hemmet, fika, umgänge, geocaching, arrangera evenemang, utflykter, med mera med mera… Saker jag gör och saker jag vill göra. Men hur hittar jag tiden?

Jag vet att jag förmodligen inte kommer förverkliga alla mina drömmar men jag tänker inte sluta drömma. Jag har någonting som jag har börjat tänka mer och mer på men än så länge ligger det på någon slags ”Tänk-om-stadie”. Det ligger i visualiseringslådan och jag har inte riktigt vågat sätta igång med att arbeta för drömmens uppfyllande än. Än…

Jag vill heller inte stressa genom dagarna för att hinna med alla fritidsaktiviteter. Däremot vill jag gärna se mitt skrivande mer som ett arbete. (Detta ligger väldigt nära det jag talar om i stycket ovanför.)

Hur gör dessa människor som sätter highscore i livstetris? Som får alla ojämna klossar av sysslor att passa snyggt ihop och samtidigt se fräscha ut när de gör det? Eller ser jag bara den putsade fasaden. Missar jag vad som döljs bakom den typiska förtrollande tetrismusiken? Förmodligen. Men jag vill inte välja bort något. Jag vill tro att jag kan få allt jag begär. bara jag blir lite bättre på att organisera min tid.

Följ min blogg med bloglovin

Run! Forest! Run!

Ska Kent helt enkelt bli en träningsblogg? Mest sannolikt inte men här följer ändå ett litet inlägg om träning.

Jag valde nog rätt tid att börja springa. Både i regn och sol har jag funnit det… Njutbart är inte ordet, men gött… Gött är ordet. Dock så har efter den senaste rundan spöken i ryggen och knän börjat göra sig påminda igen. Såklart. Jag är otränad som en, i brist på passande metafor… riktigt otränad person.

När detta sker, blir jag rädd och slutar. Icke! Inte den nya Kent som lagt ner en mindre förmögenhet på skor och fräcka kläder. Istället går jag in på det oändligt visa nätet och tittar på sidor där folk verkar veta vad de talar om. Problem: Ont i ländryggen: Orsak: Jag lutar mig för mycket framåt eftersom jag inte har tillräcklig styrka i bålen. Lösning: Situps, rygglyft och sträck på dig för fan karl. Problem: Ont i knäet. Orsak: Dum Kent slarvade med sjukgymnastiken efter en meniskoperation (Datorn vill att jag ska särskriva det ordet! What?) Lösning: Ta det lugnt och tänk på hur du tar steg och glöm inte stretcha.

Okej. Jag kan göra det där.

I ljuset av detta valde jag idag att inte springa. Jag gick istället. I rask takt men ändå bara gång. Där gick jag och fokuserade på att sträcka på ryggen och på hur jag satte ner mina fötter. Och jag valde en annan runda än den jag tagit innan för jag tänkte att en extra kilometer inte kunde skada. Döm om min förvåning när jag verkar lämna Helsingborg och hamnar i Lothlorien. Fem minuter hemifrån är ett underbart skogsområde med små stigar och spår. Idag var det första gången solen sken när jag var ute så det kan ha bidragit till min uppskattning men jag har bestämt mig för att mina fötter ska lära känna de stigarna riktigt bra i år.

Nu ska jag sträcka på mig lite grann.

Följ min blogg med bloglovin

Musik för pulsens skull

Har varit ute på min andra löprunda nu. Det är rätt så skönt att man har relativt nära till grönska i den här delen av stan. Det är väldigt skönt att i lagom takt, med lagom flås ta sig fram i duggregn omgiven av träd och buskar som alla luktar lite mer i regnet.

Men jag måste säga att pricken över i:et när jag är ute är musiken jag har valt som min träningsmusik. Postrock. Jag har ett relativt stort förråd av låtar och de flesta är ungefär en löprunda långa. Postrock är bra på det sättet att det börjar lugnt och bygger upp sakta. Från att bara vara skön musik blir det till sist pampigt, inspirerande och i vissa fall till och med bombastiskt. Perfekt till att börja med uppvärmning och öka lite grann hela tiden och sedan trappa ner lite mot slutet. Det är väldigt inspirerande.

Här är ett exempel på vad jag pratar om: God is an Astronaut…

Andra bra postrockband är ‘Mogwai’, ‘Explosions in the sky’, ‘This will destroy you’ och ‘Godspeed You Black Emperor’. Bara för att nämna några.

Följ min blogg med bloglovin

Gata upp och gata ner.

Idag, efter frukost och viss tvekan för regnet så begav jag mig ut på min första löparrunda i mina nya snabba snygga skor. Det känns bra. Jag hade bra musik i öronen och höll ett lugnt tempo på en runda som inte varade för länge. Jag hann med att både gå fort, springa, asfalt, grus, gräs, uppförsbackar och nerförsbackar.

Med mina nya skor och min nyförvärvade kunskap om ämnet löpning kom jag hem utan smärta i knäet vilket brukar vara resultatet av en för aktiv Kent.

Att skaffa rätt utrustning med detsamma istället för att börja halvhjärtat och sedan skaffa bra grejer om man gillar träningen kan jag tänka mig är att jämföra med att försöka lära sig spela på en trasig gitarr som aldrig går att stämma. Visst du kanske lär dig fingersättningen men det kommer aldrig bli bra eller njutbart förrän du hostar upp cashen och fixar rätt utrustning för jobbet.

Därför var jag nere på löplabbet och fick kollat både fötter och springstil innan jag fick fem par skor framför mig att välja på. Det var kunnig personal som kunde sitt ämne. Det jag dock behöver är nya byxor. Fort. Den enda fickan som går att stänga sitter på låret. Där skramlar både mobil och nycklar runt.

Idag gick och joggade jag en runda på två kilometer exakt. Det tog mig sjutton minuter. Jag har i detta stadiet ingen aning om det räknas som bra eller dåligt… Och jag bryr mig inte. Det känns bra.

Följ min blogg med bloglovin