Kachinas

De gamla Pueblokulturerna i sydvästra Amerika hade olika variationer av samma sorts tro. De hade en uppsjö av olika andeväsen som påverkade deras liv. Dessa kallades Kachinas.

I i stort sett varje souvenirshop, krimskramsbutik och galleri man besökte fanns det på en liten hylla små dockor som föreställde dessa andeväsen. Deras närvaro i området är fortfarande påtaglig.

Dessa dockor är gjorda av en konstnär som heter Adrian Leon. Här hittar du mer info.

Kachinas levde i byarna under halva året och uppe på sitt berg (San Fransisco Peaks) andra halvan av året. Indianerna klädde sig som Kachinas under ritualer och då förkroppsligade man en Kachina. Det var stora rituella förberedelser för anländandet av Kachinas och även under halvårets gång gällde det att hålla sig god med dessa andeväsen. Med sina krafter kunde de påverka väder, fruktbarhet och beskydd. Men också orsaka sjukdom, död och elände om man inte visade respekt och tillgivenhet.

Jag som tecknar mina väsen här hemma blev inspirerad av dessa andar. Hur närvarande är de? Hur skulle de se ut i mina ögon? Jag satte mig och tecknade och lät dem sedan befinna sig i landskapet där vi gick runt och studerade och hänfördes.

Jag provade en ny teknik i mitt tecknande och använde mig av en tuschpensel istället för en fineliner. Jag gillade det. Jag har inte riktigt kontroll över linjerna men det är ju en övningssak. Så det kommer jag nog fortsätta arbeta med.

Bilderna jag sett av Kachinas framställer dem som rätt så färgsprakande. Klara tydliga röda, gula, blå och gröna färger. Så jag använde mig av tuschpenslar till färgläggningen med i stället för akvarellpennor som jag vanligtvis använder. Jag blev inte så nöjd med det resultatet. Det poppar för mycket. Det blir i vissa avseenden för mörkt. Och här gillar jag inte att jag saknar lite kontroll. Jag för större känsla och variation i färgerna i mitt vanliga tillvägagångssätt. Så detta var en one-time-only med tuschpennor.

Men mina små Kachinas blev annars väldigt lustiga och fina. Jag kan tänka mig dessa väsen smyga omkring bland klippor och branter. Detta är ju min take på det hela och jag menar inte att förlöjliga dessa kulturers tro, som i viss mån är levande idag. Det är ett känsligt ämne i USA.

Jag kommer att återgå till mina små naturväsen som vi har här hemma i naturen omkring oss. Det är där min fantasi får leka fritt.

Meteornedslag, fäboddrift och röda hus med vita knutar

Det är en lite spretig rubrik. Men det har varit en dag som haft dessa saker som ingredienser, så vad ska jag göra? Vi börjar inlägget för 377 miljoner år sedan…

Då brakade det ner en meteorit rakt ner i det som idag är Siljan. Hundratusen kilometer i timmen. Rakt ner i backen! En jädra smäll helt enkelt. Det resulterade i att berglagren ställde sig på ända och kalk och lera spred sig över hela Dalarna. (Eller det som idag är Dalarna.) Detta har gjort marken bördigare och gjort att geologiintresserade besöker Styggforsens nationalpark. Parken huserar ett 36 meter högt vattenfall som förr i tiden drev en massa kvarnar. Berget där består av kalksten och lerskiffer som lagrats omlott. Eftersom lagren nu står på högkant och lera vittrar lättare än kalksten har det bildats väldigt intressanta mönster i berget.

 

 

Efter Styggforsen begav vi oss till Skallskog. Ett område där det bedrivits fäboddrift som sedermera blivit permanent boende. Vi fick i uppgift att hitta dessa gamla åkrar som nu ätits upp av skogen igen.

Detta var våra verktyg:

Kompass och skifteskarta. Och så givetvis ögon och intellekt. Omgivningen såg ut såhär:

Här är en bild på två åkerterasser. Något som framkommer av att man ärjar en smal åker i några hundra år. Det är svårt. Man ska först leta efter former. Och ibland är former bara former. Därför ska man efter man hittat former leta efter sammanhang och strukturer. Hur ligger formerna i förhållande till varandra. Och sedan försvåras det hela med att nyare markanvändning lagt sig som ett täcke över. Men det är kul att gå på upptäckarfärd.

Dessa kunskaper har vi nytta av i vårt framtida yrkesliv. Men mer direkt har vi nytta av dem i vår kulturarvsanalys vi har fått i uppgift att skriva. Så vi blev körda till den lilla byn Romma en bit utanför Leksand.

Där fick vi gå runt i tre timmar i vår arbetsgrupp och leta efter gammal markanvändning, byggnaders ålder och byggnadsteknik, upptäcka vad skogen använts till förut och dessutom fick två av oss intervjua personer från bygdeföreningen. Efter idag har vi rätt så gott om kött på benen för att kunna skriva vår analys.

Från vänster i bild: Johanna, jag, Åsa, Peter och Emma. I bakgrunden: Ett rött gammalt fint hus.

Imorgon går färden till Fulufjället. Jag har ingen aning om min möjlighet att koppla upp till world wide web däruppe så nästa inlägg kanske kommer först om två dagar.

Kära konsertbesökare

Det kanske är jag som är känslig. Jag har ett problem när det kommer till två eller fler ljudkällor samtidigt. Men vi måste ändå ta ett snack.

När jag lyssnar på radio eller ser på tv och någon sätter igång en annan ljudkälla nära så att de olika ljuden så att säga krockar tycker jag det är oerhört jobbigt. När människor pratar i munnen på varandra på var sin sida av mig tycker jag det är jobbigt. Det är något med informationsintag tror jag. Jag har svårt att skärma av och bara fokusera på det ena. Detta är ett litet problem. Om någon lyssnar på radio när jag ser på tv ber jag personen ta på sig hörlurar. Om folk talar i mun på varandra ber jag dem prata en i taget.

Men så kommer man till det offentliga rummet.

Igår var jag på konsert på Kulturdagarna i Kristianstad. Christian Kjellvander, en av mina favoritartister, spelade för en, tyvärr, liten folksamling. När det kommer till konserter av mindre kända artister på stadsfestivaler eller liknande så lockar det olika typer av människor.

  1. De som är fans till artisten ifråga och jättegärna vill se artisten framträda.
  2. De som är nyfikna och tänker att om man bokat en artist till huvudscenen klockan 22 en lördag så är det inte vilket blaj som helst och det kanske kan vara värt att lyssna på.
  3. De som går dit för de inte har bättre ställen att vara på, och pratar och stimmar och har sig i total respektlöshet för andra i publiken, men främst för artisten.

Jag tänker nu komma med några förslag för framtida konsertbesök.

Om du absolut måste förklara något för din vän, men tycker att ljudet från scenen är för högt. Försök inte överrösta musiken. Gå längre bort. Förklara färdigt. Kom tillbaka. Lyssna och njut.

Om din telefon ringer. Svara inte. Du är på konsert. Kan det vara viktigt? Gå längre bort och svara. Stå inte vid sidan av en som lyssnar på musiken och skrik i din telefon att det är svårt att höra på grund av hög musik. När du gått längre bort och sedan avslutat ditt viktiga samtal. Kom tillbaka. Lyssna och njut.

Om du bara vill ha lite bakgrundsmusik till ditt grabbgängs trevliga kväll när ni skojslåss och berättar roliga historier för varandra. När ni vill ha ett soundtrack till ert bröliga umgänge. Gå nån annan stans. Eller stanna hemma och sätt igång er ljudanläggning och stör inga andra. Bristen på respekt för medmänniskor som faktiskt vill lyssna på musiken är något ni måste jobba på. Och tro mig. Det märks från scenen också. Speciellt när folk står lite glest en lördagskväll i Kristianstad. Ni märks. Ni märks för ni låter. Gå hem. Eller ännu bättre. Lyssna och njut.

Till Christian Kjellvanders heder igår ska jag tillägga att grabbgänget med kepsarna bak och fram som jag störde mig på igår tystnade efter halva konserten. Jag tittade dit och de stod. De lyssnade. Och banne mig. Det såg ut som de njöt.

Har du som läser detta aldrig hört talas om Christian Kjellvander? Jag bifogar något från Youtube.

 

Väddälvans dans

I höstas var vi med skolan på exkursion på Ire natur och kulturskola för att lära oss om landskapsekologi. Det är väl värt ett besök för er som inte varit där. Men utöver att lära mig saker om ekotoner och slåttermarker så blev jag inspirerad av det vackra landskapet där.

Jag plockade fram mobilkameran ett flertal tillfällen och fick ett par fina bilder. Tanken är ju att rita in de små väsen som finns där men som vi inte ser. Ett sådant har jag gjort nu. Jag vill presentera Väddälvan. Det är en liten kvick krabat som trivs bäst på ängar och öppna betesmarker. Där springer den omkring och dansar så att ängsvädden blommar om tidig höst. Älvan blir ca tjugo centimeter hög.

Även om den är en glad liten krabat kan den lätt hugga ifrån om den känner att den, eller ängen är hotad. Då utdelar den ett litet, vad som kallas, jävelsbett.

 

Jag brukar ju lägga upp mina alster på society6 men jag tänker att jag gör inte det denna gången. I stället har jag lagt ut en helbild av tavlan i god kvalitet i mitt galleri här som ni gärna får hämta hem och göra vad ni vill med. (Förutom att tjäna pengar på den.) Känner ni att ni tycker den är värd något så har jag en paypal där ni gärna får lägga upp en summa i utbyte. Men det är inget tvång. Ladda gärna ner tavlan och njut av den som skrivbordsbakgrund, eller skriv ut den och häng upp den. Eller gör en tapet av den… Skicka gärna en bild om den hamnar på din vägg. Då blir jag jätteglad.

 

En skolutflykt till 1700-talet

Det är nu nästan en vecka sedan jag började landskapsvetarprogrammet på Kristianstad Högskola. Imorgon har vi vår första ”riktiga” föreläsning. Idag hade vi vår första utflykt. Eller exkursion ska jag kanske säga.

Turen gick till Hörjelgården på Österlen. En gård som fokuserar på att förvara och lägga jordbruk och kultur i fokus och driver gården i mångt och mycket som man gjorde på 1700-talet. Det bedrivs även en hel del forskning och pedagogiskt arbete där. Klassutflykter med mera.

Vi studenter fick en rundvandring och fick lära oss om ekologiska processer som 1700-talsbonden inte hade en aning om men som han ändå gjorde för att det var bäst att bruka landet så. Vi besökte betesmarker, åkrar, skog och stubbskottsängar. Det sistnämnda fick vi också lära oss att slå med lie. Det var en intressant dag. Väldigt intressant. Och jag fick ett träningspass under bar himmel på köpet.

Imorgon blir det som sagt föreläsning och seminarie. Ekologi som vetenskap. Och efter att ha slått vad som känns som en halv äng så blir det tidigt i säng ikväll.

 

Det finns ny konst

Det har tagit lite tid men igår lade jag upp två nya tavlor på min shop på society6. Jag har gott om bilder nu. Nu ska bara inspirationen bubbla över lite oftare. Snart kommer det mer.

Ja jag är en periodare men det gör också att jag får variation i vardagen. Igår satte jag mig ner och skapade två nya bilder som går att köpa som tavlor, kuddar, telefonfodral och kläder. (I skrivande stund är det bara den ena av tavlorna som kommit upp men den andra är på väg så ha tålamod.) Jag har fler bilder som jag ska fnula lite över innan jag låter väsen framträda på dem också. Här är två smygtittar på bilderna. Om du vill se hur hela bilden ser ut så besök gärna min shop på Society6.

kvistfilurpreview_jpg

Detta är en snabelfluff. Det är de väsenden som dansar på grenarna så att träden rör sig även om det inte finns någon vind.

rävsjöpreview_jpg

Den här lilla  filuren sitter och väntar på hösten. Då börjar hen sitt arbete med att färga löven röda och orange.

 

Stand Still Stay Silent

Skandinavisk postapokalyps och saga. Som gammal rollspelare går mina tankar vid de orden först till Mutant. Men inte nu längre. Jag har sedan länge följt onlineserien Stand Still Stay Silent av Minna Sundberg.

Serien utspelar sig ca 90 år efter en stor katastrof som utplånade större delen av mänskligheten. Vi får följa en vetenskaplig expedition sammansatt av människor från alla av de nordiska länderna när de åker till det väldigt farliga ruinerna av Danmark. I mörkret och vildmarken finns många mystiska faror.

 

Stand_Still__Stay_Silent_-_webcomic__page_482

 

Det är saga, magi, historia och spänning. Serien är väldigt vacker ritad och uppdateras frekvent. Det är en av de första sidorna jag besöker på nätet varje morgon. Emellanåt bryts storyn för kapitelavdelare som gör att man får en djupare inblick i Minna Sundbergs framtida Skandinavien. För att återkoppla till ingressen; Jag är en gammal rollspelare och denna värld kittlar alla mina rollspelsnerver. Det är oerhört välbyggt och genomtänkt.

Läs serien! Du kommer inte att ångra dig.

En till missad konsert

I slutet av förra året kom jag på den briljanta idén att köpa biljetter till Adele i Köpenhamn till Leona i julklapp. Men jag satt där och var nära att trycka på ”köp” när något i bakhuvudet sade åt mig att vänta. 

Det var tur att jag lyssnade annars hade jag köpt dyra biljetter till en konsert vi inte hade kunnat gå på. Vi är på semester på Irland då. Men Adele försvinner förhoppningsvis inte och det kommer fler tillfällen.

Så igår satt jag och kollade runt på youtubevideor och kom att tänka på Postmodern Jukebox. Hade de gjort något nytt? Om de hade! Jag älskar verkligen deras koncept. Ta nya låtar och få det att låta oldschool. Exempel:

Det kom upp en annotering. Scott Bradlees Postmodern Jukebox kommer till Europa. Köp Biljetter. Javisst ska jag göra det tänkte jag. Jag följde länken. Till min glädje såg jag att de kommer till Malmö. KB. Jag skulle gå in och köpa biljetten när det slår mig…

Det är samma dag som Adele.

För övrigt gör de den bästa versionen av Radioheads Creep jag någonsin hört. Även om Amanda Palmers ukuleleversion också rockar.

Köp min konst

Jag har så många små projekt som jag går och lattjar med som det inte blir något riktigt av. Jag har nu tagit tag i en av dessa tankar som legat och pyrt ett bra tag och gjort något. 

Det finns en sajt som heter Society6 där konstnärer, grafiker, fotografer och illustratörer med fler samlas under ett tak och kan få sin konst såld. Man kan variera sig. Vill jag ha mina bilder tillgängliga på tavlor bara? Eller vill jag att min konst hamnar på kaffemuggar, klockor och duschdraperi eller kanske som en fin kudde i någons soffa?

Än så länge har jag bara två tavlor där men det kommer bli fler och mer så småningom.

Kom förbi och kolla in vad jag har att erbjuda! På Society6.

 

rotvältanglimt_jpg

24. FEH

Från Audhumbla strömmade fyra floder. Hon gav näring till allt i begynnelsen. Hon var överflöd. Hon var tryggheten. Så var det när det gällde boskapen förr. De gav mat på bordet, kläder på kroppen och ett välstånd. På ett sätt stämmer det väl fortfarande.

FEH är välståndets runa. Den står för rikedom och materiella ting men också för förnöjsamhet och att få det man önskar. Men eftersom det är boskapsrunan så handlar det inte om ett välstånd som du lägger på hög. Det handlar inte om miljoner på banken och att ha ha ha och få få få. FEH påminner oss också att det är osunt att ha en överdriven fixering vid materiella tillgångar. Rikedomen njuts bäst i måtta, så man har kvar till sen.

Att ha det gott ställt, mat på bordet, hela och rena kläder, tak över huvudet och ved till elden. Och framför allt någon eller några att dela det med.

FEH symboliserar en fullbordan. Att man har nått fram. Att man kan sätta sig tillbaka i sin favoritstol och koppla av en stund. För efter FEH… Då kommer UR.

 

IMG_4611

 

 

God jul på er allesamman och tack för att ni har läst min lilla julkalender. Har ni tips på vad jag kan skriva om härnäst så lägg gärna en kommentar.

Äring och Frid.